Oceanerna slår värmerekord

Extremvänder som stormar blir kraftigare när havet blir varmare och ger luftströmmarna mer energi. I somras drabbades den kinesiska östkusten hårt av en tajfun. Bild: Lehtikuva–AFP

Världshaven fortsätter att bli allt varmare, och 2019 slogs rekordet med besked. Trenden visar på en "obestridlig och accelererande" global uppvärmning, säger forskarna bakom en färsk studie.

En forskningsartikel i Advances in Atmospheric Sciences visar att 2019 är mäthistoriens i särklass varmaste år i världshaven, i synnerhet ned till 2 000 meters djup. Oceanernas värmeinnehåll har ökat i accelererande takt. De fem senaste åren är de fem varmaste i världshaven och de tio senaste åren återfinns bland de tio varmaste.

Resultaten bygger på den kinesiska vetenskapsakademins och den amerikanska havs- och atmosfärforskningens mätningar.

Där väderfenomen som El Niño kan orsaka större variationer i den globala medeltemperaturen på land är världshaven stabilare och pålitligare indikatorer för uppvärmningen. Trenden är tydligare i haven än på land också för att haven upptar drygt 90 procent av den överskottsvärme som kommer när växthuseffekten förstärks av förbränningen av fossila bränslen, avskogning och förändringar i markanvändningen.

– Världshaven är de som verkligen visar hur snabbt jorden värms upp. Här ser vi en oavbruten och accelererande uppvärmning av planeten. Det är hårda nyheter, säger John Abraham, professor vid University of Thomas i Minnesota och en av forskarna bakom studien i The Guardian.

Forskarna mäter världshavens värmeinnehåll i mängden absorberad värmeenergi. De har räknat ut ett medelvärde för perioden 1981–2010 och presenterar varje års resultat som en avvikelse från medelvärdet. År 2019 var avvikelsen 228 zetajoule (228 och 21 nollor) över medelvärdet och 25 ZJ över 2018 års nivå.

Avvikelsen 2019 är den största uppmätta, och ökningen från året innan likaså den största, men statistiskt är trenderna viktigast. Här ser forskarna att uppvärmningen under perioden 1987–2019 var 4,5 gånger snabbare än under 1955–86.

– Det är en sund påminnelse om att den människodrivna uppvärmningen av planeten fortsätter ohejdad, säger professor Michael Mann vid Penn State University i ett uttalande.

Mer extremväder utlovas

Forskarna säger att den utsläppsrelaterade energitillförseln i världshaven de 25 senaste åren motsvarar energin från fem Hiroshimabomber varje sekund under samma kvartssekel. Ändå var världshavens medeltemperatur 2019 bara 0,075 grader varmare än under de senaste 30 åren i snitt.

– Det beror på att havets förmåga att binda energi är flera tusen gånger större än luftens, säger professor Petteri Uotila, expert på havens termodynamik vid Helsingfors universitet, som inte medverkade i studien.

Följderna syns också ovanför ytan.

– Extremväder är en given följd av havsuppvärmningen. Luftströmmarna rör sig mestadels över haven, och varmare vatten ger luftströmmarna mer energi, vilket orsakar kraftigare stormar, säger Uotila.

Vidare ökar avdunstningen ökar, vilket kan orsaka kraftigare nederbörd. Tumregeln är att torra regioner kommer att drabbas av ännu svårare torka medan regioner som brukar få mycket nederbörd får ännu mer. Regnen blir också intensivare, vilket ökar risken för översvämningar.

En annan följd är att vattnet tar mer plats eftersom uppvärmningen utvidgar det. Dessutom leder varmare havsvatten till att glaciärer smälter snabbare, vilket ytterligare ökar vattenvolymen i världshaven och höjer havsytan.

– En del av Antarktis glaciärer flyter. När varmare havsvatten omger dem smälter de snabbare vilket också höjer havsytan eftersom is från land snabbare flyter ut i havet, säger Uotila.

När haven har tagit upp över 90 procent av överskottsvärmen har de fungerat som en buffert.

– Haven har gjort oss en tjänst när de offrat sig själva och drabbats av marina värmeböljor. Havsdynamiken är så mycket långsammare än den atmosfäriska att haven också återhämtar sig långsammare efter klimatförändringar, säger Uotila.

Svagare kolsänka

Lauri Laakso, expert på hav, atmosfär och klimatförändringar vid Meteorologiska institutet, påpekar att världshaven fungerar som en gigantisk kolsänka, men att havets förmåga att binda kol avtar när vattnet blir varmare.

– Det är svårt att säga något om storleksklassen eftersom så många faktorer spelar in, men vi vet att havets funktion som kolsänka försvagas när det blir varmare.

Uppvärmningen påverkar också livet i havet. Marina värmeböljor drabbar växt- och djurbestånd och upptaget av koldioxid orsakar försurning. Koraller, marina skogar och sjögräsängar drabbas.

När mycket sött smältvatten rinner ut i världshaven förstärks skiktningen. Det betyder att uppblandningen mellan yt- och djupvatten försämras, vilket bland annat kan orsaka syrebrist. Merparten av livet i havet förekommer mellan ytan och 300 meters djup där uppvärmningen är kraftigast.

– De fysiska processerna är mycket klara, och vi vet att vi måste begränsa utsläppen om vi ska hejda klimatförändringen. Klimatpolitiken kan påverka utvecklingen, men även om vi vidtar åtgärder måste vi också anpassa oss till riskerna, säger Petteri Uotila.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning