"Oron finns hela tiden där"

Lånar sitt öra. – En del har så fruktansvärda berättelser att det är svårt att förstå hur de över huvud taget klarar sig, säger psykiatriska sjukskötaren Elisabet Rosendal vid Rödbergens flyktingförläggning i Helsingfors.Bild: Evy Nickström

Bland de asylsökande vid Rödbergens flyktingförläggning ökar desperationen i takt med att allt fler negativa asylbeslut klubbas igenom. Psykiatriska sjuksköterskan Elisabet Rosendal har fullt sjå att hålla sina klienter vid liv och hopp, bara för att se en efter en få ett negativt besked.– Jag undrar ofta när jag ska få budskap om att någon hoppat under metron. Hittills har det inte hänt, säger Rosendal.

Då regeringen skärper utlänningslagen eller Migrationsverket sina bedömningar syns det hos psykiatriska sjuksköterskan Elisabet Rosendal vid Rödbergens flyktingförläggning: Hon får fler klienter. Många av dem som anlände under rekordåret i fjol är fortfarande kvar, och stämningen blir inte bättre.

– För ett tag sedan var många tyngda av den långa väntan på asylintervju, sedan var det den långa väntan på svar. Och nu är många förtvivlade över egna och andras negativa besked, säger Rosendal.

Alla berättelser är olika, men ett har de gemensamt. De som uppsöker Rosendal gör det av vägande skäl.

– Det finns faktiskt inte ett enda fall där jag skulle ha tänkt att nåja, du kan nog åka hem. Alla har sin historia – det kan handla om tortyr, om släktingar som mördats tidigare eller alldeles nyligen. Många har redan flyttat runt i sitt hemland för att hitta en trygg plats, och nu tycker Migrationsverket att de ska göra det igen.

Lyssnar

På förläggningen i Rödbergen i Helsingfors bor drygt hundra asylsökande. Egentligen skulle det vara en mellanlandningsplats för de nyanlända, som efter sin asylintervju skulle slussas ut till de andra förläggningarna runtom i landet. Men intervjuerna låter ofta vänta på sig och vissa har fått vänta nästan ett år.

Så finns de klienter som bor i heminkvartering hos släktingar eller andra, men som ändå är registrerade vid Rödbergens förläggning och kan få vissa tjänster här vid behov. Sammanlagt är det knappt 600 personer på fyra sjukskötare, varav en psykiatrisk.

Ungefär en gång i månaden hinner Rosendal träffa sina klienter, är det riktigt akut försöker hon klämma in dem lite oftare.

– Ibland känns det nog ganska hopplöst. Först försöker man hålla folk vid liv medan de väntar och väntar, och sedan kommer det ett negativt besked. Men ja, visst finns det ju enstaka fall som får ett positivt beslut, och det får man ju vara glad för.

Det är inte så många verktyg som Rosendal har till sitt förfogande.

– Mina öron, säger hon och pekar.

Man kan alltid lyssna. I mottagningsrummet står tre fåtöljer och ett litet bord med en blomma och en rulle näsdukar. De behövs ofta. I hörnet står några leksaker.

– Det kan vara jättejobbigt för en anhörig att lyssna och ta emot allting. Därför är det bra med en utomstående. Och jag försöker förstås hitta möjligheter, se något slags hopp trots allt. Så ger jag praktiska råd, som att det lönar sig att försöka hålla fast vid något slags rutiner, ha ett dagsprogram, se till att man sover om nätterna. Kan man inte sova kan man få sömnmedel, den som grubblar hela natten och inte sover kan i värsta fall till och med hamna i psykos.

Många vittnar om tortyr

Är någon riktigt illa däran kan Rosendal också skicka hen vidare till akut sjukhusvård. Men tröskeln är hög och för att man ska ta sig över krävs en hög risk för att man ska skada sig själv eller andra.

– Visst finns oron hela tiden där för att någon ska ta livet av sig. Här har förekommit flera försök, och då och då händer det att någon tar en överdos av mediciner.

