Nya udda sidor av Bolaño

Roberto Bolaños romaner har oberoende av längd en liknande struktur. När de slutar har man snarast en känsla av att de fortsätter, i en annan bok. Två kortare romaner och en novellsamling kompletterar bilden av författarskapet, nu på svenska.

PROSA

Roberto Bolaño:

• Horor som mördar (noveller)

Övers. Lena E. Heyman

Tranan 2016

• Avlägsen stjärna (roman)

Övers. Lena E. Heyman

Bonniers 2017

• Isrinken (roman)

Övers. Lina Wolff

Bonniers 2017

Roberto Bolaño (1953–2003) har uppnått sin riktigt stora berömmelse först postumt, framför allt genom romanerna De vilda detektiverna och 2666. På senare år har en ström av (till formatet) mindre böcker av författaren utkommit på svenska. Det är bra att de får uppmärksamhet, eftersom de två förstnämnda romanerna snarast har blivit brand, och de andra som annars kunde riskera att hamna i skuggan av dem i vissa fall är lika spännande, ett sorts koncentrat av dem. Eller snarare fragment, för Bolaños böcker har oberoende av längd en liknande struktur. När de slutar har man snarast en känsla av att de fortsätter, i en annan bok.

Horor som mördar är del två i serien av novellsamlingar som utkommer på Tranan, efter Telefonsamtal (2015). Här får man som vanligt träffa personer bekanta från andra böcker, som den tuffe polisen Lalo Cura (se 2666). Vi rör oss i författarens ständiga favoritmiljöer, det bohemiska Barcelona på 1980-talet och de gåtfulla öknarna i norra Mexico och norra Chile. "Mauricio Silva, >>Ögat<<" är en av de starkaste och mest smärtsamma berättelser av Bolaño jag har läst. Den handlar om en homosexuell man som adopterar två pojkar från en barnbordell i Indien, där barnen blivit kastrerade.

Den som har läst Bolaño vet att prostituerade oftast är trevliga, om en av dem mördar någon är det ofelbart en högerextremist.

Lättläst men mångbottnad

Den lättlästa men mångbottnade romanen Avlägsen stjärna handlar om ett av de teman Bolaño är allra bäst på, poesi och poeter. Poeten som är huvudperson trots att han alltid flyr undan är högerextremisten Carlos Wieder, som (troligen, ingenting blir säkrare än troligen när det gäller den här figuren) har varit flygare i andra världskriget.

Boken börjar med en mysig beskrivning av studielivet under Salvador Allendes sista tid i Chile i början av 1970-talet. Efter bara några sidor inträffar Augusto Pinochets kupp. Wieder, som på universitetet haft namnet Alberto Ruiz-Tagle, mördar två systrar som alla de andra pojkarna varit kära i och blir under diktaturen känd för sina dikter som han skriver uppe på himlen med rök från sitt flygplan. Han utmanar alla, och äventyrar också sin egen säkerhet när han på en fest där det finns enbart betrodda ordnar en utställning med foton av människor mördade av regimen. Efter det här försvinner han, resten av boken handlar om litteraturvetare och andra som under årtiondenas lopp försöker spåra honom.

Isrinken är en skickligt komponerad roman, utan de transportsträckor författaren antagligen med flit ofta lät böckerna ha och om vilka man som läsare inte alltid vet om de finns där för en eller bara för författaren själv. Den här boken är svår att referera utan att berätta poängen, men den handlar om makt och om en gåtfull vacker plats som en politiker bygger med hjälp av makt.

Chile och högerextremismen

Efter varje bok, och särskilt efter att ha läst Avlägsen stjärna, förstår jag tydligare vilket Bolaños ständiga tema är: att hela livet fundera på vad som hände i det Chile han som ung lämnade för att inte återvända, annat än på ett kort besök då han hamnade i fängelse men lyckligtvis snabbt blev frisläppt.

Det andra närliggande temat är det gränslösa intresset han hade för högerextremismen och framförallt nazismen, trots att hans egna åsikter var precis de motsatta. De gånger läsaren upplever en tomhet i hans böcker är det just vid upplösningen, när man ser fram emot svaren på frågorna om vad som fanns bakom den invecklade konspirationen författaren skapat, och vad som hände. Svar som Bolaño säkert inte hade när det gällde Chile. Det blir varje gång så att spåren försvinner in i någon öken, och så att mappen som den detektiven Romero i slutet av Avlägsen stjärna har spårat blir gömd bland kläder framför berättarens och läsarens ögon.

Lena E. Heyman är en känd och skicklig översättare av Bolaños tjocka romaner, men Lina Wolff som har översatt Isrinken gör också bra ifrån sig, hon behärskar skickligt författarens talspråklighet.

Robin Valtiala

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00