Örongodis på Spira Ensembles trettondagskonsert

MOT NYA UTMANINGAR. Spira har knappast tidigare klingat så fullödigt, rent och rytmiskt precist som på trettondagskonserten, skriver recensenten. Bild: Kaj Bäckström

Spira Ensemble fortsätter imponera. Men snart börjar det kanske vara dags för den finlandssvenska kören att ta sig an texturmässigt mer krävande utmaningar.

Spira Ensembles trettondagskonsert i Gamla kyrkan i Helsingfors 8.1. Dirigent: Kari Turunen. Chilcott, Praetorius, Gjeilo, Rachmaninov, Lauridsen, Esenvalds, Komulainen, Alfvén, m.fl.

Man kan inte annat än förundra sig över, och glädja sig åt, Spira Ensembles alltmer accelererande utveckling. En så hisnande skön finlandssvensk kammarkörssång som man, åtminstone stundtals, presterade vid söndagens repris av trettondagskonserten har jag inte hört sedan Jubilates fornstora glansdagar.

Repertoaren hade, i jämförelse med fjolårets motsvarande konsert, breddats mot äldre tongångar – bland annat en frejdigt klingande tolkning av Michael Praetorius Psallite! – medan Bob Chilcotts Gifts for the Child of Winter, Juhani Komulainens Vinternatten och några nummer ur Rachmaninovs Vigilia hängde kvar på repertoaren.

Och inget fel med det. De är alla utsökt stämningsfulla stycken, som återigen fick välkalibrerade framföranden av Kari Turunen och hans ambitiöst satsande sångare, och välkommet var även att i tre av numren låta mindre grupperingar alternera med den fulltaliga ensemblen.

Så klingade en damtersett utsökt fräscht i In dulci jubilo, en manskvartett skötte med den äran Praetoriusarrangemanget Det är en ros utsprungen och att Morten Lauridsens undersköna O magnum mysterium fungerar utmärkt i blandad oktettbesättning har Turunen erfarenhet av från vokalensemblen Lumen valo.

Harmonifagra klangmattor

Turunen har en välutvecklad näsa för de senaste körtrenderna och såväl Ola Gjeilo som Eriks Esenvalds hör till dagens mest omsusade körtonsättare ur de yngre årgångarna. Gjeilos Unicornis captivatur, till en metaforiskt häftig Codex Engelberg-text, var en medryckande renässanspastisch, medan Esenvalds i Thomas av Aquino-tonsättningen O salutaris hostia låter två sopranröster teckna sina girlander över körens harmonifagra klangmattor.

Finlandssvenska Andrea Eklunds Adeste fideles-arrangemang var lika originellt som ambitiöst upplagt, medan Hugo Alfvéns avslutande Julsång var en skön fläkt av nationalromantiskt stämd känslosamhet. Spira har knappast tidigare klingat så fullödigt, rent och rytmiskt precist och så småningom börjar det kanske vara dags att lämna en del av örongodiset därhän för texturmässigt mer krävande utmaningar.

För dem som hörde konserten på trettondagen i Esbo domkyrka var inte bara själva inramningen utan även klangbilden givetvis på en annan nivå. Gamla kyrkan hör med sin torra och relativt efterklangsfattiga akustik inte till nejdens bättre konsertkyrkor och det elektriska ljusbadet var åtminstone inte stämningshöjande.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning