Om statens ansvar

Om en utvisad person dödas är det fullt legitimt att ställa två frågor. Vad visste staten? Vad borde staten ha vetat?

Var och en som riskerar förföljelse har rätt att söka asyl. När någon har sökt asyl, analyserar myndigheterna först om denne uppfyller asylkriterierna. Om så inte är fallet, kontrolleras det om personen ändå kunde få så kallat alternativt skydd.

Rätten till alternativt skydd har den som på grund av utvisning, utlämning eller återsändande riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet. Orsaken till detta är enkel: ingen ska skickas tillbaka till död eller tortyr. Principen om icke-återsändande, eller non-refoulement, binder alla stater som folkrättslig sedvana.

Beslut om asyl och alternativt skydd är till sin natur förvaltningsbeslut. Få förvaltningsbeslut har så höga odds som dessa. Ett felaktigt negativt beslut kan vara ödesdigert för den sökande. Falska positiva avgöranden är inte heller eftersträvansvärda. Skydd ska erbjudas enbart för dem som verkligen behöver det.

Vi har nyligen fått veta att en från Finland utvisad irakier har dödats i Bagdad. Efter händelsen har myndigheterna hävdat att Finland inte är ansvarigt för vad som händer dem som har avlägsnats ur landet. Det är en sanning med modifikation.

Beslut om asyl och alternativt skydd har alltid fokus på framtiden. Myndigheten måste avgöra vad som kommer att hända om personen sänds tillbaka. Hela poängen med dessa beslut är att analysera vad som händer människorna efter att de har lämnat Finland. Om en utvisad person dödas är det fullt legitimt att ställa två frågor. Vad visste staten? Vad borde staten ha vetat?

Om processen i Finland har gått rätt till och alla parter har varit omsorgsfulla är det möjligt att konstatera att vi inte är rättsligt sett ansvariga för dödsfallet. Men om allt inte har gått rätt till är läget helt annat. Om det visar sig att myndigheterna inte har respekterat principen om non-refoulement är det fråga om en allvarlig kränkning av mänskliga rättigheter. Dylika kan leda till skadeståndskrav och åtal.

Vi i Finland litar på våra myndigheter och domstolar. En naiv tilltro till dessa är dock inte hälsosamt i en rättsstat. Om det finns minsta misstanke om att något i våra processer inte fungerar bör myndigheterna försäkra oss om att vi inte har orsak till oro. I asylsammanhang räcker det tyvärr inte att fastslå att ett fall har behandlats färdigt i alla instanser. Det typiska för dessa fall är att situationen lever. Nya uppgifter om förföljelse eller hot kan dyka upp i alla skeden av processen.

Det väsentliga är att alla myndigheter hela tiden respekterar principen om non-refoulement. Om man på flygplatsen i det mottagande landet märker att människan är i fara måste man avbryta processen helt oberoende av vad som står i det sista beslutet.

Människor som skickas i väg har dött och kommer att dö. En rättsstat som tar sig själv på allvar visar respekt för dem. Det gör man genom att kontrollera sina processer. Den som utövar offentlig makt skadas aldrig av viss ödmjukhet.

Skribenten är föreningsmedlem i Konstsamfundet som äger KSF Media som ger ut HBL.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33