Överaktiva människor

Bild: Ksf Media

Hundratals demonstrerade i måndags på flygplatsen mot tvångsavvisningar till Afghanistan, och frågan har ställts, varför just nu.

Som alltid handlar den enklaste analysen för medierna om – medierna. Många beskrev protesterna som en "somekohu", något som just för dagen upprör på sociala medier. En annan vanlig förklaring är kommunalvalet och den politiska hets som förekommer i valspurten. Att tolka protesterna enbart som ett mediefenomen eller exempel på valhysteri ger däremot en skev och missvisande bild.

Demonstrationerna på flygplatsen och följande dag på Medborgartorget och inför Inrikesministeriet i Helsingfors är nämligen ingen engångsföreteelse utan ett led i en medborgerlig mobilisering som pågått en längre tid. Kritik mot Finlands asylpolitik är i dag en social rörelse som partier och politiker kan haka på och stödja, men som i sig drivs av vanliga finländare samt asylsökanden själva.

Flyktingar från Irak och Afghanistan protesterar sedan två månader vid Järnvägsstationen i Helsingfors med krav på humanare asylpolitik och stöds av många. Olika protestskrivelser med tusentals undertecknare har publicerats. Privatpersoner har skrivit, talat, argumenterat och vädjat.

Konsekvenserna av de åtstramningar som Sipiläs regering – men även Katainens och Stubbs regeringar, med nuvarande oppositionspartier inblandade – har gjort i asylpolitiken har nu blivit synliga. Publiceringen av asylbeslut genom Migrileaks samt uppläsningar i kyrkor och på teaterscener har bidragit till medvetenheten om vad Finlands nuvarande asylpolitik innebär i praktiken.

Asylrätten har urholkats avsevärt då internflykt tillämpas på allt fler, då tillfälliga uppehållstillstånd inte längre beviljas, då familjeåterföring blivit en omöjlighet, då humanitärt skydd slopats och tvångsdeporteringar är vardagliga.

Likt Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg (Aamulehti 4.4) vill många emellertid inte vidkännas de sakargument som folkrörelsen driver och de moraliska frågor som den ställer utan kallar i stället aktivismen för "känslostyrd". Hon får det att låta som om kritik av myndigheter är både radikalt och obegripligt.

"Aktiva eller överaktiva medborgare", för att citera finansminister Petteri Orpo i tisdagens MTV-debatt, är ett problem för politiker som velat beskriva asylpolitik som ett område där man gör det man måste. Där inga politiska val eller moraliska ställningstaganden har plats. Med fler aktivister, som inte låter sig tystas av beskrivningar som "extremister" eller "rödgardister" (Timo Soini) utan som envetet följer och granskar myndighetsutövning och offentliggör problem som finns, är det allt svårare för politiker att skaka av sig ansvaret och hänvisa till neutral myndighetsutövning.

Som känt är aktivism ett fult ord i Finland och oviljan att kritiskt granska myndigheter och den information de sprider är utbredd, men #stopdeportations utmanar båda punkterna. De vet vilka som fattar de viktiga besluten om gällande politik. Det är vi, medborgarna.

Anu Koivunen Medieforskare och professor i genusvetenskap vid Tammerfors universitet

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00