Nya straff i trafiken

Bild: Aku Häyrynen

Regeringen planerar nya straffprinciper som ska gagna säkerheten i trafiken, men det finns problem i dem.

Straffen för de vanligaste trafikbrotten skulle inte längre utfärdas av domstolsväsendet, utan betraktas som förseelser som sonas med fasta avgifter. Kommunikationsministeriet talar om "felavgifter".

Motiveringen är att ett effektivare bötesförfarande gör att resurserna i stället kan läggas på trafiksäkerheten.

Bland annat skulle en stor del av de fasta ordningsböterna ersättas med straffavgifter som utfärdas av en förvaltningsmyndighet och inte av polisen.

Dagsböterna finns kvar, men skulle bara ges för grova förseelser och för riskbeteende som hotar andra.

En stor principiell förändring är att bilens ägare eller innehavare blir ansvarig för fortkörning som upptäcks av den automatiska kameraövervakningen. Straffavgiften skickas till den som enligt registerskylten äger eller ansvarar för bilen. Om ägaren inte körde måste han eller hon själv påvisa vem som satt bakom ratten.

Med det här systemet kan man använda billigare kameror som inte tar en bild av föraren, och då kan polisen placera ut kameror på fler ställen än hittills, bland annat i trafikljusstyrda korsningar.

I offentligheten har det talats om en avgift på 600 euro om man överskrider fartgränsen med 27 kilometer i timmen, alltså kör nästan 80 på ett 50-område. Nu är gränsen för ordningsbot högst 20 kilometer över hastighetsbegränsningen, efter det blir det dagsböter.

Men om grov fortkörning inte längre betraktas som ett brott utan som en förseelse ligger det nära till hands att respekten för hastighetsbegränsningar minskar. I så fall motarbetar reformen sitt eget syfte.

Att fordonets ägare automatiskt blir ansvarig om bilen körs för fort är en förändring som berör kärnan i vår rättsuppfattning: man är oskyldig tills man har dömts skyldig, och bevisbördan faller på myndigheterna. Nu blir det tvärtom, den misstänkte måste själv bevisa att han eller hon inte är skyldig.

Och hur gör man om kameran registrerar en fortkörning som är så grov att framfarten hotar andras liv och inte kan sonas med "felavgiften"?

Då måste polisen i alla fall ta reda på vem som körde, men utan en bild av föraren blir brottet svårare att bevisa.

John-Erik Jansén Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning