Övertramp sker på båda sidor

Det behövs modiga beslut för att komma vidare i fredsprocessen som i praktiken inte existerar för tillfället.

Det finns en gammal kliché om problematiken i Mellanöstern: När man har varit där en vecka vill man skriva en artikel. När man har varit där en månad vill man skriva en bok. Och när man har bott där ett år har man inte lust att skriva någonting alls.

HBL:s kulturchef Fredrik Sonck tar sig an ett aktuellt ämne i Impuls-kolumnen (HBL 11.5). Han skriver om Eurovision Song Contest och en del kulturpersonligheters protest. Rubriken är han knappast själv skyldig till, men den fångar intresse. Jag förvånades storligen av hur ensidigt Sonck beskriver problematiken mellan Israel och palestinierna.

Utan att gå in på konfliktens långa historia kan även jag ta fram något aktuellt. För en vecka sedan rapporterade Yle att 450 raketer hade skjutits mot Israel från Gaza. Detta under ett enda veckoslut. Även om jag inte förväntar mig en djupgående analys i en kolumn menar jag att en något mera nyanserad beskrivning av situationen vore av nöden.

Efter att ha bott i Israel i sammanlagt sju år kan jag med säkerhet konstatera att det inte går att beskriva konflikten i en mening. Det sker övertramp på båda sidor. Vi får samtidigt ha det klart för oss att Israel är den enda demokratin i regionen. Det betyder i klartext att både arméns agerande och politikernas beslut är under regelbunden och noggrann kontroll.

Det behövs modiga beslut för att komma vidare i fredsprocessen som i praktiken inte existerar för tillfället. Historien påminner oss om att flera sådana har existerat. Jag tänker då till exempel på Anwar Sadat från Egypten och Jitzhak Rabin från Israel. Båda ledde processen vidare, men bägge blev tyvärr mördade av en extremist från de egna leden. Min förhoppning är att vi en dag skulle få se en stark ledare som överlever.

Magnus Riska, Helsingfors