Nybondas orolig för ligans dragningskraft – "Vi måste producera bättre spelare"

Frustration och en glöd som inte brann lika starkt som tidigare fick Tom Nybondas att tacka för sig som sportchef. I höst är han tillbaka i en ny roll med nya uppgifter då han blir verksamhetsledare för ligaföreningen HIFK rf.

Tom Nybondas kisar med ögonen i solskenet. Han har tagit av sig solglasögonen och sitter bekvämt på bänken på uteserveringen vid Svartholms fästning utanför Lovisa.

Under den korta båtfärden från hamnen i Lovisa pekade han ut en del bekanta ställen, berättade om sommarstugan, nämnde kärnkraftverket och kommenterade de nybyggda stugorna längs stränderna.

Med en portion fisksoppa framför sig och med skärgårdens lugn som inramning berättar Nybondas för första gången hur det kom sig att han lämnade jobbet som hockey-IFK:s sportchef efter 10 år på posten.

Och det är bäst att klargöra en sak direkt.

Tom Nybondas fick inte sparken.

Han tog själv initiativet till att lämna sitt drömjobb.

– Jag fick sluta på mina egna villkor och det är inte vanligt i den här branschen, säger han leende.

Nybondas ser utvilad och fräsch ut. Solbrännan tyder på att han haft tid att koppla av på stugan i Lovisa och inte behövt stressa med lagbygget för kommande säsong. Det är ett avslutat kapitel för Nybondas del vilket betytt att han haft tid för mycket annat än hockeyn sedan säsongavslutningen i april.

För två år sedan slog tanken honom att tiden som sportchef kanske så småningom börjar vara över.

– Jag hade hållit på med samma jobb i 28 år – först med juniorerna och sedan med proffsen. Jag hade byggt, rekryterat och tävlat hela tiden och det kändes som om det började vara tillräckligt och att jag sett den biten, säger Nybondas och fingrar på IFK-ringen på sitt finger.

– Då man jobbat med något tillräckligt länge känner man då man nått slutet och då man jobbar i en ledande roll ska man känna ansvaret att själv sluta då det känns så.

Då Nybondas tog över som sportchef för ligalaget våren 2008 var det en dröm som gick i uppfyllelse. Han är en IFK:are i själ och hjärta och att få leda den idrottsliga verksamheten på toppen i den egna klubben var en väldigt stor sak för honom.

Därför var det inget lätt beslut för Nybondas att meddela styrelseordförande Timo Everi att han vill lämna jobbet som sportchef.

– Det var svårt då det alltid varit min dröm att leda IFK. Men samtidigt var det ett logiskt beslut som måste tas, säger han och blickar ut över havet.

– Jag kände att jag tappat drivkraften och då var det min skyldighet att hoppa av.

Nybondas hade känt en viss frustration och varit med om några större besvikelser i jobbet och då hans föräldrars hälsa blev sämre var situationen den rätta att kliva åt sidan och ge över ansvaret åt Tobias Salmelainen.

– Att ta hand om föräldrarna och sköta jobbet som sportchef gick inte samtidigt och då var det en enkel prioritering att göra, säger han.

Lugnare vardag

Det plingar till i Nybondas telefon som ligger bredvid honom på bordet. Han tittar ner på den, klickar bort meddelandet och låter koncentrationen flytta sig tillbaka till lunchen.

Om vi suttit här för något år sedan hade hans telefon plingat betydligt mer, han hade vid det här skedet redan svarat på otaliga samtal och skickat korta svar på meddelanden. Men nu är det lugnare.

– Det känns ovant då telefonen inte ringer hela tiden. Men det är samtidigt befriande och skönt att märka att det finns ett liv utanför hockeyn, säger han leende.

Men det är klart att han saknar en del saker från sitt gamla jobb. Gemenskapen som finns inom ett lag är en sak.

– Jag saknar att komma till hallen på morgonen, ta en kopp kaffe och gå till tränarnas omklädningsrum för att snacka hockey, säger han drömmande.

– Det var en av höjdpunkterna.

Men det finns förstås också saker som Nybondas inte saknar i sitt förra jobb. Som sportchef för landets mest lyskraftiga klubb i den populäraste sporten står man i strålkastarljuset så gott som hela tiden och varje beslut man tar granskas kritiskt av tusentals supportrar. En spelare som byter klubb kan väcka mycket starka känslor och i och med de sociala mediernas allt starkare intåg under Nybondas tid som sportchef fick han sin beskärda del av kritiken.

– Jag har fått rejält med skit, säger han.

Men det var något han var förberedd på. Han hade på nära håll sett hur hans företrädare Frank Moberg och Pentti Matikainen behandlats i offentligheten.

– Jag visste vad jag gav mig in på och jag har aldrig brytt mig om utomstående kritik. Det som harmade var då familjen och vänner tog illa upp av kritiken, säger han.

– Frank (Moberg) sade åt mig: "Att leda IFK är inget jobb för veklingar" och det stämmer.

Ett mästerskap

Under Nybondas 10 år vann IFK ett mästerskap (2011) – något som enligt den förra sportchefen är för lite. Samtidigt räknar han upp åren 2010, 2012, 2016, 2017 och 2018 som vårar då klubben hade tillräckligt bra lag för att kunna gå hela vägen.

– Ett mästerskap är för lite men samtidigt åstadkom vi en hel del och jämfört med de föregående tio åren klarade vi oss rätt bra. Men det är klart att det finns plats för förbättring, säger han.

Nybondas IFK vann för första gången grundserien, laget spelade om medaljer de tre sista säsongerna och många IFK-spelare tog steget till större ligor.

– Jag tycker vi skapade ett arbetssätt och en kultur i IFK och vi byggde upp en proffsighet inom organisationen hur man ser på saker, säger han.

Ledorden eller -fraserna som Nybondas själv gärna använder för att beskriva tankegången är "Gilla läget – hata slumpen – krångla inte till det".

Oroad för ligans nivå och framtid

Nybondas lämnade alltså jobbet som sportchef på egna villkor och av egen vilja. Men det fanns saker som påverkade beslutet och som ledde till att han kände en viss frustration i sitt jobb.

Då allt fler spelare lämnar Finland och ligan som unga för att pröva sina vingar i Nordamerika och antalet lag i ligan är högt sjunker nivån både på spelare och på spelet.

– Det finns färre profilspelare här hela tiden, säger Nybondas eftertänksamt.

– Ingen illa mot veteranspelare men då 40-åriga spelare dominerar berättar det något om ligan.

Nybondas säger att det var frustrerande att bygga lag då han märkte att den finländska ligan inte längre är tillräckligt konkurrenskraftig för att locka till sig spelare av den kaliber han ville ha.

– Vi får inte alltid hit AHL-spelare utan det är ECHL-spelare som kommer till ligan, säger han lite uppgivet.

Och faktum är att Finland inte längre tävlar om spelare med SHL och schweiziska ligan utan det är Österrike och Norge som är alternativa adresser för de spelare som kan vara ligaaktuella.

– Om vi i framtiden vill ha 14–16 lag i ligan måste vi effektivera spelarproduktionen och på det sättet höja nivån.

Han efterlyser ett seriesystem som bättre gynnar unga spelare och kastar fram idéer om Mestis som en, åtminstone delvis, farmserie och att den övre åldersgränsen bland A-juniorerna kunde höjas.

– Nu är det för stor nivåskillnad mellan A-juniorernas serie och ligan och Mestis är inte tillräckligt bra. Ligans och förbundets roll i den här ekvationen borde diskuteras, slår han fast.

– Ett lag har i dag över 30 spelare och om alla är friska sitter ett dussin spelare på läktaren. Det gynnar inte någon.

Han efterlyser därför en betydligt bättre spelarproduktion i Finland för att råda bot på effekterna av spelarflykten. Ligan borde enligt Nybondas inte fungera för att utbilda hockeyspelare – det borde ske på lägre nivå.

Nya uppgifter i höst

Sedan IFK i höstas informerade om bytet av sportchef i hockeyn och Tobias Salmelainen tog över efter Nybondas har den före detta sportchefen varit en vanlig syn i Ishallen.

Och Nybondas kommer att vara det också i fortsättningen. Han har arbetat för IFK i snart 35 år och det blir en fortsättning i höst då han blir verksamhetsledare för Ligaföreningen HIFK rf. Ligaföreningen äger knappa hälften av Oy HIFK-Hockey Ab och överser även juniorverksamheten.

Förutom ligaföreningen finns också två juniorföreningar och det första Nybondas ska göra är att göra organisationen lättare. Det betyder i praktiken att tre föreningar ska bli en och det i sin tur ska vara en del av det strategiarbete som ska leda till att IFK lockar fler juniorer, man förbättrar ekonomin och försöka se till att det blir billigare för juniorerna att spela.

– Vi ska göra föreningsverksamheten mer attraktiv, vi ska utreda vad idrottsföreningar kan stå för och vad vår egen roll ska vara i framtiden. Jag ser väldigt mycket fram emot att få jobba med frågor om ledarskap inom idrotten, säger Nybondas.

– IFK:s framtid ser mycket spännande ut. Vi har arenan Helsinki Garden på kommande, aktiebolaget mår bra och hela vår verksamhet kommer att få ett enormt lyft av Garden. Sedan får vi se hur de olika sektionerna och grenarna inom IFK kan samarbeta.

Fisksoppan är uppäten, det halvtomma vattenglaset reflekterar solstrålarna och Nybondas riktar blicken ut över havet. Han ler igen, plockar upp solglasögonen och börjar gå ner mot bryggan där hans båt är förtöjd. Också om ett kapitel i IFK är avslutat har han inte lämnat klubben i sitt hjärta bakom sig utan han tar nu sikte på nya uppgifter och äventyr inom klubben.

Fakta

Nybondas All star-lag

HBL bad Tom Nybondas välja sitt All star-lag av de spelare som spelade i HIFK under hans tid som sportchef (2008–2017). Här är Nybondas lag med kommentarer om spelare och tränare:

Målvakter:

Ville Husso – bästa målvakten som kommit upp igenom IFK:s hela juniororganisation. Kommer att slå igenom i NHL.

(Juuso Riksman – ligamästare 2011).

Backar:

Miro Heiskanen – enastående talang, som vi haft nöjet att utveckla och hjälpa.

Toni Söderholm – klass, bara klass. Jag hoppas att se honom återvända hem och ta över någon roll i klubben.

(Markus Kankaanperä – den perfekta defensiva backen som ingen vill spela emot. Borde aldrig ha släppt bort honom.

Ilari Melart – inget nonsens här inte. Alltid redo.)

Anfallare:

Ville Peltonen – vi skakade hand på en krog på Manhattan vintern 2009 då jag flög dit för att träffa honom. Vi k överens om att vi fixar guldet. Ledare utan like.

Mikael Granlund – en lirare i en klass för sig. Det var Vellu Kautonen som övertygade mig och coach Jalonen att våga satsa på den unga, tystlåtna killen från norr.

Turo Järvinen – har inte haft en spelare med större hjärta än Turre. Han om någon förtjänade att vara med om mästerskapet.

(Kimmo Kuhta - målskytten. Vi hade våra meningsskiljaktigheter när det gäller kontraktsdetaljerna, men fan till all tur kom vi till sist kom överens.)

(Roope Hintz – en av de bästa värvningarna. Tänk om vi fått se ännu en säsong av honom i ligan.)

(Lennart Petrell – en IFK -prototyp; kör hänsynslöst över allt och alla, är alltid ”på jobbet”, man vet vad man får).

Tränare:

Kari Jalonen -– han om någon hatade slumpen. Analytisk, fokuserad och framgångsrik. Vi hade ett fantastiskt samarbete.

(Antti Törmänen – jag tog in honom i ett kaotiskt skede och vi fick in lugn och fokus i verksamheten, vilket ledde till framgångar. Han hade kanske lite kontroversiella metoder och synpunkter, men jag hade aldrig problem med honom, tvärtom. Det är bra med oliktänkande!)

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00