Överväldigande Örö överträffar alla förväntningar

Örö i yttersta sydligaste havsbandet, och så där grovt taget belägen vid farleden mellan Hangö och Mariehamn, står inför sin andra säsong, och ser med både bävan och förväntan på anstormningen av sjöfarare och dagsutfärdare. Örö fängslar med en mix av krigshistoria och skärgårdsnatur.

Fyrtiofotare är inga ovanliga baddare till segelbåtar vid bryggan i Gölen men det är inte heller mindre plåtbåtar med fyrtio hästkrafter i aktersnurran. Gölen är den skyddade östra viken och hamnen på Örö, och efter ett sekel av disciplinerad vardag kom förra sommaren med en förvandling som ingen riktigt hade förutsett. Kustfortet Örö, som har varit militärområde och ingått i Östersjöns försvarskedja, öppnade nämligen för allmänheten, för vanligt civilt folk som kommer för egen köl eller med förbindelsebåt, och intresset för ön överträffade alla förväntningar.

– Man kan lugnt säga att det var full rulle precis hela säsongen. Nästan 25 000 besökare och över 4 000 båtlag är väldigt många på relativt kort tid, och jag gissar att vi kan räkna med långt fler i sommar, säger Gustav Ramberg som är hamnkapten på Örö.

Och redan det första veckoslutet i maj varslar om en hektisk sommar, för även om alla båtplatser ännu inte är upptagna har tiotals båtar förtöjt vid bryggorna. Ombord på en av de större segelbåtarna, s/y Franklin sitter klanen Mannonen och njuter av lunch med pasta och vitvin långhelgen, mors dag och försommaren till ära. Mannonens har seglat i eskader från Åbo tillsammans med två andra båtlag och öser beröm över Örö.

– Vi nalkades Örö några gånger i fjol, men tog aldrig i land för man såg redan på avstånd den täta skogen av vita master så vi valde att söka upp en annan hamn för natten, säger Tommi Mannonen.

– Men nu har vi upplevt ön, och ett är säkert, vi kommer igen i sommar. Örö är fantastiskt vackert, bjuder på spännande promenader genom ett landskap rikt på både historia och natur, och den nya bastun har prima bad, säger han och får medhåll av alla andra i familjen.

Det är precis den här entusiasmen inför ett efterlängtat nytt resmål för alla som navigerat kors och tvärs i den finländska skärgården som sprider sig bland sommarsjöfolket, och gissningen att Örö lockar långt fler än i fjol slår knappast fel.

Klanen Mannonen från Åbo njöt i maj av gott vin, glatt sällskap och sällsamt skön skärgårdsnatur. I sommar är planen att återkomma till Örö. Bild: Leif Weckström

Förväntan och bävan

Både hamnkapten Ramberg på företaget Skärgårdskompaniet som driver businessen och verksamheten på Örö och specialplanerare Esko Sorakunnas på Forststyrelsen som administrerar och förvaltar Örö uttrycker förväntan inför den stundande ruljangsen, och kanske en viss bävan.

– Hamnen har sjuttio båtplatser, och tidvis har det varit riktigt tajt att få in alla, men ingen har heller blivit avvisad, försäkrar Ramberg. Reservplanen, som man tar till i nödfall, är att hänvisa båtgäster till djuphamnen på norra udden.

– Norra hamnen är egentligen inte öppen, och där får man inte ankra eller förtöja utan tillstånd, men bryggan används när gästhamnen bågnar, säger Sorakunnas och tillägger att fast promenaden från norra udden till gästhamnens faciliteter som toa, sopstation och grillplats blir sex sju kilometer tur-och-retur så gillar många alternativet för dess tystnad och stiltje i motsats till det ofrånkomliga stojet och stöket som kommer från tätt liggande båtar vid brygga.

Det är precis den här entusiasmen inför ett efterlängtat nytt resmål för alla som navigerat kors och tvärs i den finländska skärgården som nu sprider sig bland sommarsjöfolket, och gissningen att Örö lockar långt fler än i fjol slår knappast fel.

Örö är inte bara för gästande båtlag, från Kasnäs går i sommar regelbunden sjötrafik och vill man stanna en dag till så finns möjligheten att ta in på hotellet, gästhärbärget, slå upp tält på campingen eller hyra en stuga.

– Örö är speciell på många sätt. Ett är att ön ligger utskärs samtidigt som avståndet till fastlandet är rimligt och man når fram på en knapp timme med förbindelsebåt från Kasnäs. Motsvarande öar som Jurmo eller Utö kan man inte besöka för dagen utan egen båt, påpekar Sorakunnas.

200 hektar kräver tid

Örö med sina drygt 200 hektar är helt enkelt storslaget och rådet är helt enkelt: ta tid!

Fram för allt är ön en upplevelse där den svindlande sköna skärgårdens kala, släta klippor och stränder med sand fin som mjöl står i fascinerande kontrast till kustfortets krigiska historia. Vyerna i söder och över den glittrande Östersjön sätter fart på fantasin om fjärran länder, och faktum är att om man styr stäven mot sydsydväst och sträcker förbi Gotland och Baltikum är den polska eller tyska kusten nästa anhalt.

Backsippans lyster är frapperande där den fridlysta växten stretar upp ur sandgläntan. Bild: Leif Weckström

Avståndet mellan två unika sevärdheter på Örö är bara några hundra meter. Ingen kan låta bli att förundra sig över tolvtumskanonens kapacitet att avfyra projektiler med 45 kilometers räckvidd. Fjärran vid horisonten skymtar Bengtskärs fyr, knappt synlig för blotta ögat, och då ligger den på bara 13 kilometers håll. Det är också svårt att fatta hur man har hanterat det skrämmande röret till tolvtumskanonerna från Obuhovs stålfabrik i det tidiga 1900-talets S:t Petersburg. Röret väger 50 000 kilo och är nästan 16 meter långt.

Skiraste och raraste

Och så promenerar man vidare några hundra meter för att nå den andra ytterligheten, det skiraste och raraste Örö har att visa. Den lysande mörkvioletta backsippan med illgula ståndare blommar tidigt i maj, och stretar envis upp i den soliga sandmarksgläntan med grästuvor, ljung och tall på betryggande avstånd. Backsippan är fridlyst och i Finland förekommer den bara på Örö. På Örö har man ringat in de fåtaliga individerna, och förbudet att plocka varken blomma eller frön är strängt.

Mellan kanon och sippa ligger tolvtumskasernerna, och de idylliska, röda trähuslängorna med vita fönsterbågar och spröjsar är ombyggda till bland annat hotell och restaurang. Med verksamheterna i hamnen, på hamnkontoret, inkvarteringen, bastun och de guidade turerna sysselsätter Örö också i sommar omkring 35 personer.

Många som fått sommarjobb på Örö är lokala och från öarna i närheten, och sommarens nya dragplåster, nötkreaturen och fåren jämte lamm på bete, är också Kimitobördiga och kommer från Westankärrs gård. Ungefär trettio får och en handfull kossor ska axla den viktiga uppgiften att återskapa landskap och betesmarker från förr då skärgårdsfolket körde ut boskap på bete till Örö.

Både snok och huggorm förekommer förresten fortfarande rätt riktligt på Örö, och enligt en skröna från 1980-talet fick beväringarna en extra permissionsdag mot tio halshuggna huggormar.

Örö ingår i Skärgårdshavets nationalpark, och på området gäller bestämda regler.

Man får till exempel inte ta i land annat än i gästhamnen, eller enligt direktiv från hamnkapten.

Historiska kasern- och batteriområden finns på flera ställen. Försvaret har fortfarande övervakningsverksamhet på ön.

En stor del av befästningen är byggd av kinesiska krigsfångar.

Gästhamnen har 70 bryggplatser, hamnavgiften är 26 euro.

Det är möjligt att boka brygga i förväg, för ändamålet finns några platser. En extra avgift på 5 euro tillkommer.

Hotell Örö öppnar första juli. Övernattning kostar 105 respektive 120 euro.

Restaurang Örö är öppen alla dagar, i gästhamnen finns kafé.

Det är möjligt att hyra cykel på Örö.

Guidade turer går dagligen, större sällskap kan beställa egen guidning.

Den nya bastun har dam- och herrturer morgon och kväll, och är däremellan möjlig att hyra.

Koordinaterna till gästhamnen är N59° 48.63' E22° 20.15'.

Stenar och ormar

Örö har varit ett kustfort sedan 1915 då Ryssland började arbetet med att befästa området, och det finländska försvaret lämnade ön i slutet av 2014. Under självständighetstiden gjorde tusentals beväringar sin värnplikt på ön, och om bristen på entusiasm i en så pass isolerad miljö vittnar namnen på några av stråken som löper längs med och tvärs över Örö. Den längsta vägen med handlagd kullerstenbeläggning löper från Norra udden till Södernäbben och heter Pitkä Ikävä-vägen. Både snok och huggorm förekommer förresten fortfarande rätt riktligt på Örö, och enligt en skröna från 1980-talet fick beväringarna en extra permissionsdag mot tio halshuggna huggormar.

Tack vare militär närvaro har Örö bevarat en sällsynt mångfald i naturvärden. Dels har slitaget hållit växtligheten stången, dels har naturen förblivit orörd. Förekomsten av fjärilar är till exempel anmärkningsvärd, och man räknar över 1 600 fjärilsarter på ön. I tiotals träd dinglar tygsjok med kamouflagemönster. Det är fjärilsfällor som används för att kartlägga bestånd och arter. Se också annars uppåt, fågellivet är rikt och havsörnen är inte svår att kryssa.

Ingen har heller förstört stränderna, och hela den mäktiga västra stranden är en annan dröm för botanikern, här växer strandkvickrot, sandrör, sandstarr och strandkål, som hör till sällsyntheterna. Och på Solkuro, badstranden på Södernäbben, är sanden av finaste sort och den kristallklara långgrunda viken med sandbotten nästan som någonstans i Söderhavet. På stranden har å andra sidan frivilliga inom bland annat WWF deltagit i arbetet med att rensa bort och röja undan grästuvor och annan växtlighet som hotade ta över. Omvårdnaden av Örö bygger överlag på ett genuint talkoarbete och senast i mitten av maj samlade föreningen Håll skärgården ren folk till talko under devisen Snygg beach.

Hade en trött beväring tur gällde det att löpa den kortare Lyhyt Ikävä-vägen. Bild: Mikael Bobacka

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning