Översättning

Att skapa ett nytt gemensamt språk förutsätter målmedvetenhet, kompromissvilja och beredskap att förbinda sig.

Linn Ullmann berättar i sin roman De oroliga om sin far Ingmar Bergmans sista tid, som präglades av sviktande hälsa och en tilltagande demenssjukdom. Ett av hans sista ord var: "Jag håller på med ett översättningsarbete." Romanförfattaren låter taktfullt bli att spekulera i om orden berodde på förvirring eller om de utgör en mästerlig liknelse för döendet.

Jag tycker att bilden av ett översättningsarbete kan tillämpas på de flesta förändringar som vi går igenom under vårt liv. Ett barn som växer upp behöver lära sig språket och de kulturella koderna i tonårsvärlden. De ord, lekar och beteenden som var accepterade i lågstadieåldern fungerar inte alltid i en ny kontext. Jag minns hur vi nyblivna lyceister sprang ut på första rasten för att spela fotboll, men mycket snabbt lärde oss att det skulle man definitivt inte göra i läroverket. Någonting av barnets karaktärsdrag går förlorat på vägen, för en tid eller för alltid, medan annat kan omformas och fördjupas.

En liknande process upprepas då ungdomarna flyttar hemifrån för att studera eller jobba. Främmandegörandet av föräldrarnas vanor och värderingar är en del av självständighetsprocessen, som kan vara mer eller mindre smärtsam för de inblandade. Alternativet, att stanna kvar i hemmiljön, skulle lätt kunna leda till upprepning i stället för översättning. Problemet med unga killar som fastnar i ett tonårsbeteende och marginaliseras är i dag uppenbart.

En speciell översättningsproblematik aktualiseras då två personer gifter sig eller annars flyttar ihop och bildar ett gemensamt hushåll. Två familjetraditioner och två beteendemönster skall nu jämkas samman i någonting nytt. Om makarna har tidigare förhållanden bakom sig, och eventuellt också barn, finns det ännu fler kulturella koder och komplicerade släktrelationer att ta hänsyn till. Att skapa ett nytt gemensamt språk förutsätter målmedvetenhet, kompromissvilja och beredskap att förbinda sig. Att översätta mellan olika språk handlar inte om att det ena språket är bättre än det andra utan om att möjliggöra kommunikation i en konkret situation.

Eftersom ordens betydelseskiftningar i de olika språken aldrig helt täcker varandra uppstår det vid varje översättning ett mellanrum, som både förutsätter och möjliggör en kreativ tolkning från mottagarens sida. När vi översätter kan vi följaktligen aldrig helt återskapa originalets meningsrikedom, men i stället kan översättningen väcka nya och oväntade associationer. Jag kommer att tänka på Jesu ord om att den som vill vinna sitt liv och finna sig själv måste vara beredd att förlora sig själv. Efter att vi har gått igenom ett sorgearbete, en smärtsam separation, eller ett byte av skola, arbetsplats eller boningsort, är vi inte längre den samme. Men det finns en kontinuitet, ett jag, som ständigt kan översättas in i nya situationer och livsskeden – till och med vid dödens gräns.

Björn Vikström ar tidigare biskop i Borgå stift och är nu universitetslärare vid Åbo Akademi.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning