På fyra hjul i Mallorcas vackra berg

Myten om Mallorca som en pinsam turistfälla är starkt överdriven. Åtminstone utanför turistsäsongen när vägarna längs den spanska öns norra kust mer eller mindre är reserverade just för dig.

Mallorca är som gjort för att upptäckas med bil, och när både resereportage och vänner rekommenderar den norra kusten är valet enkelt: från huvudstaden Palma styr vi hyrbilen västerut mot Andratx där den lika vackra som vindlande vägen Ma-10 startar med riktning nordväst.

Andratx är en liten stad på Mallorcas västligaste udde, och den som kan sin spanska märker snabbt att namnet klingar främmande. På Mallorca talas det både spanska och katalanska, och man ser båda flaggorna. Dessutom har ön sin egen mallorcanska, egentligen en katalansk dialekt.

Vi har fyra dagar på oss eftersom vi tillbringar första dagen i huvudstaden Palma. Gamla staden med dess otaliga smågator är som en labyrint där man gärna tappar bort sig längre än så.

Unesco-objekt

Från Andratx börjar vi vår odyssé längs bergskedjan Serra de Tramuntana som i sin helhet finns på Unescos världsarvslista. Vi har inte bokat hotell på förhand eftersom vi är övertygade om att det kryllar av härbärgen med sänkta priser under lågsäsongen.

De tankarna kommer snabbt på skam när det visar sig att många hotell och restauranger har stängt för vintern. De mest skräckingivande exemplen är turistfällorna Palma Nova och Magaluf, som efter säsongen är spökstäder med enorma hotellkomplex, diskotek och supermarknader – alla igenbommade. Det enda som rör sig är fallna löv som virvlar runt i vinden.

Sa Plana Petit Hotel är väl nog mer ett gästhus än ett traditionellt hotell. Men ack så mysigt! Bild: Jesper von Hertzen

I skymningen stöter vi av en slump på en skylt med texten Sa Plana Petit Hotel. Vi blir positivt överraskade: det lilla värdshuset med några få rum är bland det mest sympatiska jag någonsin bott på.

En brasa värmer och sprider stämning i hotellets kombinerade vestibul, salong och matsal. Vi blir tillfrågade om vi vill ha middag och tackar ja. Och tur var det, dels för att matställena i byn Estellencs är stängda, dels för att maten visar sig vara fantastisk: traditionell mallorcansk soppa, färggrann och smakande sallad, spansk omelett och chokladkaka med grädde. Dessutom bröd och oliver, som ingår i dukningen på många restauranger på ön.

Det är inte bara den personliga servicen och den goda maten som får fulla poäng på Hotel Petit. Ett mysigare rum har man sällan sett: behaglig heltäckande matta, lampor med mysigt ljus, två fönster som vetter mot den grönskande gården, en bred säng med sköna täcken och dynor.

Men smakar det så kostar det. Totalt 170 euro för två, inklusive middag och hemmagjord frukost, är inte skyhögt men inte riktigt billigt heller. För ett par som försöker hitta "äkta" mallorcansk stil är hotellet idealiskt.

Ögat vilar. Längs med vägen Ma-10 finns åtskilliga utsiktsplatser, kallade "mirador". Här: Punta des Verge nära Banyalbufar. Bild: Jesper von Hertzen

Överrumplad av Medelhavet

Nästa morgon fortsätter vår färd med Banyalbufar som nästa anhalt. Vi hade garanterat kommit snabbare fram om vi inte med jämna mellanrum stannat för alla miradors, utsiktsplatserna längs vägen. I början av resan visar sig Punta des Verge vara den mäktigaste. Höjdsjuka göre sig icke besvär.

Den mäktigaste upplevelsen i Banyalbufar får vi efter att ha traskat ner några hundra meter mot playan. Eller playa och playa: det är stormigt värre, vågorna är flera meter höga och det står snabbt klart att man varken vill eller kan gå till stranden. Vi står på en trappavsats och beundrar hur Medelhavets vågor väller in med all sin kraft mot den lilla bukten som råkar ha sitt gap rakt mot vinden. Vågorna slår med otrolig kraft mot klipporna och håller oss nätt och jämnt på torr mark.

Utan förvarning träffar en enorm våg klipporna med perfektion och kaskader av salt vatten väller över oss. Vi hinner reagera på att vattnet kommer, men det är ändå för sent: det är som om någon hällt en hink med vatten över oss. Men det är bara roligt, speciellt som jag lyckas skydda telefonen.

Exalterade av havets styrka vandrar vi uppåt mot huvudvägen, och efter ett snabbt klädbyte rullar bilen igen. Vi passerar den pittoreska byn Valldemossa, avnjuter en caffe machiatto och fortsätter via Deià som har ett rykte om sig att vara ett av Mallorcas mest fashionabla ställen tack vare de kändisar som lär ha sin tillflyktsort här.

Småbåtshamnen i Port de Sóller är skyddad från de värsta stormarna. Så här års är det tyst i den söta småstaden. Bild: Jesper von Hertzen

Följande natt tillbringar vi i staden Port de Sóller, känd för sin gamla spårvagn och sitt natursköna läge vid en hästskoformad vik. De öppna hotellen är inte många. Det här med att turista på Mallorca i mitten av november visar sig ha både för- och nackdelar.

Till fördelarna räknas att vi inte köar en enda gång: inte i restauranger, inte i butiker och framför allt inte på vägarna. Till nackdelarna hör att många ställen har stängt. Det hela är något av en paradox: man vill inte vara på restauranger som kryllar av turister, men inte heller vara de enda turisterna.

Traditionellt slår man ner oliverna med långa käppar, men det finns också elektriska stänger som underlättar arbetet Bild: Jesper von Hertzen

Olivplockning i bergen

Nästa dag blir vår mest minnesvärda på Mallorca. Vi hade träffat en bekant på flyget som berättade att hon ska plocka oliver på en gård. Klockan tio följande morgon anmäler vi oss sålunda för tjänst. Här ska det plockas oliver!

Utrustade med långa bambuspön slår vi ner de gröna och svarta frukterna från de hundratals år gamla, knotiga träden. Oliverna faller ner på enorma nät som vi vecklat ut under trädkronorna. Jag smakar på en oliv, vilket visar sig vara ett felsteg. De smakar horribelt och förklaringen är att de ska ligga i saltlag i flera månader innan de är redo att ätas.

Gatubilden i lilla Fornalutx med cirka 600 invånare påminner om många andra av de gamla bergsbyarna på Mallorca. Bild: Jesper von Hertzen

Efter väl utfört värv blir det mat innan bilen igen rullar vidare på svindlande smala vägar mot Fornalutx – en annan pärla till by i Serra de Tramuntana. En av olivplockarna tipsar oss om att vi kunde övernatta i klostret Lluc. Sagt och gjort, vi kör mot klostret som visar sig vara en slags knutpunkt för vandrare och pilgrimer, skolelever och barnfamiljer.

Om man inte räknar med Palma är det bara i Lluc som det råder någon form av trängsel. Många av de närapå hundra rummen har plats för flera övernattare, men vi får ett dubbelrum för 44 euro.

I bergen kring Lluc finns fler olika vandringsleder att välja emellan – vi tar en nio kilometers rutt som vi traskar på drygt tre timmar. Det är en behaglig promenad, ibland i påfrestande terräng, men lika ofta platt och busenkelt. Hur som helst erbjuder vandringen en skön motpol till att köra bil. Vädret påminner om finländsk försommarvärme.

Vi når kusten vid Sa Calobra efter att kört ner längs de mest slingrande serpentinvägar som människan skapat. Där finns en öppning mellan hundratals meter höga klippor som en gång i tiden bildat mynningen till en flod. Nu är här i stället en sagolik lagun och en stenstrand omgiven av höga berg på alla sidor. En karta vet berätta att man kunde ha gått flera kilometer inåt landet i kanjonen.

Varning för getter!

I Pollenca gör vi vårt nästa stopp. Det visar sig att det är marknad i den lilla staden. Och inte vilken marknad som helst, utan Pollencas årliga stormarknad med hantverk och bakverk och prylar och kläder som säljs i gamla stans gränder. Vi kunde gott ha tillbringat mera tid där, men resans sista mål hägrar, och dit måste vi hinna innan solnedgången.

Mallorcas nordostligaste punkt Cap de Formentor erbjuder en fantastisk solnedgång även om den lär vara finare tidigare på året. Vägen ut till udden med den 150 år gamla fyren går kors och tvärs, upp och ner, och igen tvingas vi stanna några gånger, ibland för hisnande miradors, ibland för getterna som springer omkring på bergen och emellanåt bestämmer sig för att spatsera mitt på vägen.

Resans sista kväll tillbringar vi i Alcúdia vars gamla stad hör till de trevligare. Hotel Petit och restaurang Can Polit blir en utmärkt avslutning på resan.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00