Olympiska spelens sol och skuggor

Festligheterna kring OS i Peking 2008 satte ribban högt.Bild: LEHTIKUVA / MARTTI KAINULAINEN

De olympiska spelen blev något helt annat än baron de Coubertin planerade, skriver Hans Sundström.

Det händer ibland att jag smått trånsjukt grämer mig över att inte kunna minnas OS i Helsingfors 1952. Jo, jag fanns visserligen till men för en 2-åring öppnar sig inga minnesbilder. Boken om spelen läste jag sedan sönder som 5-åring och sög begärligt på alla bildtexter som om det gällt karameller.

Men att minnas Helsingfors är inte bara att som finländare tänka på sommaren då de bistra åren äntligen var förbi och fläktarna från stora världen nådde oss. Med tanke på den utveckling, egentligen urartning, som därefter ägt rum utgör Helsingfors 1952 också i utländska bedömares ögon det oöverträffade exemplet på OS som idé och idyll.

Onekligen präglades de i och för sig lyckade spelen i London 1948 ännu av en viss krigströtthet och både matvaror och bensin fortfarande ransonerade i England. Krigets förlorare Tyskland och Japan var avstängda medan Sovjet valde att utebli. Bilden förändrades radikalt i Helsingfors. Kallt krig, och Koreakriget, rådde men alla var med. Också Folkrepubliken Kina och lilla Saarlandet som pendlade mellan Tyskland och Frankrike innan frågan avgjordes. Formosa hade fått inbjudan men valde slutligen att dra sig tillbaka.

Spelens valspråk citius (snabbare), altius (högre), fortius (starkare) har fått ge vika för mottot större, större och ännu större. Själva invigningsceremonin har utvecklats till en gigantisk show där det gäller att överträffa allt som åstadkommits tidigare.

Själva spelen blev en otrolig förbrödringsfest i idrottens tecken. Sin vackraste manifestation fick OS-idén och Helsingforsandan måhända under den över sex timmar långa stavhoppstävlingen som överskred gränser inte bara i vertikal riktning.

Det blev en dramatisk och resultatmässigt ypperlig fight men också något av en picknick i det gröna där de 19 "camparna" på sina filtar och med sina väskor och smörgåspaket fick god tid på sig att bekanta sig med varandra. Hela hopen var som en enda stor familj. Så fort någon i familjen hade klarat sig över ribban rusade de övriga till och deltog i glädjen genom att hänga sig om det lyckliga offrets hals.

Brobyggare och primus motor för denna anda var USA:s slutliga segrare, metodistpastorn Bob Richards som på tävlingsplatsen fanns överallt, ständigt beredd att klappa om konkurrenterna. Obeskrivlig var synen då han hjärtligt daskade Sovjets Pjotr Denisenko på stjärten efter att denne överskridit 440. Hela stadion kiknade av skratt.

Det var just om stavtävlingen som HBL:s reporter Cab Brunila konstaterade i sin kolumn att "Tänk om Stalin och Truman också skulle börja hoppa stav?"

I Melbourne 1956, som jag nästan sju år gammal minns som i går, förmörkades spelen återigen av storpolitiska orosmoln. Suezkrisen åstadkom att Egypten, Irak och Libanon drog sig tillbaka medan den blodiga revolten i Ungern fick Nederländerna, Spanien och Schweiz att bojkotta spelen. Ett dystert minne utgjorde den hetsiga vattenpolomatchen mellan Ungern och Sovjet i vilken vattnet i bassängen färgades rött.

De moderna spelen har fått uppleva bojkotter, till och med terrorattacker och naturligtvis det ständigt uppdykande dopningsspöket. Men även utan dessa mörka fläckar har megalomanin tagit över. Spelens valspråk citius (snabbare), altius (högre), fortius (starkare) har fått ge vika för mottot större, större och ännu större. Själva invigningsceremonin har utvecklats till en gigantisk show där det gäller att överträffa allt som åstadkommits tidigare. Den över fyra timmar långa ceremonin i Peking 2008 med över 15 000 deltagare var skapad av den ledande filmregissören Zhang Yimou och koreografen Zhang Jigang.

Det nationella tänkandet, så betydelsefullt i Finlands OS-annaler, har också blivit föremål för diskussion, senast nu i samband med EM i friidrott och Turkiets något tvivelaktiga rekryteringspolitik. Då bör man minnas att baron de Coubertin, de moderna olympiska spelens skapare, ursprungligen betonade en individuell, inte nationell, tävlan mellan världens ungdom. Men redan i Stockholm 1912 där Sverige och USA utkämpade en våldsam duell om de prestigefyllda nationspoängen var patriotismen ställd i centrum.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00