Offra inte de ofödda för naturens skull

Naturen har dock inte ett egenvärde, utan all strävan att förbättra vår omgivning ska ske i samklang med mänsklighetens strävan för överlevnad.

I sin I dag-kolumn, "De sista dropparna på jorden" (HBL 15.7), skriver Monica Ålgars om den rådande klimatkrisen och behandlar frågan om huruvida det är fel att skaffa barn, eftersom en ökad folkmängd orsakar ytterligare utsläpp. Den här tankegången påminner mycket om den antinatalistiska världssynen, som lägger ett negativt värde på existensen och reproduktion. Även om Ålgars motsätter sig denna sorts livsåskådning blir detta försök enligt mig endast halvhjärtat.

Ålgars hänvisar till klimatforskaren Sarah Myhre, som anser att den här inställningen är fel eftersom det sänder ett budskap till redan födda barn att "deras blotta närvaro i världen är ett brott mot den". Denna poäng är visserligen riktig, men kritiken mot antinatalismen går djupare än så.

För det första kan man undra hur ett så dystert tankesätt finner rum att gro under en tid av välfärd som mänskligheten aldrig tidigare skådat. Bara för några hundra år sedan kunde en förälder räkna med en spädbarnsdödlighet på 25 procent och en förväntad livslängd på bara 35 år. Den tidens svårigheter syntes i varje familjs vardag, men trots detta fortsatte man med kampen.

I dag är spädbarnsdödligheten mycket låg, 0,18 procent, och de flesta får uppleva livet ännu som 80-åring, för att inte tala om den det gigantiska hoppet i levnadsstandard som har gjort livskvaliteten mycket bättre för mänskligheten. För det andra är det fel att reducera människan till hennes koldioxidutsläpp. Visst är vår omgivning något som vi bör värna om, och alla försök att förbättra vår harmoni med naturen är givetvis viktiga.

Naturen har dock inte ett egenvärde, utan all strävan att förbättra vår omgivning ska ske i samklang med mänsklighetens strävan för överlevnad. Med det här menar jag bara att vi inte agerar för "det goda" om vi väljer att offra den ofödda generationen för naturens skull. I det här fallet reduceras människan till en nedsmutsande och invasiv art som förstör sin heliga omgivning. Mänskligheten förtjänar en bättre beskrivning.

Vilket är då alternativet? Det är karakteristiskt för människan att fortsätta plöja sitt fält även om morgondagen ter sig allt mera osäker. Likt vår skyldighet mot kommande generationer är vårt framåtsträvande även något vi är skyldiga våra tidigare generationer, som har kämpat sig vidare i de mörkaste av stunder. Jag förstår visserligen grunden till den antinatalistiska tankegången, men enligt mig kan en individ inte fälla en så absolut dom när det gäller barnskaffande (notera skillnaden mellan att välja att inte skaffa barn och att inte skaffa barn till följd av det ovannämnda tankesättet). Förälderns oro för barnets säkerhet är en av de tyngsta sakerna en människa kan gå runt och bära på, men trots detta måste vi ändå bibehålla vår tro på att livet och existensen alltid är oändligt mera värdefullt än tomheten och intet.

Max Fogdell, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning