Onödigt, ogenomtänkt och ojämställt självmål av Fotbollsfinland

KuPS-spelarna firar sitt ligaguld hösten 2019. Bild: Roni Lehti / LEHTIKUVA

Jämställdheten lyste med sin frånvaro i Fotbollsfinland under onsdagen. Då damfotbollen äntligen såg ut att få sin dag i rampljuset stövlade herrarna sin vana trogen objudna in och stal all uppmärksamhet och allt utrymme.

Det såg ut att vara en välkoordinerad marknadsföringsstyrd offensiv av ett förenat fotbollsfolk. På tisdag kväll meddelade Bollförbundets utvecklingschef Heidi Pihlaja att man informerar om damernas Nationella ligas start på onsdagsmorgonen.

Signalerna från herrarnas liga hade varit att deras besked om seriestarten kommer på torsdag efter ligans styrelsemöte.

Idén kändes både genomtänkt, fräsch och jämställd: Ge damfotbollen sin dag i rampljuset och maximera Nationella ligans synlighet och genomslagskraft då en nyhetstörstande finländsk sportjournalistkår suktar efter positiva saker att berätta om.

Damfotbollen skulle ha fått större utrymme och mer synlighet än i normala fall om bara herrligan haft tillräckligt med eftertanke, omdöme och hänsyn då man planerade sin egen kommunikation.

Det hade man inte.

Onsdag klockan 9.00 meddelade Bollförbundet att Nationella ligan, det som tidigare hette Damligan, inleder sin säsong 13 juni.

Snabbt kunde man hitta nyheten på de flesta mediehusens sajter.

Men redan under förmiddagen bestämde sig någon från herrligaorganisationen att läcka ut information till media att deras säsong inleds 1.7.

Och klockan 12.48 – 3 timmar och 48 minuter efter att damligans startdatum publicerats – valde herrligan att publicera sitt startdatum.

Klockan 12.48 lyftes herrligan upp till prioritet nummer ett på sportredaktionerna i Finland. Damligan fanns med – om det fortfarande fanns utrymme.

Varför är det här problematiskt kanske en del av er undrar.

Det handlar om att ge damfotbollen och damidrotten bättre förutsättningar, det handlar om att visa hänsyn och det handlar om jämställdhet.

Herrligan hade gott kunnat låta damligan stå i rampljuset under onsdagen och sedan publicera sin nyhet på torsdagen.

Det hade gett större synlighet för damfotbollen. Och det hade gett större synlighet för fotbollen.

Herrfotbollen hade inte förlorat en enda spaltmillimeter eller en enda eterminut på att vänta en dag med sitt besked.

Men sådant tänker tyvärr inte män alltid på. Man tänker ofta bara på det egna. För många män är fotboll synonymt med herrfotboll och då finns inte en tanke på att också damer och flickor idrottar på samma nivå som pojkar och herrar.

Damfotbollen ses ofta som något obligatoriskt ont som finns för att det ska se bra ut på pappret och för att de jobbiga feministerna ska hållas tysta.

Att enskilda supportrar tänker på och lever enligt den synen är inte helt – men kanske till en viss del – förståeligt med tanke på att samhället, idrottsvärlden och media prioriterar, lyfter fram och idoliserar män, idrottande män och män med makt.

Men att man på Bollförbundet, där man i normala fall är väldigt progressiva och till och med i viss mån ledande i sitt jämställdhetsarbete i Idrottsfinland, mer eller mindre medvetet väljer att ställa sin damliga i skuggan av herrligan är inte bara svårt att förstå. Det är oacceptabelt.

I tider då samtliga finländska föreningar och klubbar känner av de ekonomiska effekterna av coronapandemin och deras existens åtminstone till viss del är hotade är all hjälp välkommen – oberoende om hjälpen är i form av direkta ekonomiska understöd eller som synlighet i media.

Att inte ge damfotbollen den chansen till synlighet är en spark i magen av det egna förbundet och den egna gemenskapen.

Jag är rätt säker på att ingen på Bollförbundet tänkte att "nu ska vi se till att inte ge damerna maximal synlighet". Eller åtminstone är jag säker på att ingen sade det högt.

Att man valde att prioritera herrarna handlar antagligen om gammal vana och sunkiga strukturer och att ingen ägnade damerna eller jämställdheten en tanke då besluten togs.

Herrligan har fått stort utrymme i media hela våren då man spekulerat, diskuterat och oroat sig för klubbarnas ekonomi, spelarnas vardag och lagens träningsförhållanden i undantagstidens Finland. Samtidigt har damligan fått anpassa sig till den inställda seriestarten, de nya träningsformerna och den osäkra framtiden i samma mediala skugga man levt i under hela sin existens.

Ett svep över de största idrottssajterna i Finland på eftermiddagen visar att herrligans startdatum är den största nyheten medan damligastarten åkt långt ner i prioriteringen hos de flesta. På en del sajter är det redan svårt att hitta något om Nationella ligan.

Det hade inte behövt vara så.

Damerna hade förtjänat mer än bara några timmars synlighet.

Filip Saxén Sportchef

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning