Om att göra en föreställning

Zodiak bjuder på två helt olika variationer över temat "hur man gör en föreställning". Recensenten föredrar denna gång Anna Kuparis och Outi Markkulas fräscha grepp.

Cheap, koncept, koreografi, ljuddesign, dräkter, på scen Kati Raatikainen; video, fotografier Salla Keskinen, ljus och rumsdesign Salla Keskinen och Kati Raatikainen. Tanssiesitys klo 14, arbetsgrupp Anna Kupari, Outi Markkula och Olivia Pohjola. Zodiak 15.3.

En föreställning om hur man gör en föreställning – det kan man förverkliga på många sätt. Jag hade egentligen inga förväntningar på de unga förmågorna Anna Kuparis, Outi Markkulas och Olivia Pohjolas Tanssiesitys klo 14, kanske lät jag mig just därför överraskas synnerligen glatt av deras fräscha grepp. Efter en lite ojämn början lossade det på allvar, med lämplig distans till sitt innehåll och en god portion självironi.

Temat kretsade kring föreställningarna Kupari och Markkula gjort i skolor och seniorhem samt kring arbetet som tema och de intervjuer man gjort utifrån denna tematik. De passade också på att avverka vissa frågor som gärna kunde ställas oftare – varför dansas det så lite i en dansföreställning? Duoarbetet var samspelt och ställvis rent virtuost: hur bägge dansade utifrån livligt gestikulerande, deklamerande i snälltågsfart och reciterande texter sjungande. Olivia Pohjola fick också ställa några kärnfulla frågor – jag fortsatte grunna på den konkreta frågan om vad ett neutralt föreställningsutrymme betyder.

Man kan fråga sig vad dessa unga konstnärer tänker göra härnäst efter denna fullträff. Konstnärens väg är lång och det ständiga sökandet efter nästa steg är tungt. Alltid lyckas man inte. Om kvällens första verk var en glad överraskning blev Kati Raatikainens solo Cheap en besvikelse. Även här kretsade tematiken kring processen att göra en föreställning, publiken dränktes i mängder av text. Tyvärr kändes det ändå mest som navelskåderi, speciellt som man inte fick kontakt med konstnären själv, som största delen av tiden befann sig på golvet med ansiktet neråt. Rörelserna i sig gjorde nog intryck – långsamma, känsliga och ställvis magiska, men kontexten kändes helt fel.

Kati Raatikainens rörelser känns ställvis magiska, men som helhet fungerar inte hennes soloverk Cheap. Bild: Salla Keskinen

Redan grundtanken kring verket kändes förvirrande – att fundera kring hur man kan göra konst billigt, samtidigt som man mässar på om Konestiftelsen och dess helårsstipendium? Visst, på sätt och vis känns det kul att lyfta fram finansieringsmekanismer som del av ett verk, men kombinationen med det sceniska lyckades inte här. Inslagen av bandat tal från möten med en rumänska kändes också lätt osmakliga, till och med exploaterande – och lösryckta i själva verket.

Cheap och Tanssiesitys klo 14 visas på Zodiak till 20.3.

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00