Nya generalplanen är inte tillräckligt grön

Det är bäst att först samla erfarenheter av stadsboulevarder som utan alltför stora negativa effekter på omgivningen låter sig byggas, såsom längs Österleden.

Helsingfors fick efter många om och men en ny generalplan i förra veckan. Den behövdes nog för att möta framtidens utmaningar. Befolkningstillväxten har varit stark under senare år, och vi måste vara beredda på en fortsatt snabb tillväxt, frågan är bara hur snabb den blir, men också hur snabb vi vill att den ska bli.

Det måste också finnas rum för annat i staden än bostäder: både offentlig och kommersiell service, arbetsplatser, industrier såsom varvet, verkstäder, energiproduktion, hamnar för både stora fartyg och mindre båtar, studiemöjligheter, utrymme för uppstartsföretag såsom på Maria sjukhusområde, parker, grön- och rekreationsområden med Centralparken i spetsen, stränder som är tillgängliga för alla, kulturverksamhet, fritidssysselsättningar – och inte minst kombinationer av detta, såsom på Lappvikens sjukhusområde ...

Visst kan och bör vi göra Helsingfors mer urbant, men min uppfattning om vad som är urbant bygger inte ensidigt på mängden asfalt och betong, utan omfattar också gröna element – och blå, med syftning på havet.

Vi behöver kompletteringsbyggande i redan bebyggda stadsdelar, men med respekt för existerande byggnadsbestånd och stadsdelarnas karaktär. Vi måste också bygga mera på höjden, men med undantag för strandlinjen så att stadens traditionella profil mot havet inte fördärvas.

De planerade stadsboulevarderna kan vara en god idé, bara man börjar med sådana som lätt kan byggas utan att göra intrång på park- och grönområden och utan att kräva stor utfyllnadsmark i havet. Till dem hör inte stadsboulevarden på Tavastehusleden, som hotar Centralparken mellan Haga och Britas-Månsas, eller på Västerleden, som längs Drumsös norra strand skulle kräva utfyllnad i havet. Det är bäst att först samla erfarenheter av stadsboulevarder som utan alltför stora negativa effekter på omgivningen låter sig byggas, såsom längs Österleden.

Vi behöver ny, spännande arkitektur i Helsingfors – men alltid med hänsyn till de existerande stadsmiljöerna. Vi kan bygga nya bostäder till och med invid Malms flygplats, bara flygplatsens existens tryggas och den lokala "centralpark" skyddas som området kring flygplatsen nu utgör.

Välkommen är varje satsning på Helsingfors som havsnära stad med stränder tillgängliga för alla och båttrafik som förbinder öarna och kusterna med varandra. Vi behöver också utrymme för nya kultur-, konditions-, idrotts- och andra fritidsaktiviteter.

Vi behöver en bättre kollektivtrafik, särskilt spår- och tvärtrafik och varför inte snabbspårvagnar längs de stadsboulevarder som byggs. För att främja kollektivtrafik som ett första val i stadskärnan behövs det ändå fler parkeringsplatser vid inkörsvägarna – liksom vid järnvägs- och metrostationer i periferierna.

Helsingfors bör vara en cykelvänlig stad, men så att cyklandet inte hotar fotgängarnas säkerhet.

Stadskärnan får gärna fortsätta att expandera norrut över Långa bron, men vi behöver också delcentra med full både offentlig och kommersiell service utanför denna stadskärna.

Vi som inte godkände byggande i Centralparken och byggande på Malms flygplats sade i själva verket inte nej, utan ja till att Centralparken bevaras som ett naturområde också för kommande generationer helsingforsare, och ja till att Malms flygplats och grönområdet kring den likaså bevaras som en både kulturhistorisk och miljömässig pärla i vår stad och en för näringslivets logistik viktig funktion. Och med utrotningshotade arter! Vi ville också bevara det natursköna Vårdö, men förlorade kampen.

Utanför generalplanen står Östersundom, som tvångsinkorporerades med Helsingfors uttryckligen för att staden skulle få mer bostadsmark. Innan vi vet hur många bostäder som med hänsyn till natur- och miljövärden verkligen kan byggas där är det strängt taget för tidigt att slutligt dimensionera byggandet i andra områden.

Man kan också i övrigt problematisera generalplanens dimensionering av bostadsbehovet, i ett läge då Esbo och Vanda planerar nya bostadsområden för tiotusentals nya invånare längs västmetron respektive ringbanan, och då kalkylerna bygger på antagandet att bostadsytan per invånare kommer att öka – medan den i jämförbara städer som Stockholm och Köpenhamn tvärtom minskar. Vad Helsingfors behöver är ju framför allt fler mindre hyreslägenheter.

Det hade räckt med att något dämpa dimensioneringen för att vi förutom Vårdö hade kunnat rädda också Centralparken och Malms flygplats.

Att inte bygga i Centralparken vid Tavastehusleden hade inte ens hotat stadsboulevardsplanen som sådan – har det undgått någon att Bulevarden i centrum kantas av både Gamla kyrkans skvär och Sinebrychoffparken?

I processen kring generalplansförslaget fanns också tyvärr ett element av utpressning, då det hotades med att varje ändring och varje återremittering skulle riskera hela planen och dess tidtabell. Det verkade nästan som man skulle ha utgått från att det inte blir några besvär mot generalplanen om man naggar Centralparken i kanterna eller förstör Malms flygplats. Det är naturligtvis en grov missbedömning.

Björn Månsson ordförande, SFP:s stadsfullmäktigegrupp i Helsingfors

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39