För ett par veckor sedan sipprade en nyhet om självmord bland asylsökande ut, och Migrationsverket meddelade att fem personer begått självmord vid förläggningarna under det senaste året. Under samma tid har Migrationsverket fått kännedom om 15–20 självmordsförsök bland asylsökande, men verket för inte någon särskild statistik över försöken och siffran bygger på förläggningarnas egna anmälningar.

– Det är många som säger att de hellre tar livet av sig här än blir torterade och dödade då de åker hem. Berättelserna om tortyr är många, det är fruktansvärt vad folk kan hitta på för att plåga andra. Många har ärr över hela kroppen och jag har ingen orsak att misstänka att de pratar strunt, säger Rosendal.

Hon gissar att ganska många av dem som nu får ett negativt asylbeslut kommer att stanna i alla fall, som så kallade papperslösa. Det får de göra, men utan något slag av uppehållstillstånd blir tillvaron mycket svår då mottagningstjänsterna som gäller asylsökande upphör. En del kommer förstås också att eskorteras ur landet mot sin uttryckliga vilja. Häromveckan skrev Finland på ett återsändningsavtal med Afghanistan, men sådana avtal saknas fortfarande med till exempel Irak och Somalia och då är återsändningen svårare.

– En del åker säkert tillbaka, om inte hem så till Turkiet. Men där är situationen också svår. Och vad gäller dem som återvänder så är det inte alls omöjligt att någon står och väntar på dem då de kommer, någon som tagit reda på vem som finns med på flyget. Det är inte alls omöjligt, säger Rosendal.

Säkerhetsrisk

Från sin utsiktsplats har Rosendal fått syn på ett nytt fenomen, som inte handlar om dem som kommit med den senaste flyktingvågen. Det handlar om dem som redan bott här i sex eller åtta eller tio år och plötsligt inte längre får sitt uppehållstillstånd förlängt, också det sannolikt en tolkning som hänger ihop med den senaste tidens skärpningar av utlänningslagen. Också Finlands somaliska förbund har rapporterat om samma fenomen.

– Tidigare förlängdes uppehållstillståndet nästan alltid efter de fyra första åren, om inte den sökande direkt misskött sig. Men inte nu längre. Många av dem som nu får avslag har sitt sociala nätverk här och talar flytande finska. Det kan vara jättejobbigt för dem att tvingas bryta upp igen. För ensamma kvinnor kan det vara särskilt svårt eller omöjligt, om de inte åtnjuter släktens beskydd.

De flesta av dem som Rosendal möter i jobbet är välinformerade. De vet när det skett en rasistisk attack eller ordnats en antirasistisk demonstration. De vet hurdana beslut de finländska myndigheterna fattar. Somt tas med jämnmod, annat påverkar stämningarna mer. Många är väldigt tacksamma för den vänlighet som finländare har visat dem. Men det finns också de som blir arga.

– Vissa blir bittra och inåtvända. En del tänker mer svartvitt, andra ser nyanserna. På det sättet är den förda politiken förstås en säkerhetsrisk i längden.

Och själv då, hur orkar Rosendal bära allt hon får höra? Också lyssnaren behöver sin nattsömn.

– Visst är det tungt ibland, men jag brukar få vara i fred i drömmarna i alla fall. Personligen har jag min tro, jag kastar problemen där. Ibland lyckas det, ibland inte.

Andelen negativa beslut har ökat

I fjol kom mer än 32 000 asylsökande till Finland, främst från Irak, Somalia och Afghanistan.

Fram till slutet av september hade ungefär 4 700 personer sökt asyl i Finland i år.

Av alla asylbeslut i år är ungefär en fjärdedel positiva medan närmare hälften är negativa. Resten består av ansökningar som förfallit och så kallade Dublin-fall, där den sökande skickats tillbaka till ett annat EU-land.

Sedan utlänningslagen skärptes och Migrationsverket ändrade sina säkerhetsbedömningar i våras har andelen negativa beslut ökat.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00