Obamas klimatrådgivare: "Parisavtalet är starkare än Trump"

Paul Bodnar, som var president Obamas klimatrådgivare, intygar att över halva USA fortsätter klimatarbetet oberoende av vad president Trump gör. – Jag kan inte kontrollera amerikansk politik, men vi har byggt ett internationellt system som fixar klimatutmaningen. Bild: Peter Buchert

– USA är som Dr Jekyll och Mr Hyde. Vi har skapat så starka ramar för klimatpolitiken att vi inte kan slå sönder dem, säger Paul Bodnar, tidigare president Obamas klimatrådgivare, i en intervju för HBL.

BONN Samma dag som Donald Trump tillträdde raderades alla klimatrelaterade texter på Vita husets webbplats. Det kan symbolisera vilken prestige presidenten hade lagt i att riva upp klimatbeslut som hans företrädare Barack Obama hade ansträngt sig för att pressa fram.

Trump har tillsatt klimatförnekare på centrala poster, han har börjat avveckla Obamas främsta klimatverktyg (Clean Power Plan) och han har sagt att USA ska dra sig ur Parisavtalet.

Det sistnämnda beskedet fick på bara fyra dagar över tusen amerikanska företag, städer, delstater och universitet att gå med i en koalition med budskapet "We are still in". Rörelsen har vuxit till sig, och på FN:s klimattoppmöte i Bonn är den större och ljudligare än USA:s officiella delegation.

Rörelsen basunerar ut initiativet America's pledge där delstater och företag som motsvarar halva USA lovar hålla sig till Parisavtalet. Budskapet är att ett skifte från en fossilbaserad till en kolsnål ekonomi är både en miljögärning och en god affär (se faktaruta).

Medan kändisar som Kaliforniens guvernör Jerry Brown och New Yorks ex-borgmästare Michael Bloomberg är rörelsens frontfigurer är Paul Bodnar en hjärna bakom den. Bodnar var Obamas klimatrådgivare och en av USA:s centrala förhandlare på klimattoppmötena före Trumpregimen. Till HBL säger han att klimatpolitiken fortsätter i samma riktning även om USA inte gör någonting på federal nivå.

– Vår signal till omvärlden är att ni inte ska låta er slås ned av Donald Trump. Om America's pledge var en stat skulle vi vara världens tredje största ekonomi, USA medräknat. Ni ska veta att USA:s klimatarbete är på gång, säger Bodnar som numera jobbar vid tankesmedjan Rocky Mountain Institute.

"Ingen ekonomi i kol"

Samtidigt pläderar USA:s officiella delegation i Bonn för att "alla ska få tillgång till stenkol" eftersom kolet kommer att förbli en del av energimixen ett bra tag till. Det gäller att göra kolet rent, heter det.

Paul Bodnar är inte imponerad.

– Kol inte bara skadar miljön utan också ekonomin. Den federala maktens tilltro till kolet är märklig då det på vissa håll i USA kostar mer att driva existerande kolkraftverk än att bygga ny solenergi, säger han.

Å andra sidan anser han att det är bra att kol diskuteras eftersom flera länder i Bonn talar vackert om klimatgärningar fastän de subventionerar kol med skattepengar. Också Donald Trump underlättar för kolkraften.

– Jag förstår inte varför. Vi har 50 000 jobb inom kolindustrin, men fem gånger fler inom solenergi. Ekonomin säger till Trump att det är för sent för att göra kolet stort igen.

Hur känns det för dig, efter flera års klimatarbete, att presidenten vill rasera allt?

– I den mån det är personligt känner jag mig oerhört uppmuntrad av att USA inte får andra G-20-stater med sig, att ett G-19 säger nej, vi ska fixa det här.

Det visar enligt Bodnar att Parisavtalet är starkt, att förhandlarna har lyckats konstruera det så att det tål tillfälliga störningar.

– USA är lite som Dr Jekyll och Mr Hyde. När vi är Jekyll bygger vi tillsammans med andra upp en ram som är för stark för att vi ska kunna krossa den när vi förändras till Hyde. Nu står USA där och river i ramen, men konstruktionen håller. Det känns bra.

Takten blir avgörande

Den konstruktionen planerades grundligt. President Obama ville ha ett starkt Parisavtal efter fiaskot i Köpenhamn sex år innan, och Paul Bodnar blev hans arkitekt. Taktiken var att först avtala med Kina. Bodnar var en spindel i nätet när klimatpolitikens supermakter i hemlighet kom överens bilateralt. Att de kunde visa upp en enad front mot omvärlden blev en nyckel till Parisavtalet.

– Kina och USA var lite av varandras motpoler. Vi var tvungna att bygga upp förtroende och förståelse för varandra. Sedan kunde vi pressa varandra att göra lite mer än om vi tagit våra klimatbeslut separat, säger Bodnar.

Men nu, när Parisavtalet ska implementeras, går det trögt. I Bonn blandas hotbilder om rekordhöga koldioxidnivåer i atmosfären och ökande utsläpp med otaliga tekniska och ekonomiska lösningar på ekvationen – och med bristande politisk vilja.

– Den stora bilden blir att vi går i rätt riktning, men tempot blir avgörande. Vi måste raska på om vi ska nå tvågradersmålet, säger Bodnar.

Han ser klimatutmaningen som ett säreget teknikproblem.

– Det brukar inte finnas tidsgränser för tekniska innovationer. Halvledaren och mobiltelefonen utvecklades utan deadline, men här spelar tiden in. Därför handlar allt om att öka takten för att avveckla kolet.

Hinner vi?

– Jag tror vi kommer att undvika de mest förödande konsekvenserna. Frågan är hur nära målet vi når.

FAKTA

Ekonomin upp, utsläppen ned

Koalitionen bakom America's pledge omfattar över 2 500 företag, städer och delstater i USA som förbinder sig till klimatavtalet från Paris 2015.

Delstaterna och städerna representerar 49 procent av USA:s befolkning, 54 procent av dess bnp och 35 procent av dess koldioxidutsläpp. Om koalitionen var en stat skulle den vara världens tredje största ekonomi.

Koalitionens utsläppsmål och åtaganden i kombination med förmånligare priser och växande marknader för miljöteknik driver på en utveckling mot ett kolsnålare USA. Åren 2005–2015 växte USA:s ekonomi med 15 procent medan koldioxidutsläppen minskade med 11,5 procent (och inom energisektorn med 24 procent). Takten måste ändå öka om USA ska klara sitt mål under Parisavtalet, i synnerhet då den federala makten är passiv, enligt tankesmedjan Rocky Mountain Institute.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46