Okunskap, teknokrater och ytterhöger

Johan Ekman. Bild: Tor Wennström

Avregleringens språk är ofta teknokratiskt och deterministiskt, skriver Johan Ekman.

Många frågar sig varför den nationalistiska högern, med Trump som global symbol, är på frammarsch. Vi försöker naturligt nog rationalisera, och finner orsaken i begreppet "post truth politics", politik som bygger på lögner. Vi tänker: om bara folk skulle vara förnuftiga, så skulle de förstå!

Den brittiske politikern och brexit-förespråkaren Michael Gove – som förövrigt var en ytterst framgångsrik student vid Oxford – förkunnade som känt under folkomröstningskampanjen att folk har fått nog av experter. Det var ett led i en väluttänkt strategi.

När kampanjen gick som hetast besökte jag Enfield i norra London, där europaparlamentarikern Syed Kamal, som råkar vara ordförande för gruppen europeiska konservativa och reformister, "informerade" medborgare om den förestående omröstningen. Han hade två speciellt intressanta och effektiva argument för brexit som, med tanke på att de kom ur munnen på en politiker, var något ironiska.

Det första av dem var, som svar på min fråga om hur han ställde sig till att Tysklands finansminister Schäuble varnat för att britterna inte skulle få tillgång till den inre marknaden efter ett brexit, att det inte betydde något, för politiker kommunicerar på det sättet med varandra utan att mena det. Ett annat argument, som fick många i publiken att nicka instämmande, var att det inte gjorde något om man röstade för brexit: i slutändan så skulle det kanske ändå inte betyda utträde ur EU, det skulle bara stärka Storbritanniens förhandlingsposition i förhållande till EU. Alltså, hans trovärdighet steg i och med hans retoriska förmåga att spela på politikerförakt i allmänhet.

Hur har det gått så här, undrar många. En orsak är givet vis anti-elitism, men varifrån härstammar anti-elitismen, då? Utvecklingen i västvärlden har sedan 1970-talet, då avreglerandet av finansmarknaden kom i gång, gått mot att inkomstklyftorna växer samtidigt som traditionella industrier försvinner. Avregleringens språk är ofta teknokratiskt och deterministiskt: teknokraterna expertförklarar hur ingenting kan göras åt sakernas tillstånd. "Det finns inget alternativ", som Margaret Thatcher, en av förgrundsfigurerna för den neoliberala vändningen, sade. Så kallad new public management-teori blev populärare, och postmodernisternas kritik av de stora berättelserna som tidigare gav sammanhang åt människor, blev en perfekt parhäst till den kapitaldrivna neoliberalismen.

Denna utveckling har lett till en kris i vilken kunskapen utgår som förlorare. För de neoliberala teknokraternas förklaringar är inte nog, speciellt inte då ekot av den största finanskraschen sedan 1928, ett resultat av den "rationella" politiken, fortfarande hörs i bakgrunden. Människor är inte passiva subjekt som endast fogar sig.

I och med att de progressiva alternativen blivit ytterst få – att Hillary Clinton, som stöds av Wall Street och George Bush Sr. är det "progressiva" alternativet i USA, säger rätt så mycket – är det den hårda högern som representerar en alternativ berättelse som grundar sig på nationalism och rasism, som blir utmanaren. Många av nationalisthögerns väljare vet att det som de säger inte är sant. Men lika mycket tvivlar de på den teknokratiska motparten som förklarar att det rådande systemet är bäst för inget annat finns att tillgå.

Johan Ekman Frilansjournalist

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning