Annika Wilms: Oktoberfästningen

Bild: Ksf Media

I år är terrorn än en gång på allas läppar. Det finns knappast en enda människa på festivalområdet som inte har tänkt tanken.

Säkerhetsstängslet skymtar vid krönet av rulltrappan. Jag har stigit av tunnelbanan vid Theresienwiese för att dyka rakt in i Oktoberfestyran – mest av nyfikenhet på säkerhetsåtgärderna efter sommarens terrorattacker. Hur kommer det att kännas att inte längre få traska rakt in på festområdet?

Olustigare än jag väntat mig. Ordningsvakterna står spaljé nere i tunnelbanan, och uppe vid ingången skyfflar de besökarna in på en lång omväg mot den nya ingången. I högtalarna upprepas på tyska och engelska att ryggsäckar och stora väskor är förbjudna. Klungor av poliser i svarta overaller och baskrar står och snackar avslappnat medan den täta kedjan av vakter från ett privat säkerhetsbolag nästan ser lite nervösa ut.

De sneglar men stannar mig inte. Jag har kommit tomhänt, men en annan kvinna får visa upp innehållet i sin handväska som är lite för stor.

Inne på området som i år är helt inhägnat känns allt snart som vanligt. Läderbyxor, filthattar, broderade förkläden och djupa urringningar, skummande ölstop och flottiga kycklingar. Ju längre in jag vandrar i den vansinnigt smaklösa yran av karuseller, pepparkakshalsband, bayerskt kitsch och dunka-dunka-musik, desto fler leenden möter jag. Och till slut rycks jag med av stämningen i den trots allt alldeles underbara villervallan.

Oktoberfestung har den kallats i år – festung betyder fästning och står för de nya säkerhetsåtgärderna.

Värdarna i festtälten är nöjda och tror besökarna känner sig tryggare. Ändå hör jag folk fråga sig om de ska gå eller inte.

Oktoberfesten öppnades för en vecka sedan. Det första veckoslutet vågade sig bara en halv miljon besökare ut jämfört med en miljon i fjol. Om det var regnvädret eller oron som höll besökarna borta går inte att säga, men polisen var glad över att få finslipa säkerhetsrutinerna i lugn och ro.

Med normalt besökarantal hade hela metronätet riskerat kollapsa, då en Bundesligamatch mellan FC Bayern och FC Ingolstadt spelades samma eftermiddag och 23 000 personer demonstrerade i centrum mot frihandelsavtalen TTIP och Ceta.

Nu skiner solen över öltälten och folkdräkterna fladdrar i eftermiddagsträngseln. Det är kanske inte alla som vet att det en gång skett en terrorattack på Oktoberfest. Året var 1980 då en nynazist sprängde sig själv i luften med en hemmagjord bomb. 13 människor dog och 211 skadades.

I år är terrorn än en gång på allas läppar. Det finns knappast en enda människa på festivalområdet som inte har tänkt tanken. Ändå har de kommit, och det är så det ska vara. Livet går vidare trots att München och Oktoberfest inte längre är lika sorglösa som för några år sedan.

Annika Wilms HBL:s medarbetare i München