Oändligt fascinerande astronomiska bilder

Stjärnor, skuggor och stoft. Ur Studies of the Eternal Cycle av Elsa Salonen.Bild: SIC

Elsa Salonen använder ett fascinerande material i sin rymdutställning: meteoriter av sten och järn som malts till ett fint pulver.

Elsa Salonen

Studies of the Eternal Cycle.

Galleri Ama, Rikhardsgatan 1.

Till den 26.11.

Kan man som skribent vara partisk i förhållande till ett tema eller motiv? Ifall svaret är ja är jag partisk när jag skriver om Elsa Salonens pågående soloutställning på galleri Ama. Temat i den är rymden och stjärnorna, och i egenskap av lekmanna-rymdnörd är jag såld. I konsten är detta nämligen ett outtömligt ämne.

Som alla vet har människan varit fascinerad av rymden sedan tidernas begynnelse. Våra förfäder har vänt blicken mot skyn och i den sökt svar och förklaringar, och över en period på många årtusenden har vi analyserat, organiserat och kategoriserat stjärnorna på firmamentet. I allting vill vi se mönster och bilder, och även i stjärnklustren har vi hittat skapelsens konstellationer. Djur och antika gudar upptar himlavalvet ovanför oss, och nedanför dem är vi små.

I allt detta har Salonens Studies of the Eternal Cycle sina rötter, och det stundvis på ett mycket konkret plan. Hon avbildar stjärnbilder och i det uppfinner hon inte hjulet igen, utan förlitar sig på historiska sätt att illustrera dem. Europeiska stjärnkartor från 1600-talet och deras bildspråk återanvänds, men får nytt liv tack vare Salonens material: meteorit på glasbotten.

Meteorit

I att använda meteorit som material är Salonen inte unik: Olafur Eliasson ställde för några år sedan ut en järnmeteorit i Stockholm som besökarna fick röra vid, och den tyska fotografen Regine Petersen publicerade 2015 en vacker boktrilogi om lokal mytbildning kring meteoriter som slagit ner i små samhällen. Tanken att en sten från yttre rymden plötsligt kan finnas framför oss är hisnande, och det är intressant att se hur olika konstnärer tolkar det.

I Salonens händer blir sten- och järnmeteoriter nermalda till material och används som ett slags pigment. Med stenmeteoriters bruna stoft målar Salonen djuren. Stjärnorna är gjorda av det avsevärt vackrare mörkgrått gnistrande pulver som består av järnmeteorit. Materialet går ibland före utförandet: stenpulvret är inte perfekt för det är grumligt och platt till tonen. Hela innebörden finns ändå just i det, att det ser så vardagligt ut men är något speciellt. Något speciellt som ändå slutligen bara är sten, trots att det tidigare flugit igenom rymdens vakuum.

Vetenskap och konst

Alltings samband – samma atomer som cirkulerar genom världsalltet – är en av Salonens viktigaste inspirationskällor. Tillsammans med professor emeritus Esko Valtaoja har hon fördjupat sig i astronomi, och han citeras också i utställningstexten. Samarbete mellan konstnärer och vetenskapsmän tenderar att ge intressanta resultat, och även här är medverkan av Valtaoja något som förhöjer helheten och förankrar den i konkret men svindlande information.

Denna förankring gör att Salonen kan vara fantasifull i sitt utförande. Den vetenskapliga basen finns, och på den byggs luftiga och känsliga verk. I sitt val att utföra sina stjärnbilder på glasbotten har Salonen träffat rätt: tack vare det kan hon leka med skuggbildning och med överlappande bilder.

Med hjälp av små lampor riktade mot målningar utförda på relativt små glasskivor växer stora skuggor upp på galleriets väggar. En örn jagar en svan, fåglar glider fram. Associationen till förhistoriska grottor med flackande skuggor på väggarna är självklar.

På ett hörn finns det även med några verk som inte relaterar till astronomi. De består av blommor ur vilka Salonen sugit ut färgpigmentet, med vilket hon sedan färgat små glasskålar. De är sköra och fint installerade, men blir lite åsidosatta av astronomitemat som annars dominerar så starkt. En enhetlig röd tråd går ändå igenom Studies of the Eternal Cycle: konstens relation till verkligheten och dess vetenskapliga förklaringar, och framför allt de möjligheter som denna relation erbjuder. Den begränsar inte, den inspirerar.

Helen Korpak Konstkritiker

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08