Nya partier i parti och minut?

Bild: Wilfred Hildonen

Till följd av nya regler kan vi snart få uppleva en explosion av nya partier. I nästa riksdagsval finns det kanske ett eget parti för alla arbetslösa, ett mansgrisparti, ett parti som vill rädda våra insekter eller varför inte ett parti för alla vänsterhänta.

Riksdagen godkände under hösten en ändring i partilagens tredje paragraf som gör det enklare att grunda ett nytt politiskt parti. Webbtjänsten Partiregistret.fi öppnades vid årsskiftet och är avsett för registrering av partier och insamling av stödförklaringar. Justitieministeriet meddelar att i webbtjänsten kan man göra en ansökan om registrering av en förening i partiregistret. Också de stödförklaringar som behövs för registreringen kan samlas in elektroniskt.

Hittills har man varit tvungen att samla in anhängarkort i pappersform. Det här alternativet kommer visserligen även i fortsättningen att finnas kvar vid sidan av den elektroniska insamlingen.

Syftet med ändringen är att förbättra tillförlitligheten vid bildandet av partier och att underlätta det politiska deltagandet.

Det finns i dag 18 registrerade partier i Finland. Hälften av dem är representerade i riksdagen medan den andra hälften är partier som hittills inte har klarat riksdagströskeln.

Att registreringen av nya politiska partier nu kliver in i den digitala åldern känns som en helt naturlig förändring. Man behöver inte längre samla in namnteckningar till pappers av 5 000 personer då man vill ha stöd som krävs för att grunda ett parti.

Det är mycket sannolikt att antalet registrerade partier nu kommer att öka kraftigt då det blir så mycket lättare att få ett parti registrerat. Men det kan också uppstå problem och reformen har väckt vissa negativa reaktioner och farhågor har förts fram.

En risk som uttalats är att det nu blir enklare att på ett salongsfähigt sätt samla anhängare för ljusskygga rörelser. Både inhemska radikala rörelser och utländska onda påverkare kan försöka framstå som oskyldiga normala politiska partier men med en helt annan riktig agenda. En reform som görs för att öka delaktigheten och förbättra demokratin kan därmed få rakt motsatt effekt beträffande demokratin. För att minska riskerna för detta krävs en noggrann kontroll.

Det har också höjts röster mot att det inte krävs mer än 5 000 anhängare på nätet för att kunna registrera ett parti. Om man jämför med exempelvis kravet på 50 000 underteckningar för ett medborgarinitiativ är det lätt att hålla med kritikerna. Varför ska bara en tiondel av det antalet räcka för att få ett parti registrerat?

Vallagsexperten framför andra i vårt land, Lauri Tarasti, anser att gränsen på 5 000 är alltför låg och misstänker att det får en massa ensaksrörelser att grunda partier enbart för att få större offentlighet. Det är mycket möjligt, men partier har å andra sidan redan tidigare grundats kring ensaksfrågor utan större politiska framgångar.

Kommunalval hålls om drygt tre månader, men i det valet har reformen av partilagen ingen stor betydelse. Det finns en hel del ledamöter runtom i kommunerna som inte representerar de gamla partierna, men de är i huvudsak medlemmar i lokala grupper som har bildats som någon form av protest eller som utbrytargrupper ur de traditionella partierna.

De flesta så kallade småpartier som redan existerar och de som den närmaste tiden eventuellt kommer att bildas siktar på riksdagen. Om partierna inte lyckas ta sig in i riksdagen på två försök eller om väljarstödet stannar under två procent stryks de ur registret. Porten till partiregistret öppnas i alla fall på nytt om namn igen samlas in. Det finns flera av de nuvarande partierna utanför riksdagen som grundats på nytt upprepade gånger då de inte nått riksdagen.

I den nuvarande riksdagen finns ett färskt parti – Rörelse nu. Harry Harkimo hoppade av Samlingspartiet, grundade 2018 Rörelse nu och lyckades nå en plats i riksdagsvalet 2019. I opinionsmätningar har partiet ett väljarstöd på drygt två procent.

Av de övriga riksdagspartierna är Sannfinländarna nästyngst, men då det grundades 1995 var det fråga om en direkt fortsättning på Landsbygdspartiet.

Bland nya partier som lyckats komma in i riksdagen under de senaste 30 åren finns i övrigt endast Ungfinnarna, som 1995 lade beslag på två mandat, men slogs ut fyra år senare och därefter gick i graven.

På 50 år har endast två helt nya partier lyckats etablera sig på en rikspolitisk nivå – Kristdemokraterna (Kristliga förbundet) som grundades 1970 och De gröna som blev ett parti 1988.

Trots att det nu kan komma en våg av nya partier är ingen partipolitisk omvälvning att vänta. Historien visar hur oerhört svårt det är för ett nytt parti att ens ta sig in i riksdagen, för att inte tala om att etablera sig där och verkligen växa till en politisk kraft i vårt land. Småpartierna förblir antagligen småpartier, även om de blir fler. Ensaksrörelser må vara starka på sin sak och i sin sektor men saknar ofta den bredd som krävs för att bli ett etablerat politiskt parti.

En liknande reform i Danmark för några år sedan har förresten inte heller gett något ökat antal partier i danska Folketinget.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning