Nu tar valfriheten i vården form: Husläkare eller mångservicecentral?

Professor Mats Brommels. Bild: Jussi Nukari

Priset för en vårdtjänst ska vara lika oberoende av om den som ger servicen är offentlig, privat eller från tredje sektorn. Det står klart då valfriheten i vården tar form – men fler alternativa modellen ligger nu på bordet.

Den första etappen är klar då professor Mats Brommels arbetsgrupp på tisdagen lämnat in sin mellanrapport om hur det ska bli större valfrihet i social- och hälsovårdstjänsterna.

Nu finns en handfull alternativa modeller klara. Alternativen handlar främst om på vilken nivå man ska få välja.

– Ordet valfrihet ger lätt intrycket av att allt är öppet. I den här rapporten blir det klart att det förutsätter en styrning och myndighetstillstånd till de vårdleverantörer som får komma med. Det framgår också att det gäller att förbinda sig till någon helhet för att vårdstigen ska hålla ihop, säger omsorgsminister Juha Rehula (C) som tog emot mellanrapporten.

Det pris staten betalar för tjänster och patientavgifterna ska vara detsamma oberoende av leverantör, enligt arbetsgruppen.

Statens roll blir att bevilja tillstånd till dem som får delta som leverantörer, och att styra finansieringen. Staten bestämmer också om priser och patientavgifter, övervakar verksamheten, gör mätningar och uppföljningar, och beslutar om eventuella sanktioner.

Rätten att välja ska gälla själva tjänsteleverantören – det kommer inte att innebära en rätt att välja enskild läkare eller vårdare, om inte någon frivilligt erbjuder den servicen.

– Men för dem som erbjuder vårdtjänster kan det ge en konkurrensfördel att kunna erbjuda en sådan tjänst också, säger Brommels.

De alternativa modeller för på vilken nivå patientens val ska ske är följande:

1) "Husteam"-modellen. Ett system som motsvarar den centraleuropeiska husläkarmodellen. Man väljer ett vårdteam med långtidsperspektiv, och det ingår både social- och hälsovårdspersonal. Teamet går att byta med vissa mellanrum med idén är att få en kontinuitet, enligt arbetsgruppen.

2) Social- och hälsovårdscentral med befolkningsansvar. Innehåller också familjeservice, rusmedelsvård och psykisk vård. Övriga tjänster är valfria.

3) Mångservicecentral. Innehåller förutom de tidigare nämnda också rådgivning, skol- och studenthälsa samt företagshälsovård. Övriga tjänster valfria.

4) Integrerad vårdcentral. Innehåller all service, och valfriheten gäller enbart vilken central man hör till.

– Efter det här ska vi fortsätta med analysen och rekommendera någon av modellerna, säger Brommels.

– Jag hoppas att det uppstår en livlig debatt som vi kan lyssnar till. Men i vårt fortsatta arbete ska vi förstås analytiskt ta fram en modell som går att genomföra.

Arbetsgruppen har också begrundat modellerna för att förenkla finansieringskanalerna till social- och hälsovården. Ett alternativ är att samla allting till en statlig finansieringskanal och slopa de särskilda ersättningarna för privat vård, eller att övergå till en enhetlig statlig finansiering under en övergångstid.

Att frågan om landskapens beskattningsrätt ännu är öppen har inte påverkat arbetet. Samlingspartiet motsätter sig landskapsskatt, medan Centern talar för att den kan införas efter en tid, och Sannfinländarna ställer sig öppet till alternativen.

Enligt Brommels har arbetsgruppen bara utgått från sitt uppdrag där den statliga finansieringen varit en utgångspunkt.

Juha Rehula signalerar att det är en fråga man kan återkomma till.

– Finansieringen ska ändå uppbäras med skatt på någon nivå. Hur beskattningen ser ut om ett par decennier är inte det viktigaste, vi utgår nu från nuläget.

Den arbetshälsovård som är lagstadgad skulle enligt arbetsgruppen finnas kvar, men den del av arbetshälsovården som är sjukvårdstjänster har granskats.

– Den del av arbetshälsovården som är sjukvård vore naturlig att koppla ihop med den offentligt finansierade vården, säger Brommels.

Det skulle gälla antingen genast eller en övergångsperiod.

Vissa nuvarande ersättningar skulle kunna flyttas över till de planerade landskapen. Det skulle kunna vara reseersättningar, rehabilitering och läkemedelsersättningarna.

Arbetsgruppen har nu två och en halv månad på sig att fundera över vilken modell som ska bli Finlands modell.

– För att få till stånd en integrerad vård förutsätter det att socialvåden är med. Jag har inte själv någon favoritmodell och kommer inte att ha det förrän slutet av maj, säger Juha Rehula.

Målet är att flytta ansvaret för anordnandet av social- och hälsovården till 18 landskap den första januari 2019, men än så länge är det öppet hur de landskap som inte kan arrangera allting själv ska kopplas till större avtalsområden. En möjlighet är att till exempel de fem landskap som har universitetssjukhus också bildar områden som landskapen sluter avtal med.

Läs också:

Privat och offentlig vård lika värda i Sverige

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning