På äventyr längs floden

Ellis (Tye Sheridan) och Neckbone (Jacob Lofland) hjälper Mud.Bild: Jim Bridges

Mud är en bitterljuv uppväxtskildring med en imponerande trio i centrum.

Mud, Hero 21.00

Skådeplatsen för Jeff Nichols atmosfäriska sydstatsäventyr Mud (USA 2012) är Arkansas. För de två 14-åriga pojkarna Ellis (Tye Sheridan) och Neckbone (Jacob Lofland) innebär livet vid Mississippifloden en möjlighet till äventyr. På en liten ö finns till exempel en båt som har fastnat uppe i ett träd. Pojkarna tror att de är de enda som känner till båten och tänker på den som sin, men en mystisk man vid namn Mud (Matthew McConaughey) visar sig bo i den. Han är beredd att låta pojkarna ta den ifall de hämtar mat åt honom. Själv måste han stanna på ön för att vänta på sin flickvän Juniper (Reese Witherspoon).

Ellis och Neckbone blir fascinerade av den karismatiska Mud och bestämmer sig för att hjälpa honom. Särskilt Ellis visar sig vara en romantiker och fastnar för berättelsen om Muds och Junipers kärlek.

Men det visar sig vara mycket mer invecklat än Mud först ger sken av, och pojkarna blir snart involverade i en berättelse om hämnd, kärlek och överlevnad.

I grunden är filmen dock en bitterljuv uppväxtskildring och som sådan delar den dna med Stand By Me (1986) både i utförande och i känsla. Den handlar om vänskap men också om familjerelationer – Ellis föräldrar funderar på att skiljas, vilket skulle innebära att fadern förlorar sin båt och sitt jobb som fiskare – och ett första möte med både kärlek och besvikelse.

Nichols har inte bråttom i sitt berättande. Han låter filmen hitta sin egen rytm och litar på sina skådespelare. Det gör han rätt i. McConaughey går helhjärtat in i rollen och är mer McConaughey-ig än någonsin, och både Sheridan och Lofland imponerar. Särskilt Sheridan är otroligt nyanserad i sin prestation; oskyldig, självsäker, sårbar, varm.

Witherspoon är den som drar det kortaste strået i en liten och endimensionell roll. Kvinnorollerna är överlag rätt begränsade, samtliga porträtteras som opålitliga, de tar ens hjärta och trampar på det.

Mot slutet är det som att Nichols inte längre vågar låta filmen leva sitt eget liv utan väljer att göra den både övertydlig och mer actiontyngd. Det är synd för det behövs inte alls, vi är redan investerade i de karaktärer vi lärt känna.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00