Över tusen afghaner väntar på finskt beslut – "Talibanerna är samma fiende som förr, men smartare"

Senast gatubilden i Kabul förändrades dramatiskt var 2001, då det förra talibanstyret föll och männen rakade av sig skägget. Nu har musiken tystnat och kvinnorna försvunnit igen. Bild: Wakil Kohsar/AFP-Lehtikuva

Tre veckor efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan har en ny regering installerats, och omvärlden väntar på nästa drag. Men inne i Kabul funderar Farhads bror mest på hur han ska skaffa mat till familjen då både jobbet och bankerna har stängt. Samtidigt hoppas närmare 500 afghaner på att kunna återförenas med sina familjemedlemmar i Finland.

– Den gångna månaden har varit en av de svåraste i mitt liv.

Det säger den afghanske journalisten Reza Adib, som för tillfället väntar i flyktingförläggningen i Tavastehus på att förvaltningsdomstolen ska behandla hans asylbesvär.

Det gör ett par hundra av hans landsmän också, som fått avslag på sina asylansökningar. Över 400 afghaner väntar för sin del på beslut av Migrationsverket, som för tillfället uppdaterar sin säkerhetsbedömning för Afghanistan.

Just nu fattas inga negativa asylbeslut och ingen avvisas till Afghanistan. Kaj Swanljung, direktör för enheten för tillstånd och medborgarskap vid Migrationsverket, säger att en ny bedömning av säkerhetsläget är under arbete men kan dröja flera månader.

– För tillfället är det väldigt svårt att få pålitlig information om säkerhetssituationen i olika områden.

Reza Adib har ändå sin bedömning klar. 

– Det är samma fiende som förra gången, men smartare. Nu vet de vad de säger, hur de ska tysta oppositionella röster och de är bättre på att svara på frågor av journalister. Det betyder ändå inte att de inte gör samma saker som förut, det betyder bara att de är bättre på att dölja det, och de har en historia av folkmord, tortyr och bestraffning. 

Han såg när talibanerna högg handen av en person. Men när han fotade händelsen tog de hans utrustning.

Reza Adib var själv tvungen att fly landet på grund av att han som journalist avslöjat korruption och utnyttjande, och nu vill han berätta vad som pågår inom de stängda gränserna genom att samla vittnesmål inifrån. Genom sina kontakter får han videoklipp och annan information som han hoppas kan bli en dokumentär så småningom.

– Vi får aldrig erkänna talibanerna. När människor i Afghanistan nu ser att det internationella samfundet samtalar med talibanerna ger det folket en ännu större känsla av hopplöshet, säger afghanske journalisten Reza Adib. Bild: Privat

– En av mina vänner som är fotograf skulle bli evakuerad till Europa, men fick inte komma med på det sista planet på grund av ett missförstånd, så han gick tillbaka till sitt jobb igen. Nu är han arresterad och jag har inte hört av honom sedan dess.

En annan kollega blev vittne till en hämndaktion av gammalt snitt.

– Han såg när talibanerna högg handen av en person. Men när han fotade händelsen tog de hans utrustning.

Enligt Adib är det nu många som berättar om att talibanerna söker igenom folks telefoner, konfiskerar dem eller söndrar dem. Inte heller för den som har en fungerande telefon är det alltid lätt att hålla kontakt med omvärlden. 

– Att hitta nätuppkoppling som fungerar kan vara svårt, det finns inte tillräckligt bra nätverk.

Ibland då journalister ställer frågor kan jag känna att vad gör ni, folk kan inte svara. De vet att de är iakttagna.

Någon fri press är inte att tala om, men det är mer komplicerat än så, säger Reza Adib. 

– Det som jag ser är självcensur, det måste vi som är utanför förstå. Ibland då journalister ställer frågor kan jag känna att vad gör ni, folk kan inte svara. De vet att de är iakttagna. Man måste vara så försiktig med vad man säger.

Sociala medier oroar

Farhad, som flydde talibanernas förföljelse och kom till Finland för några år sedan, delar Adibs uppfattning. En stor skillnad mellan det gamla och det nygamla talibanstyret, säger han, är att det nu finns sociala medier, det fanns inte då. Det kan vara både bra och dåligt.

– Talibanerna är lite rädda för att omvärlden ska se vad de gör. Så länge nätet fungerar kan de inte göra vad som helst. Samtidigt är jag orolig för alla dem som varit aktiva på sociala medier – aktivister och vanliga människor som sagt någonting kritiskt. Det har jag själv gjort, och mina vänner – vad kommer att hända dem?

Farhad är en av dem som jobbat för utländska ambassader i Kabul, och oroar sig också för kollegerna som är kvar.

– De som jobbat med utlänningar är i en utsatt position. Jag tror att talibanerna kommer att förfölja dem mer systematiskt efter ett tag. Mina tidigare kolleger i Afghanistan har bett mig om hjälp med att komma ut ur landet, men det är svårt. Jag vet inte hur det gått för dem nu, säger Farhad.

Farhads bror med familj finns i Kabul och deras mest akuta problem är att få mat på bordet åt de fyra barnen.

– Min bror jobbade i en fabrik men nu finns inget jobb, för butikerna är stängda och ingen köper varorna. Han har inga pengar och maten har blivit jättedyr. Att skicka pengar går inte för bankerna är stängda. Min bror och hans familj är rädda för vad som händer i morgon – kommer talibanerna och knackar på? 

Många afghaner kämpar nu för att ha råd med mat till familjen, sedan bankerna stängt och många arbetsplatser likaså. Bild: Wakil Kohsar/AFP-Lehtikuva

En kvinnlig kusin berättar att hon slutat skolan.

– Hon studerade men familjen har sagt att hon inte ska gå till skolan mer, det är för farligt. Och vad ska det tjäna till för den delen? Talibanerna anser ju att kvinnorna inte ska jobba utanför hemmet, det påverkar motivationen. 

Nöden är stor nu, säger Farhad.

– Folk kan dö då de inte klarar av att få mat på bordet för sig och sina familjer, det är det mest akuta. Men det ser riktigt illa ut också för sådant som mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, utbildning och fri press.

En dag såg jag en väderrapport där en taliban sa att bara gud vet vad det blir för väder.

Farhad, som själv tillhör den förföljda minoriteten hazarerna, skrattar bistert åt den nya regeringen i Kabul. Han tror inte att den skiljer sig ett dugg från det förra talibanska styret, som föll 2001, även om det nygamla styret signalerat att man nu är mjukare och mer inkluderande.

– De är alla mullor. Inte en enda kvinnlig minister. De kan religion och ingenting annat, om det moderna livet vet de ingenting. 

Farhad följer afghanska nyhetssändningar, och konstaterar att kvinnor och musik i stort sett städats bort ur tevesändningarna. 

– En dag såg jag en väderrapport där en taliban sa att bara gud vet vad det blir för väder.

Då det förra talibanstyret föll var Farhad i sexårsåldern, men han kommer fortfarande ihåg förändringen.

– Männen rakade bort sina skägg, stadsbilden förändrades. Före det hade Kabul varit en död stad.

Terrorn sprids

Reza Adib är besviken på USA och det internationella samfundet, som han anser att med sitt agerande redan från början banat väg för talibanerna. 

– Vi får aldrig erkänna talibanerna. När människor i Afghanistan nu ser att det internationella samfundet samtalar med talibanerna ger det folket en ännu större känsla av hopplöshet.

– Om de var terrorister i går är de det också i dag, fast mäktigare. Och terrorn kommer att växa och spridas också utanför Afghanistan, förutspår Adib.

Det är sex år sedan han lämnade landet, och sedan dess har han sökt skydd på olika håll. I motsats till många andra har han i alla fall sin familj hos sig.

– Jag känner folk som har familjen i Afghanistan och som väntat länge på att få beslut. Varför? Tror man inte på deras berättelser? Nå, se vad som hände, nu vet vi, säger Adib.

Familjer väntar

Ungefär 500 afghaner väntar nu i Afghanistan eller något av grannländerna på återförening med en familjemedlem i Finland, och största delen av dem har bara lämnat in en elektronisk ansökan tills vidare. De flesta av dem är på kö för identifiering vid Finlands ambassad i New Delhi i Indien, som har varit stängd för besök under största delen av coronapandemin. 

Och nu är det ännu svårare att ta sig över gränsen.

Enligt Kaj Swanljung på Migrationsverket finns det beredskap att prioritera de afghanska ansökningarna för att försnabba processen.

– Men resandet är säkert det svåraste hindret nu. 

Orsaken till att afghanerna måste resa till New Delhi för intervju är att den finska ambassaden i Kabul, som nu är stängd, inte har skött sådana ärenden.

Utrikesministeriet utreder för tillfället möjligheten att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd och sköta identifiering och intervjuer i något av Afghanistans grannländer, men för den som inte kan resa eller ta sig över gränsen är det kanske en klen tröst.

Familjeåterföreningarna kan också försvåras av försörjningsplikten, som sedan några år tillbaka gäller också många av dem som fått internationellt skydd, och kräver en relativt hög inkomstnivå.

Regeringen har föreslagit att kravet slopas, men än så länge är det i kraft.

– Men av individuella skäl, som till exempel kan ha att göra med säkerheten, kan det här kravet frångås redan nu, säger Swanljung. 

Farhad heter egentligen något annat men uppger av säkerhetsskäl inte sitt riktiga namn.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning