Också en sida av medaljen

När republiken nu minns 1917 kan också detta uppmärksammas; den hungersnöd som många familjer stod inför ska ges plats i berättelsen om jubileumsåret

För hundra år sedan skrev våra tidningar om hotande hungersnöd. Det rådde brist på basföda och köerna för smör, mjöl och potatis ringlade sig långa. På gatorna och torgen krävde man mat till överkomligt pris och på många håll var det kvinnorna som först höjde rösten.

I Sverige gav de "stora massor av kvinnor" som krävt att få potatis upphov till braskande rubriker i maj 1917: "Kvinnorna voro synnerligen aggressiva och många av dem nonchalerade utan vidare polisernas befallningar."

Också i Helsingfors och andra finländska städer gav bristen på mat upphov till oroligheter. Här hade jordbruket varit inriktat på mjölkproduktion och under våren då inflödet av rysk spannmål sinade förvärrades den matbrist som redan tidigare hade varit kännbar.

I mindre städer införskaffades en stor del av maten på torgen, på de bestämda torgdagar då människor från städernas omland saluförde matvaror av olika slag. Men under den torra sommaren vissnade betet och korna gav mindre mjölk. Tidningsnotiser visar att det kunde uppstå tumultartade scener när den torgförande allmogen visade sig: "I lördags kom en bondtös med en hel del smörbitar till torgs och blev genast kringränd av hugade köpare". Det var oroligt på de platser där mat såldes: "Ordningens väktare hade all möda att hejda massan, men allt torde avlupit lyckligt."

Oavsett färg skrev tidningar om svartabörshandel och om priser som med råge överskred de lagligt stipulerade maximipriser fastställda av myndigheterna. Det spreds också rykten om stora matlager och i vissa fall inspekterades tillgången på mat på ett handgripligt sätt – i augusti tullade man exempelvis på Valios lager i Åbo och efter dessa smörupplopp upphörde bolagets verksamhet och dess smörexport på Ryssland. Många av socialdemokraterna, partiet var då i ledande ställning, tog avstånd från egenmäktigt förfarande av detta slag.

I skildringar av 1917 omtalas livsmedelskriserna förhållandevis ofta – men vanligen kortfattat och kvinnorna syns främst på illustrationerna och i bildtexterna. Då väckte de höga priserna djup och befogad oro. När republiken nu minns 1917 kan också detta uppmärksammas; den hungersnöd som många familjer stod inför ska ges plats i berättelsen om jubileumsåret, som en central del av de omvälvningar som präglade landet.

Händelserna i vårt land kan också ställas i relief mot skeenden i andra länder och inte enbart infogas i en historia om nationens födelse. Som ovanstående beskrivningar av upplopp visar demonstrerade man mot matbrist också i Sverige och i flera svenska städer rådde revolutionära stämningar våren 1917.

I dag, eller på söndag då vi upprätthåller en tradition formad av mellankrigstidens politiska ramar, kan vi minnas de kvinnor som för hundra år sedan kämpade för att få mat till sina barn. Här kan vi se ett vardagsmotstånd som förtjänar uppmärksamhet, också under det här året intog kvinnorna viktiga roller även om deras handlande kunde förminskas eller ses som hotfullt.

Ann-Catrin Östman Lektor i historia vid Åbo Akademi

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning