Om assimilering, integration och utanförskap

Världen första och följaktligen äldsta getto fyller 500 år i år.

Mitt i Venedig, bland vindlande kanaler och gränder, finns fortfarande två små områden som kallas det Gamla och det Nya Gettot. De har sedan medeltiden varit en, om än ibland något osäker, rätt skyddad zon för Europas judar. Det kan synas märkligt att den uppstod i det katolska Italiens hjärta, men blir mer förståeligt då man ser det i ljuset av Venedigs styrelseskick, det republikanska.

I år uppmärksammar man ett jubileum, att det gått femhundra år sedan rätt normaliserade förhållanden, för den tiden, inträdde mellan den judiska befolkningen i Venedig och republiken. Fokuserad på handel och alltid i behov av mer kapital var venetianerna kanske mer välkomnande än andra statsbildningar i Europa vid den här tiden. Den judiska befolkningen i Venedig bestod historiskt sett av tre större grupper: de italienska judarna, de som var tvungna att fly från Spanien och Portugal vid 1400-talets slut och de som måste fly undan krig och förföljelse i andra delar av Europa och Medelhavet. Man kunde höra hebreiska kryddat med spanska, turkiska, portugisiska, östliga språk, grekiska för att inte nämna polska, ryska. Ursprungligen bodde kring 700 personer i Gettot, år 1536 redan 1 400 och vid 1600-talets mitt upp till 5 000.

Det var tätt och högt bebyggt, hus upp till 9 våningar är inte ovanliga. Även om incitamentet för gettot var bankverksamhet, det vill säga utlåning av pengar, var inte alla sysselsatta med detta. Vanligt var handel med begagnade kläder (känner vi från Narinken i Helsingfors också), hantverkare, småhandlare, textilfärgare – men också handel med koshermat, olivolja och vin. Små värdshus för judiska resande fanns också. Ett samhälle i samhället alltså. Gettot var helt öppet dagtid, men till natten stängdes portarna och båtar patrullerade kanalerna runt det. Judarna var förbjudna att rör sig i staden nattetid.

Man skall särskilt framhålla den mycket viktiga tryckfriheten (om än reglerad) som rådde i gettot. Från och med 1500-talet var det möjligt att trycka och distribuera judisk, hebreisk, litteratur med Venedig som utgångspunkt, med några undantag. Detta innebar att det venetianska gettot blev ett viktigt andningshål för Europas intellektuella judar. Många sökte sig hit och fick sina texter publicerade här.

Denna samlevnad, sida vid sida med den katolska republiken, fortsatte fram tills Napoleons erövring av Venedig 1797 och österrikarnas ankomst följande år. Detta innebar att alla stadens invånare blev likvärdiga medborgare, samtliga hinder för judarna att bosätta sig och etablera verksamhet utanför gettot försvann. För att aldrig återkomma. Vad andra världskriget skulle innebära för Europas judar låg långt framåt i tiden.

Det kan vara nyttigt att i år minnas de här första europeiska försöken till samlevnad, till att verka för samhällets gemensamma bästa i de tider vi nu lever i, tider av stora folkförflyttningar. För venetianerna var det i första hand samhällsekonomiska orsaker som innebar en flexibel syn på det judiska, men det innebar samtidigt, för hundratals år sedan, ett pluralistiskt samhälle, en riktning vi i dag också, självklart, måste välja.

Berndt Arell

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning