Ölets moralekonomi

Ölbryggning kom så småningom också att intressera män – detta skedde som ni förstår när gebitet blev mera lukrativt.

De trendiga småbryggerierna som i dag förser oss med välsmakande öl verkar i stor omfattning att drivas av män. Länge var kvinnorna ansvariga för bryggning av öl. I ett avlägset förflutet fick många en ansenlig del av det nödiga näringsintaget genom ölet, då mera tjockflytande än det som vi kan hitta på dagens butikshyllor. Själva framställningen krävde både kunskap och erfarenhet, och denna viktiga uppgift utfördes i stor utsträckning av kvinnor. Det här gällde både för bryggandet av det öl som skulle förtäras i hemmet och det som skulle saluföras.

Just ölförsäljning var en födkrok för många i de tidigmoderna städerna, också i Finland. Utskänkningen ägde delvis rum på de krogar som hade fått tillstånd för detta. Dessa drevs av ett krögarpar eller av krögerskor, så kallades de gifta kvinnor som ansvarade för en krog och som idkade krögeri. Som nordiska studier av försörjning visat var en del av de personer som sökte och fick rätt till försäljning av starka drycker kvinnor – i suppliker, de skriftliga önskemål som riktades till myndigheter, framhävde fattiga kvinnor sin utsatthet och sitt behov av levebröd. Bland annat soldatänkor kunde få rättigheter att saluföra starka drycker och i tidigmoderna samhällen utformades försäljning av det här slaget således också till en form av socialhjälp.

Under en söndagseftermiddag kunde det stå många törstiga på kyrkbacken och då var det ju behändigt om klockarhustrur, apotekare eller kyrkvärdar kunde hålla krog. Försäljningen försiggick i en gråzon: under lång tid förefaller den att ha accepterats om verksamheten inte inbegrep andra tvivelaktiga förehavanden. Det var således inte bara samhällets fattiga som ägnade sig åt geschäft av detta slag.

Under den senare delen av 1700-talet blev utskänkningen av de starkare dryckerna mera specialiserad och i ännu större omfattning något som var förbehållet de utskänkningsställen som fått tillstånd. Det framgår bland annat av Kustaa Vilkunas bok "Juomareiden valtakunta". Men när det gällde den form av ölförsäljning som kunde hålla kvinnorna från fattighuset förefaller man fortsättningsvis att ha varit benägen att se genom fingrarna.

Ölbryggning kom så småningom också att intressera män – detta skedde som ni förstår när gebitet blev mera lukrativt. Under 1800-talet blev de bryggerier som drevs av män allt flera, också i vårt perifera land. Inte sällan var bryggmästarna yrkesskickliga män som hade flyttat in från andra länder. Vid denna tid ställdes allt hårdare krav på försäljarna, på krögarna och krögerskorna. Det förefaller emellertid som om kraven på sedlighet och gott leverne främst berörde de kvinnliga näringsidkarna.

De nuvarande reglerna för ölförsäljning förändrades i december. Förhoppningsvis beaktades inte försäljarnas och producenternas ekonomi i alltför stor utsträckning när beslutet träffades. Men gärna kunde andra slags frågor rörande kapitalism och moralekonomi ha ventilerats betydligt grundligare.

Ann-Catrin Östman Lektor i historia vid Åbo Akademi

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning