Olli Rehn: Ingen panik ännu – men det är dags att göra något åt skulderna

Det behövs ett öppet sinne då det gäller reglerna i euroområdet, anser Finlands Banks chefdirektör Olli Rehn. Tidigare skuldregler är lagda åt sidan på grund av coronakrisen, och då man igen diskuterar dem framöver behövs redskap som bättre tar hänsyn till vart och ett medlemslands tillväxt, säger Rehn. Bild: Timo Kari

En del säger att vi bara ska se på skulder och undvika dem, andra att man inte behöver ta hänsyn till skulder. Att olika filosofier kring ekonomin krockar syns i de politiska fejderna. – Det är ingen panik, men dags att börja agera ansvarsfullt, säger Finlands Banks chefdirektör Olli Rehn.

Olli Rehn kommer att tänka på en tio år gammal bästsäljare: This Time Is Different – Eight Centuries of Financial Folly av Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff.

– När man säger att "den här gången är det annorlunda", brukar vanligtvis en kris inträffa eller en bubbla spricka, säger Finlands Banks chefdirektör.

Han spinner vidare på sina kommentarer under Finlands Banks presskonferens om euron och ekonomin, där han oroat sig över att den ekonomiska debatten är polariserad.

Att det funnits politiska sprickor inte bara i små ekonomiska frågor, utan också olika filosofier, märktes till exempel då finansminister Annika Saarikko (C) skrev ett brev om oron för den offentliga överskuldsättningen tillsammans med de "njugga" EU-länderna, som Österrike, Nederländerna och Danmark. Riksdagsledamot Erkki Tuomioja (SDP) ansåg att Finland förirrat sig in i fel grupp om man förespråkar en mer åtstramande politik.

– Det är alltid bra med ekonomisk debatt, säger Rehn, men det blir lätt "polariserat, politiserat och simplistiskt", säger han, särskilt om det finns de som alltid ondgör sig över skulder, eller de som inte ser att man behöver ta hänsyn till skulder alls.

– Det är viktigt att ta hänsyn till tid och plats. När vi har en starkare grund stt stå på behöver vi förstärka de offentliga finanserna, säger han och tillägger att Finlands bruttonationalprodukt i år borde nå den nivå som rådde 2019, före krisen.

Realistiskt sett kan man inte för evigt skuldsätta sig för kommande generationer.

Samtidigt var det viktigt att driva en stimulerande politik under coronakrisen – att göra annorlunda hade varit fel, säger han.

– Men realistiskt sett kan man inte för evigt skuldsätta sig för kommande generationer. Det är ingen panik, men dags att börja agera för att säkerställa hållbarheten i de offentliga finanserna.

För Finlands del skulle det innebära att återgå till de så kallade utgiftsramarna i budgeten. När det nu inte ser ut att ske 2022, påpekar Rehn att det bör ske senast 2023.

Och vad händer om man inte återgår under den här regeringsperioden?

– På kort sikt är det en fråga om trovärdighet. På längre sikt är det fråga om verklig hållbarhet. Bäst är det förstås om vi kunde uppnå en starkare tillväxt, men man måste ärligt säga att det också kan behövas balanserande åtgärder.

Olli Rehn utesluter inte en presidentkandidatur. Nästa presidentval är 2024. Bild: Timo Kari

Rehn efterlyser också ett öppet sinne då det gäller reglerna i euroområdet. Rehn arbetade fram finansreglerna som kommissionär, men ser nu ett utvecklingsbehov. Man har tillfälligt avvikit från reglerna under coronakrisen, och då man igen diskuterar dem framöver behövs redskap som bättre tar hänsyn till vart och ett medlemslands tillväxt, säger Rehn.

Räntorna låga, men inte för evigt

Innan coronakrisen briserade fanns en förväntan att räntorna kunde börja stiga. Nu har Europeiska centralbanken hållit dem oförändrade, och de väntas ligga lågt en tid framöver. USA ligger ett steg före Europa i återhämtningen, och där kan det ske räntehöjningar tidigare, vilket ger en möjlighet att följa läget där först.

För hushållens del gäller det, trots det, att tänka på att räntorna kan stiga. Hushållens skulder har stigit länge.

– Ett oroväckande faktum är en ökande andel husbolagslån, vars kostnader alla kanske inte beaktat då de räknat sina räntekostnader, varnar Rehn.

Hur länge räntorna är som nu siar inte Olli Rehn om. Men tanken är att penningpolitiken ska vara ackommoderande tills man ser att inflationen stabilt är på inflationsmålet. I den senaste bedömningen väntade sig ECB-rådet att inflationen stiger på medellång sikt, men inte riktigt når målet.

ECB har dessutom skärpt sitt inflationsmål. Från att tidigare länge ha varit "nära men under två procent" är siktet nu på två procent, och symmetriskt, så att det tillfälligt kan gå också över två procent.

