Om bubblor

På sommarnöjet är det så lätt att totalt försjunka i vindars riktning, terrassers placering, rabatters välmående och sjöfåglars levnadsvanor.

Två av tre finländare säger sig vilja ta paus från sociala medier under semestern, visade en undersökning som resesajten Momondo gjorde i fjol (av dem var det visserligen hela tolv procent som mediebantade ofrivilligt, på grund av dålig mobiltäckning på sommarvistet). Också bland mina vänner finns det de som i semestertider deklarerar att de tänker minska den digitala stressen genom att logga ut för en tid.

Vi som inte har loggat ut fortsätter däremot att glatt fylla flödet med mera uppdateringar om exotiska resmål, hav, klippor, fullmånar, solglitter, blommor, lekande hundar och barn än under de övriga nio månaderna tillsammans. Där sitter vi sedan i vår sociala sommarbubbla – till och med en kylslagen och blåsig sommar som denna. Någonstans blommar ju alltid en blomma, någonstans är det alltid sol.

Det är det som är den där "bubblan" alla talar om, att algoritmerna som styr vad man ser i sitt medieflöde gör att man bara ser sådant som man vill se: gillar man söta hundar och solnedgångar serveras man mera söta hundar och solnedgångar – kanske uppblandat med lite söta katter och soluppgångar någon gång ibland, eftersom algoritmerna ännu inte har blivit helt idiotsäkra.

Men å andra sidan: ibland om somrarna undrar jag om det inte är så, att den segaste bubblan inte finns på våra sociala medier, utan i vårt sommarfirande i sig. På sommarnöjet är det så lätt att totalt försjunka i vindars riktning, terrassers placering, rabatters välmående och sjöfåglars levnadsvanor. Anekdoter om avdöda släktingar är intressantare än nyheterna på radion, att diskutera vattentemperaturen nu (14 grader) och den 20 juli 1958 (5 grader!) är viktigare än att fundera på den politiska temperaturen i samhället.

Allt som rör det lilla livet i sommarparadiset känns relevantare än det som sker på riktigt ute i stora världen. Och ju mera oroväckande den politiska utvecklingen i Finland och världen ter sig, desto mera lockande är det att köra ner huvudet i sommarsanden och förlora sig i det som är just här och just nu. Oväder, fästingar och missväxt i rabatten är lättare att tackla än antidemokratiska tendenser, omänskliga samhällsreformer, rasistiska poliser, tvångsavvisning av asylsökande eller de senaste hugskotten av en inkompetent president för en stormakt, för att bara nämna några av de saker man helst inte vill tänka på precis nu.

Därför är jag tacksam över de sociala medierna, som åtminstone ibland lyckas spräcka semesterbubblan och dra mig tillbaka in i verkligheten. Bland alla semesterbilder och lekande barn finns – åtminstone i mitt flöde – fortfarande de där uppdateringarna och länkarna som det inte går att blunda för, de där sakerna som pockar på uppmärksamhet. Ju obehagligare utvecklingen i världen ter sig, ju mera man defaitistiskt bara vill sticka ner huvudet i sanden och stanna där för evigt, desto viktigare är det ju att tvinga sig till att följa med i det som sker. Också fastän solen skiner.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning