Nya kvalitetskriterier ska garantera jämlik palliativ vård i hela landet

Nivån på den palliativa vården varierar beroende på var man bor. De stora städerna har i regel lättare att erbjuda bra service än mindre orter. Bild: Kristoffer Åberg /KSF-Arkiv

Genom att reglera den palliativa vården hoppas Social- och hälsovårdsministeriet råda bot på bristerna på speciellt mindre orter.

Social- och hälsovårdsministeriets arbetsgrupp har blivit klar med sitt förslag om att utveckla den palliativa vården. Till förslaget hör 21 kvalitetskriterier som ska garantera en jämlik vård i hela landet, oberoende av vem som arrangerar den (se faktaruta).

På årsnivå omfattar den palliativa vården kring 30 000 personer. Största delen av dem är äldre.

– Problemet är att vi tills vidare inte har definierat vad som är god palliativ vård. Målet är att höja nivån på vården i livets slutskede, säger överläkaren i palliativ medicin Tiina Saarto vid Helsingfors universitets centralsjukhus.

Den största utmaningen för den palliativa vården är att nivån varierar beroende på var man bor. De stora städerna har i regel lättare att erbjuda bra service än mindre orter. Genom att noggrant definiera vad som ingår i den palliativa vården kan man garantera en viss nivå i hela landet.

– Huvudstadsregionen har den bästa servicen för närvarande. Egentliga Finland har utvecklats väldigt fort under de senaste åren och i Österbotten har utvecklingsarbetet kommit bra i gång, men nivån är inte riktigt där den borde vara.

Överläkaren i palliativ medicin Tiina Saarto arbetar för att den palliativa vården ska hålla hög kvalitet i hela landet. Bild: Erik Sandstrom/SPT

Hemsjukhusen viktiga

Förutom kvalitetskriterier föreslår arbetsgruppen att varje sjukvårdsdistrikt grundar ett center för palliativ vård. Centret ska ha en nyckelroll i hur hela vårdkedjan ordnas.

– Varje sjukvårdsdistrikt ska ha en heltäckande plan för hur den palliativa vården ska ordnas, säger Saarto.

I städer där den palliativa vården inte har beaktats i tillräckligt hög grad är det vanligt att åldringar mot slutet av sitt liv flyttas till den lokala hälsocentralens vårdavdelning. Det är inte ändamålsenligt.

– Ta till exempel en person med demenssjukdom. Det är inte bra att en sådan person flyttas till en annan enhet i slutet av hens liv.

Hemsjukhusen kommer att spela en ännu viktigare roll inom den palliativa vården i framtiden. Här vill arbetsgruppen införa ett helt nytt begrepp, palliativt hemsjukhus. Tanken är att den palliativa vården, både den fysiska och den psykiska, ska kunna erbjudas i hemmet.

Den palliativa vården för barn kommer däremot att skötas av universitetssjukhusens barnkliniker, eftersom den är extra krävande.

Språk och kultur

En fråga som arbetsgruppen vill utreda närmare är palliativ vård för patienter med andra modersmål än finska och svenska. I och med att antalet personer med andra modersmål hela tiden ökar ställer det vissa krav på vårdpersonalen.

– Arbetsgruppen fortsätter att jobba nästa år ännu. Språkfrågan är något som vi vill utreda ytterligare.

Hand i hand med språkfrågan går de kulturella och religiösa aspekterna. De flesta kulturer och religioner har egna ritualer som hänger ihop med döden.

– Det handlar om att kunna arbeta i samförstånd och med respekt för andra seder.

En annan sak som arbetsgruppen kommer att utreda närmare är vården av personer med funktionsvariation.

1. Vårdpersonalen ska vara medveten om patientens aktuella vårdönskemål.

2. Patienten ska ha tillräcklig information om sin hälsa och prognos.

3. Patienten ska vid behov få stöd för fysiska, psykosociala och existentiella behov.

4. Patientens anhöriga ska vara medvetna om patientens situation (om patienten så önskar).

5. Varje patient inom effektiverat serviceboende och regelbunden hemvård ska ha en individuell vårdplan för livets slutskede.

6. Vårdplanen för livets slutskede ska gås igenom med patienten.

7. Vårdplanen ska finnas tillgänglig på alla de social- och hälsovårdens serviceställen som patienten använder (om patienten ger sitt tillstånd).

8. Den palliativa vårdlinjen bestäms senast då patienten insjuknat i en obotlig sjukdom och förlorat funktionsförmågan.

9. Den aktuella verksamhetsenheten ska kunna identifiera när döden är nära.

10. Vanliga dödsrelaterade fysiska symtom ska kunna identifieras och vårdas i den egna enheten.

11. Personalen ska ha tillstånd att ordinera mediciner.

12. Vanliga dödsrelaterade psykosociala och existentiella symtom ska kunna identifieras och behandlas inom den egna enheten.

13. Enhetens läkare ska finnas tillgänglig per telefon varje dag under arbetstid, och personliga besök ska kunna ordnas redan samma dag.

14. Den aktuella organisationen ska ha en sjukskötare som är insatt i palliativ vård och hen ska vara tillgänglig varje dag under arbetstid.

15. En läkare ska vara tillgänglig per telefon utanför arbetstid för oväntade situationer.

16. Hemsjukhusets skötare (och med separat avtal läkare) ska kunna konsulteras under arbetstid.

17. Psykosocialt och existentiellt stöd i enlighet med patientens andliga övertygelse eller världsbild ska finnas tillgängligt.

18. Personalen ska ha tillgång till handledning inom arbetet.

19. Patientens integritet ska respekteras speciellt i slutskedet och patienten ska erbjudas ett eget rum om hen så önskar.

20. Anhöriga ska ha möjlighet att övernatta hos patienten speciellt i slutskedet.

21. All nödvändig utrustning som patienten behöver ska finnas tillgänglig, till exempel för att underlätta andningen.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning