Nyskapande oordning i Lauri Porras symfoniska verk

Spänningen ökar och avtar och också stunder av stiltje förekommer på skivan med fyra symfoniska verk av basisten Lauri Porra. Mest krävande är uttrycket för solisterna som får sätta alla klutar till.

Crossover

Lauri Porra

Entropia. Medv. Paperi T, recitatör, Joonas Riippa, trummor, Aki Rissanen, piano, Samuli Kosminen, slagverk, Lauri Porra, elbas. Sinfonia Lahti, dir. Jaakko Kuusisto. (BIS)

Jean Sibelius-ättlingen, basisten och kompositören Lauri Porra slår på stort med skivan Entropia och gör det spännande för solisterna som här rör sig utanför sina bekvämlighetszoner. Solisterna får verkligen lägga manken till i både genomkomponerade och improviserade partier.

Albumet består av fyra långa symfoniska kompositioner och klockar in på drygt åttiotre minuter. Spänningen inom kompositionerna ökar och avtar och det förekommer också stunder av stiltje.

Porra har alltså inspirerats av termen entropi som avser mängden oordning inom ett visst system. Begreppet används inom många vetenskapsgrenar, men det kan också tillämpas mer vardagligt; håller vi inte reda på våra prylar, ökar entropin.

På den här skivan spelar Porra sina kompositioner tillsammans med Sinfonia Lahti som leds av Jaakko Kuusisto, jazzpianisten Aki Rissanen, jazztrummisen Joonas Riippa, slagverkaren Samuli Kosminen och rapartisten Paperi T (Henri Pulkkinen).

Annalkande istid

Porra kör i gång inledningslåten Kohta genom att spela ett mystiskt intro på det för honom specialtillverkade cembalobesläktade instrumentet omniwerk, och efter det hoppar Paperi T in med djupsinniga spoken word-utläggningar. De mullrande slagverken får mej att tänka på massiviteten i den annalkande istiden som Paperi T nämner i sina i övrigt allegoriska texter. Kohta som fick sitt uruppförande 2015 som ett beställningsverk av Helsingfors Festspel, är välorkestrerat och Paperi T:s gatujargong ruffar upp den på ett bra sätt.

Domino Suite börjar med att Aki Rissanen spelar ett minimalistiskt pianotema tillsammans med symfoniorkesterns mjuka svepande drag. Joonas Riippa ansluter sig med ett maniskt trumsolo som inte bryter harmonin utan förstärker känslan av att musiken rör på sig. Slutligen kulminerar det hela i ett rätt så finsknationellt klingande avsnitt.

För basgitarrfantaster är titelspåret, elbaskonserten Entropia, den absoluta höjdaren – givetvis med Porra som solist. I det här verket utvecklar han entropi-idén genom att föreställa sig ett möte mellan två personer och hur kontakten förorsakar oordning i bådas världsbild. Uttrycken är här minst lika många och fyndiga som i de övriga kompositionerna, och samarbetet mellan solist och orkester rentav slående smidigt.

Som helhet bjuder skivan på rättframma dängor, vitsiga utflippningar, och framför allt medryckande melodier av det slag som är utmärkande för hela Porras produktion.

Lauri Porras Kohta hörs live i Sibeliushuset i Lahtis 25.1.

Ole Nerdrum

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33