Olof Lagus och massmordet i Viborg 1918

Ett stickspår i berättelsen om familjen Thesleff för till Viborg.

I april 1918 följde Harriet Thesleff som sjuksköterska jägarkapten Olof Lagus' bataljon till Heinjoki på Karelska näset. Bataljonen skulle delta i intagningen av Viborg. Harriet och Olof hade något slag av ett förhållande. Den 20 april begav sig Harriet, Lagus och jägarmajor Nils Gadolin, sannolikt lite berusade, på en utflykt från Ristseppälä gård. Harriet och Olof satt i kärran, Gadolin red. En timme senare kom häst och kärra tillbaka med en främmande kusk och den döde Lagus. Några timmar senare kom Harriet och Nils, den förra enligt ett vittne "underlig, ömsom gråtande och skrattande". Lagus hade dött av ett skott mot huvudet, men hur det skjutits – vådaskott, självmord, mord? – av vem och varför utreddes aldrig.

Episoden utgör en mystisk men kittlande bi-intrig i Martti Backmans dokumentärfiktiva eller historiespekulativa bok Harriet ja Olof. Rakkaus ja kuolema Viipurissa (2015) vars huvudsakliga förtjänst är att den ger en sammanfattning av den stora katastrof som några dagar senare utspelade sig i Viborg efter att jägarna intagit staden. I segerbrunst verkställde de ett massmord på stadens ryska befolkning. Det stora flertalet av de avrättade, bland dem skolgossar, hade inget med den röda sidan att göra, många av dem hade aktivt sympatiserat med den vita sidan och väntat på jägarna som befriare. 360 ryssar och några tiotal andra icke-finländare – polacker i ryska armén, någon balttysk etcetera – mördades utan rannsakning och rättegång.

Länge avfärdades det hela som ett beklagligt fall av allmänt kaotiskt krigshärjande och enskilda befälhavares självsvåld. En senare teori, lanserad av historikern Lars Westerlund, är att det hela var en provokation mot Mannerheim. Avsikten var att få honom att öppet utmana jägarna, som i så fall skulle ha segrat på grund av sin stora popularitet som den vita sidans frälsare. Mannerheim skulle ha störtats, Wilhelm Thesleff hade intagit hans plats.

Men Mannerheim avstod från öppen konfrontation med de självsvåldiga jägarna och avvaktade tills tyskarnas nederlag i kriget konsoliderade hans position. Wilhelm Thesleff drog sig tillbaka från politiken.

Harriet för sin del gifte sig 1932 med den ryska konstnären och sångläraren Nikolai Schmakoff, som 1917 flytt revolutionen från S:t Petersburg till Viborg. Äktenskapet varade till hans död 1956. Paret försörjde sig först i Viborg och efter kriget i Helsingfors med måleri och dockteater – Nikolai var också dockmakare. Huruvida de under sitt långa äktenskap talade eller teg om Nikolais första år i Viborg och Harriets krigsminnen är ovetbart men frestar fantasin.

Läs också Jörn Donners recension av boken Harriet ja Olof. Rakkaus ja kuolema Viipurissa.

Pia Ingström Litteraturredaktör

Genominformation förutspås ge bättre hälsa – men vad är ett genom egentligen?

Människans arvsmassa, hennes genom, är som ett bibliotek med oerhört mycket information. Därför väntas genominformation ge svar på många frågor om sjukdomar. 23.5.2018 - 00.00