Önskelistor till Jesusbarnet

Det här med julstämning är ingen enkel historia i Tyskland. I de västra och södra delarna av landet har jultomten fått ge vika för andra traditioner.

Vem är det egentligen som kommer med julklapparna? Det är ingen enkel historia i Tyskland. Om du bor i de norra, mellersta eller östra delarna av landet är det gamla goda jultomten.

Men bor du i de västra, sydvästra eller södra delarna är det självaste Jesusbarnet – eller snarare den Amorliknande, guldlockiga och bevingade ängel han muterat till.

Och en extra krydda i julfirandet är Sankt Nikolaus, jultomtens förebild från 300-talet, som inte kommer på julafton utan på sin egen dödsdag den 6 december med mitra och biskopsstav.

Eftersom vi brukar fira jul i västra Tyskland hör inte jultomten till julaftonens traditioner. Men Jesusbarnet har inte heller fått någon framträdande roll, utan klapparna brukar helt enkelt ligga under granen. Så det blev i skolan dottern fick höra om "Christkind" när eleverna skulle skriva varsin önskelista inför jul.

Christkind uppfanns av självaste Martin Luther på 1500-talet i protest mot katolikernas helgon, i det här fallet Sankt Nikolaus, som dittills dominerat adventstraditionerna. Luther lät Jesusbarnet komma med klapparna på sin födelsedag den 24 december, och ursprungligen var det protestanterna som firade med Jesusbarnet och katolikerna med Sankt Nikolaus.

I något skede kring ingången av 1900-talet skedde en svårförklarlig helomvändning och i dag är det tvärtom katolikerna som väntar på Jesusbarnet och protestanterna som väntar på tomten.

Åtminstone hos oss överskuggas bägge två ändå av Nikolaus. Nikolausdagen den 6 december är (efter luciadagen förstås) adventstidens höjdpunkt, och Finlands självständighetsdag hamnar helt klart i skymundan.

Jesusbarnet syns inte till i hemmen utan lämnar sina gåvor osedd, och jultomten ingår inte i bayerska jultraditioner, men Nikolaus, han kommer på besök till dagis och skolor och fyller barnens strumpor eller skor med nötter, mandariner och choklad (och en och annan present). Han är klädd som en biskop i mitra och mantel, med långt vitt skägg och kräkla i handen. När barnen pysslar med toarullar blir det också mitra i stället för tomteluva. Den populäraste julsången hos oss handlar om Nikolaus, "en god man som vi inte nog kan tacka".

Som om inte den här förvirringen var nog har Bayern också den skräckinjagande Krampus – ett alpint monster som straffar elaka barn. I München ordnas ett välbesökt "Krampuslopp" där mardrömslikt utklädda skådespelare springer genom gatorna i centrum.

För oss blev det luciatåg den dagen – det ordnar svenskarna här i staden. Och då infann sig den riktiga julstämningen.

Annika Wilms HBL:s medarbetare i München

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33