Osäker Macbethuppsättning

MAKTGIRIG. Macbeth (Antti Luusuaniemi) skyr inga medel i jakten på makt.Bild: Mitro Härkönen

En både estetiskt och innehållsmässigt tam läsning av Shakespeares tragedi på Nationalteatern.

Macbeth

av William Shakespeare.

Regi: Janne Reinikainen. Övers. till finska och adaption: Eva Buchwald, Janne Reinikainen. Dramaturgi: Eva Buchwald. Scenografi: Kati Lukka. Kostym: Tarja Simone. Ljus: Max Wikström. Musik och ljud: Timo Hietala. Video: Henna-Riikka Halonen. Mask: Petra Kuntsi.

På scenen: Sonja Kuittinen, Pihla Maalismaa, Fanni Noroila, Esko Salminen, Antti Luusuaniemi, Katariina Kaitue, Pihla Maalismaa, Seppo Pääkkönen, Timo Kalliokoski, Elmeri Ylä-Rautio, Tero Koponen, Sonja Kuittinen, Karin Pacius och Joakim Berghäll (musiker).

Föreställning på Nationalteaterns stora scen 10.3.

Pampiga videor med stark nittiotalskänsla, saxofonspel, regn, ekokatastroftematik och kängor till den nuvarande regeringen. Janne Reinikainen har försett sin Macbethuppsättning med många trådar och ingredienser, men både estetiskt och innehållsmässigt ger helheten ett osäkert intryck.

Till det yttre är Shakespeares värld moderniserad med bomberjackor och statement-T-tröjor (även en och annan kilt) och en konstruktion i stål och glas som Macbeths slott. Macbeth, "den skotska pjäsen", har också en aktuell tematik. Huvudpersonen och hans maka, Lady Macbeth, tar till hänsynslösa medel för att tillskansa sig makt. Roligast är föreställningen när Esko Salminen i rollen som Macbeths första offer, Kung Duncan, smyger in regeringskritik. Men oftast är det en mer allmän och inte särskilt originell läsning av ursprungsverket som råder på scenen.

Det är alltid en upplevelse att se stjärnan Esko Salminen på scenen, och han sitter tveklöst i en cool kungaroll. Också Antti Luusuaniemi och Katariina Kaitue gör ett hyfsat stabilt jobb som power couple, ömsom osympatiskt maktgiriga, ömsom ångestfyllda över blodet som fläckar deras händer. Men i övrigt präglas föreställningen tyvärr av ojämna skådespelarprestationen.

Verket rymmer rikligt med repliker som levt vidare som citat utanför pjäsen, till exempel Lady Macbeths "Vem skulle trott att den gamle mannen hade så mycket blod i sig?" och "Bort fördömda fläck, bort säger jag!", men på Nationalteaterns scen lyckas man inte blåsa liv i texten. Det här gör föreställningen med sina tre timmar till en prövande upplevelse.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00