Ont om lyskraftiga SFP-kandidater?

Tidigare SFP-basen Carl Haglund lämnar många väljare efter sig i Esbo. Arkivbild. Bild: Niklas Sandström

I huvudstadsregionen är det än så länge ont om SFP-kandidater som kunde locka andra än partiets kärnväljare.

Om en dryg månad ska kandidaterna i kommunalvalet vara klara. Det finns alltså ännu lite tid kvar för att värva kandidater.

Det går inte att överskatta nomineringens betydelse för valframgången. Det gäller alla partier och handlar om att få ihop en mix av kandidater: olika erfarenheter, kunskaper, kvinnor och män, yngre och äldre och kandidater som kan attrahera nya väljare.

Kommunalvalet är särskilt krävande eftersom kandidatmängden blir så stor.

Alla partier har hittills hållit rätt så låg profil inför kommunalvalet den 9 april. Kanske det beror på att det händer så mycket stora saker med oanade konsekvenser både här hemma och i världen. Men kommunalvalståget rullar ändå på, obönhörligen.

I Helsingfors har SFP fem mandat och hoppas kunna återerövra det sjätte igen. Det skulle vara viktigt med tanke på representationen i stadsstyrelsen och i nämnderna, som efter valet blir färre än nu.

Av de fem som valdes hösten 2012 var fyra nya – Marcus Rantala, Björn Månsson, Päivi Storgård och Gunvor Brettschneider. Astrid Thors toppade SFP:s lista, men lämnade fullmäktige när hon fick ett internationellt jobb på OSSE. Nu är det uppdraget över, men Thors återfinns inte på kandidatlistan. Päivi Storgård har lämnat Helsingfors och Brettschneider ställer inte längre upp. Suppleanterna Jan D Oker-Blom och Laura Finne-Elonen har blivit ordinarie och kandiderar.

Men än så länge saknas de SFP-namn som i högre grad kunde samla röster utanför de vanliga SFP-leden.

Eva Biaudet skulle som rikspolitiker och tidigare Helsingforspolitiker vara en naturlig kandidat. Utan vidare vore hon som ett känt namn över partigränserna ett tillskott. Hittills har Biaudet inte låtit sig övertalas att kandidera.

I Esbo kämpar SFP med det tomrum som Carl Haglund lämnat efter sig. Haglund samlade mycket röster och var en lyskraftig kandidat. Dessutom slutar Stig Kankkonen. Men Christina Gestrin, som inte längre sitter i riksdagen, vill fortsätta med politiken på lokalplan och det är en lättnad för SFP i Esbo. Samtidigt är en situation med flytande röster också en möjlighet för nya och hugade kandidater.

I Grankulla är SFP det största partiet och nomineringen har gått bra. Här är rätt nyblivna riksdagsledamoten Veronica Rehn-Kivi en bekant lokalpolitiker som vill fortsätta.

I Vanda är SFP ett litet parti med bara två fullmäktigemandat. Göran Härmälä har länge haft det ena men ställer inte längre upp. I Vanda har SFP haft ett mycket nära samarbete med Samlingspartiet.

Inom SFP ser man hoppfullt på valet och noterar att samhällsklimatet särskilt bland unga har lett till ett växande engagemang och nya medlemmar i Svensk Ungdom. Å andra sidan är oppositionssitsen i rikspolitiken fortfarande lite främmande för många SFP:are – det tar på sina håll tid innan ränderna efter 36 år går ur. Det har förstås inget direkt samband med kommunalvalet, men nog på retoriken och kampanjen.

Det finns alltid kandidater som av olika orsaker vill hålla inne med sin kandidatur så länge som möjligt. Det ligger också i partiernas intresse att presentera sina kandidater i olika omgångar, för att få maximal uppmärksamhet. Det kan alltså ännu komma överraskningar.

Just nu är ändå intrycket av SFP-kandidaterna i huvudstadsregionen att det finns många med erfarenhet, men få stjärnskott som kan nå ut över SFP:s egen närkrets.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning