Nya spionthrillerserien Ratamo är mera professionell än personlig

Linnea Skog och Samuli Vauramo som tonårsdotter respektive ensamstående polispappa.Bild: C more

Ratamo är det senaste tillskottet av inhemska tv-serier, denna gång i genren spionthriller. I rollerna ses skådespelare som Linnea Skog, Carl-Kristian Rundman och Martin Bahne.

Ett nytt avsnitt av Ratamo publiceras på C More varje torsdag.

"Svenskar äro vi inte längre, ryssar vilja vi inte bli, låt oss alltså bli finnar", lyder det gamla ordspråket, signerat författaren och publicisten Adolf Ivar Arwidsson. Må så vara, men i tv-seriesammanhang skulle man gärna se en lite mera nordisk profil med därtill hörande gästspel och kulturkollisioner, Bron-style.

I stället får vi nöja oss med det ryska kortet, såsom i den tiodelade serien Ratamo, uppkallad efter Arto Ratamo (Samuli Vauramo). Han är den dedikerade Säkerhetspolisknegaren som finns på plats i kölvattnet av ett brutalt mord, en regelrätt avrättning.

I vanliga fall skulle detta vara ett ärende för Centralkriminalpolisen men eftersom mannen i fråga fungerat som chaufför för statsministern – och en portfölj med hemligstämplat material försvunnit i samband med dådet – kopplas även Säkerhetspolisen in.

Det resulterar inte helt överraskande i armbrytning med Saara Kotkaniemis kriminalare, Elina Linden. Det blir inte mindre kontroversiellt av att statsministern själv (Martin Bahne) misstänks för att ha läckt uppgifterna.

Samtidigt händer det också på annat håll, rättare sagt i Berlin där Ivan Mathias Peterssons ryska tjänsteman stämt träff med en tysk journalist som kort därefter drabbas av akut blyförgiftning.

Men det stora utropstecknet, dramatiskt sett, är ändå statsminister Koskela som råkar ut för en ödesdiger trafikolycka som, vid närmare påsyn, kanske inte alls var en olycka. Med i bilden finns vid det här laget också en hemlighetsfull rysk affärsman (Andrej Tsumak) och en ställföreträdande statsminister (Marjaana Maijala) som inte har mycket till övers för "Supos" hemlighetsmakeri.

Ratamo bygger på en romansvit av Taavi Soininvaara, här i tolkning av Roope Lehtinen och Mikko Pöllä samt manusförfattaren Timo Varpio. För regin står garvade Veikko Aaltonen som iscensätter det hela med såväl rutin som ett visst tempo. Underförstått: det flyter och det händer.

Men det som man saknar är ett mera personligt anslag. Inte för intet frågar man sig vart de lokala råvarorna, det "närproducerade", tog vägen? På den punkten blir det på tok för anonymt, detta samtidigt som man låter bli att ta ut svängarna även på personplanet.

Samuli Vauramo (Okänd soldat, Kääntöpiste) är förvisso en kompetent leading man men här finns liksom inget som sticker ut. Inte så att det behöver vara Ville "Sorjonen" Virtanen- eller Saga Norén-knäppt, men ändå.

Återstår gör det ryska kortet som inte saknar potential men vars öde utifrån de tre första avsnitten är ovisst. Och gärna ser man mera av unga begåvade Linnea Skog (Den lilla sparven), här i rollen som ensamföräldern Arto Ratamos tonårsdotter.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00