Risken för en deflationsspiral ska därmed vara avvärjd. Någon risk för hyperinflation ser Rehn inte heller, eftersom det finns spelrum att höja räntan.

ECB har höjt sitt inflationsmål från "nära men under två procent" till ett symmetriskt mål på två procent. Symmetriskt innebär att avvikelser från målet är lika oönskade oberoende av om de går över eller under. Tillfälligt kan det dock gå över eller under två procent.

Ett inflationsmål ska hålla ekonomin stabil, så att man undviker deflation – att penningvärdet stiger så att ekonomin hotar avstanna – eller hyperinflation, där penningvärdet minskar alltför kraftigt.

Inflation är en stegring av den allmänna prisnivån, vilket innebär att penningvärdet minskar. Deflation är en sänkning av den allmänna prisnivån, vilket gör att penningvärdet stiger. En deflationsspiral kan uppstå om ekonomin avstannar, för att alla väntar sig att priserna blir ännu lägre i framtiden.

Inflation är lättare för centralbanker att hålla i styr genom att höja räntorna, medan deflation är svårare att hantera.

Snarare har läget de senaste åren gett lite spelrum. Räntorna har slagit i botten och ändå har man inte kommit särskilt nära ens det tidigare, lägre, inflationsmålet.

Hur hamnade man där – och varför skulle det nu bli annorlunda?

– Bakgrunden till att vi hamnat där vi är, är att vi haft så många strukturella megatrender som sänkt den naturliga räntenivån, det vill säga den nivå där hela den ekonomiska kapaciteten används utan att inflationen blir okontrollerad.

Att det varit så – att kapaciteten varit under par – beror på sådant som en åldrande befolkning i Europa, att man sparar mer, att en åldrande ekonomi inte investerar lika mycket som en ung ekonomi, att produktiviteten vuxit för långsamt och att globaliseringen minskat på lönetrycket.

– Konsekvensen är då att vi träffar golvet alltför ofta för att effektivt kunna använda penningpolitiken för att stabilisera ekonomin.

Skillnaden nu är att det reviderade målet i sig kan höja förväntningarna på inflationen, säger Rehn. Låga räntor ska ge spelrum.

Från libero till spelbyggare

Fotbollsentusiasten Rehn liknar penningpolitiken vid en libero som Franz Beckenbauer på fotbollsplan: Det sista låset i försvaret före målvakten, men ändå en spelare med mycket utrymme.

"Ja, jag kanske behöver utveckla mina metaforer. Penningpolitiken har varit libero i några år redan, men efter vår nya strategi i ECB är den en attackerande mittfältare, eller spelbyggare. Men bara inom ramen för sitt mandat."

Jag frågar då var mittfältet i så fall är. De strukturella problem han räknar upp har nämligen inte försvunnit, och då ECB skriver upp inflationsmålet för att blåsa på elden verkar liberon vara rätt långt uppe på plan.

– Ja, jag kanske behöver utveckla mina metaforer. Penningpolitiken har varit libero i några år redan, men efter vår nya strategi i ECB är den en attackerande mittfältare, eller spelbyggare. Men bara inom ramen för sitt mandat.

– En slutsats av den strukturella trenden är i alla fall att det behövs mer och bättre samspel mellan finanspolitiken och penningpolitiken i det här läget, när penningpolitiken har svårt att vara effektiv.

Rehn bedömer att det samspelet fungerat: "Vi har haft ett bra lagspel".

Rehn utesluter inte presidentkandidatur

Olli Rehn har förekommit också i rubriker som inte handlar om ekonomi eller Finlands Bank, utan om presidentvalet 2024. I ett par enkäter i år har hans namn förekommit i täten då finländare ombetts nämna namnen på tänkbara presidenter.

I juli frågade tidningen Ilta-Sanomat vem av 30 föreslagna namn som skulle vara bäst som följande president, och Rehn tog täten med 14 procent, följd av Pekka Haavisto med 12 procent. När Helsingin Sanomat gjorde en liknande enkät i september nämnde 16 procent Olli Rehn, vilket också var fler än för någon annan.

– Galluparna är en naturlig del av en modern demokrati, och återspeglar stämningen vid en viss tidpunkt, varken mer eller mindre, säger Rehn.

Han har tidigare sagt att han funderar på saken, vilket redan det brukar vara mycket sagt i ett sådant här sammanhang.

– Jag har sagt att jag inte utesluter möjligheten att en dag vara presidentkandidat om det finns stöd.

– Om jag upprepar det, så ta det som ett tecken på konsekvens. Min vana är att koncentrera mig på de uppgifter jag är ansvarig för, alltså arbetet som chefdirektör för Finlands Bank, som är krävande nog.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning