Om Martin Luther Kings hemliga sexliv och hur FBI försökte förmå honom att begå självmord

Medborgarrättskämpen Martin Luther King var de facto inte alls lika populär som FBI:s hårdföra och maktfullkomliga chef J. Edgar Hoover under 1960-talet. Bild: AP; Marion S. Trikosko; Montage HBL

Filmen om FBI:s trakasserier och förföljelser av Martin Luther King är ögonöppnande och visar hur djupt institutionaliserad den amerikanska rasismen var på 1960-talet.

DOKUMENTÄR . MLK/FBI , Regi: Sam Pollard, Visas på Docpoint.

En av de mer omtalade dokumentärerna under årets upplaga av Docpointfestivalen är utan tvekan Sam Pollards MLK/FBI.

Och visst finns det fog för snacket, för filmen blottlägger övertygande hur djupt institutionaliserad den amerikanska rasismen var på 1960-talet. Den dåvarande FBI-chefen J. Edgar Hoovers maktfullkomlighet är visserligen välkänd, men Pollards film visar att hans systematiska trakasserier mot demokratiska rörelser gott kunde jämföras med den hemliga polisens ljusskygga arbete i till exempel DDR. Möjligtvis finns en gradskillnad, men ingen artskillnad.

J. Edgar Hoover. Bild: Marion S. Trikosko

Vid sidan av den nitiska jakten på "kommunister", riktades FBI:s intresse mot svarta medborgare. Sällan då de var offer för våldsbrott, men desto oftare då de protesterade mot orättvisor: svarta aktivister betraktades som suspekta. Framför allt fruktade Hoover en "svart Messias". Och misstänkt lik en sådan var den unga Atlantapastorn med talets gåva, Martin Luther King, MLK.

Utomäktenskapligt sex

Sam Pollard har haft tillgång till ett rikligt material av såväl bilder som ljudinspelningar och dokument, som nyligen blivit offentliggjorda av det amerikanska nationalarkivet. De visar hur medborgarrättskämpen och ickevåldsaktivisten Martin Luther King bevakades intensivt redan från början av sin bana. Telefoner avlyssnas, rörelsen infiltreras och FBI-agenter följde King i spåren på hans resor och spelade in hans möten med olika älskarinnor på hotellrum.

Martin Luther King får en puss av sin hustru Coretta efter att han lämnat en domstol i Montgomery, Alabama, 1956. Bild: AP

För ja, pastorn och fyrabarnspappan King hade uppenbarligen ett utsvävande sexliv. Och då försöken att misstänkliggöra honom som kommunist inte lyckades, såg Hoover och hans kollegor en möjlighet att diskreditera honom för hans bristande sexualmoral. Intressant nog utmynnade deras försök att placera komprometterande material i händerna på medier inte i några skandalartiklar. (Allt var inte bättre förr, inte heller massmedierna, men man kan misstänka att dagens Fox News hade tänkt annorlunda).

I stället kulminerade aktionen med att King och hans familj fick ett illa maskerat hotbrev och en bandupptagning med ett potpurri av utomäktenskapligt sex. Brevet innehöll en anvisning om att King borde ta livet av sig inom 34 dagar för att undvika vanära. Detta ägde rum 1964, samma höst som han belönades med Nobels fredspris.

King blev enligt vittnesmål förtvivlad, och även om bandupptagningen inte gavs offentlighet låter Pollard förstå att vetskapen om den förmörkade en stor del av hans återstående liv fram till mordet 1968. Hans aktivistiska gärning fortsatte men arkivbilderna av en ung man med stort självförtroende, byts mot bilder av en något äldre man, med något bekymrat eller rentav ångestfyllt i blicken. Ändå hittar han styrkan att så småningom bryta med den demokratiske presidenten Lyndon B. Johnson genom att fördöma kriget i Vietnamn.

Martin Luther King tilldelades Nobels fredspris 1964. Bild: AP

Och även om Hoover och hans "stat i staten" nog är att betrakta som den huvudsakliga skurken i detta solkiga drama faller en skugga också över dem som i någon mening ändå var Kings och den svarta medborgarrörelsens allierade: över Johnson (som vi hör i fler inspelningar av dubiösa samtal med Hoover) och över bröderna Kennedy, som nog var medvetna om avlyssningarna – Robert F. Kennedy var den som under sin tid som justitieminister gav FBI grönt ljus. Richard Nixon skulle några år senare excellera i denna fula sport, men han hade alltså föregångare.

Fler avslöjanden 2027?

Intressant är ändå att FBI:s inspelningar av Martin Luther Kings förehavanden finns bevarade. Tills vidare är de inte tillgängliga, men så snart som 2027 väntas hemligstämplingen upphöra. Frågan blir hur de ska hanteras. Å ena sidan har de utan tvivel ett historiskt värde, å andra sidan är de ett resultat av ett flagrant rättsövergrepp.

Den etiska frågan har inget självklart svar och inte heller det material filmen MLK/FBI utnyttjar är helt oproblematiskt – vilket Pollard också medger, utan att fördjupa självkritiken närmare.

Sam Pollards MLK/FBI bygger på dokumentation och ljudinspelningar som nyligen blivit offentliggjorda av det amerikanska nationalarkivet. Bild: Pressbild/Docpoint

Mest kontroversiellt – och det som också för ut Pollard på publicistiskt svag is – är ett FBI-dokument som påstår att King ska ha varit involverad i en våldtäkt på ett hotellrum i Washington DC 1964. Precis som filmen påtalar är trovärdigheten i det här dokumentet låg – en ohörd ljudinspelning tolkad av FBI-agenter som premierades för all komprometterande information de kunde ta fram.

Kanske har Pollard upplevt att det vore märkligt att inte låtsas om en så allvarlig anklagelse, men trots alla brasklappar är uppgiften snarast en spekulation, som ligger på sidan av hans egentliga projekt. Andra publicister hade kanske utelämnat den, eller försökt gå till botten med den.

Min gissning är att vi kommer att få veta mer med tiden: MLK/FBI är egentligen inte en film som är ute efter att nyansera helgonbilden av Martin Luther King, men indirekt förebådar den en sådan. Helt uppenbart hade King ett trassligt privatliv.

Klipprummets triumf

I övrigt är MLK/FBI en utmärkt och ögonöppnande film, som även demonstrerar ett fullödigt bildberättande, nästan enbart baserat på gammalt arkivmaterial. En klipprummets triumf.

När man lyssnar på Martin Luther King i dag framstår han som en ytterst resonabel man, välformulerad och skarp, men också tålmodig, artig och till och med respektfull då han konfronteras med de mest korkade rasistiska fördomar.

Medborgarrättsaktivisten Martin Luther King i samband med sitt berömda tal I have a dream 1963. Bild: AP

En del har, till exempel i samband med Black Lives Matter-protesterna sommaren 2020, uttryckt en längtan efter en svart ledare med Kings framtoning. Det är kanske förståeligt, men en sådan nostalgi kan också vara farlig. Historien har, med rätta, erkänt hans betydelsefulla insats, men trots Nobelpriset ägde den till stora delar rum i motvind och inför ögonen på en oförstående och ibland fientlig allmänhet. Genom populärkultur och propaganda hade den i dag så föraktade Hoover och FBI de facto ett stort stöd och rentav hjältestatus bland den amerikanska befolkningen då det begav sig. Och Kings ställningstagande mot Vietnamkriget 1967 var allt annat än opportunt.

Fredrik Sonck Kulturchef

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning