Nu är det väl revolution på gång?

Dave Gahan och Depeche Mode bjöd på material ur den senaste skivan Spirit – men också på gamla hittar i hyperkommersiellt arrangemang – under sin Helsingforsspelning på söndagen.Bild: Roni Rekomaa

En ironiskt icke-politisk samtidssatir. Malin Nyqvist såg ett Depeche Mode som driver med publiken.

Depeche Mode

Hartwall Arena 18.2

Depeche Modes fjortonde studioalbum Spirit är precis den modebulletin som förväntades 2017 med post-Trump, post-brexit och post-polariserade stämningar i samhället. Ett år har de nu turnerat med skivan som musikaliskt är den mest helgjutna sedan Ultra, men som textmässigt inte riktigt hittat den politiska udd som man kunnat uppnå. Eller, det kanske är ett ironiskt statement: att i stället för politisk agenda mässa plattitydernas ironi? Inför Global Spirit Tour-spelningen i Hartwall Arena är det ändå snudd på vallokalsstämning: med en känsla av samhällelig plikt väntar fansen på att Depeche Mode ska driva zeitgeisten på skivan till en kollektiv upplevelse. Kommer kanske revolutionen i kväll?

Ur mörkret skär ett öronbedövande skri men det är varken Dave Gahan eller Martin Gore som stämt upp i en eggande kampsång eller publiken som välkomnar sina musikaliska agitatorer. Skriet är i stället ett av populärkulturens mest välkända, följt av ett gitarriff så karakteristiskt för fyra Liverpoolfödda musikgiganter. Att inleda sin spelning med att spela Beatles Revolution från 1968 känns, trots välvillig hommage, mer som studentkortfilm än som ett politiskt ställningstagande – om det inte är någon publik trollning från bandets sida.

Det galna året 2017

Lika abrupt som Revolution överraskade den ännu ölpimplande och selfietagande publiken, är den musikhistoriska blinkningen över. Var det trots allt en ironisk pik från bandets sida, en referens till sin egen textrad "Oh, we're fucked" från Spirits sista låt Fail?

Ett par naivistiskt illustrerade stövlar i målmedveten marschtakt uppenbarar sig på skärmen samtidigt som det malande gitarriffet till Going Backwards tvingar de sista selfieblixtarna ner i byxfickorna. Stövelillustrationen växer och Depeche Mode önskar alldeles tydligt att lyssnarna ska resa sig efter det galna året 2017.

Den som förlitar sig på numerologi känner en tydlig koppling från 1848 via 1968 till dagens eventuella Caminante no hay Camino.

Stövlarna förvandlas till en abstrakt målning som mer för tankarna till internetkonst á la New Ugly än till den eventuella inspirationen Vasilij Kandinskij. Och där, mitt i det projicerade färgkaoset stiger bandet äntligen upp på scenen. Högst upp på scenens podium står Dave Gahan lojt som Dardels Döende dandy för att sedan på en millisekund välkomna den jublande publiken med ett kroppsspråk mest likt en aggressiv jättefladdermus och en mimik klart stulen av en ung Ozzy. Going backwards är bara farstukvisten till detta dramatiska återuppvaknande.

Hyperkommersiellt

Med dansrörelser som mest kunde liknas vid akut blindtarmsinflammation blandat med högfärdig påfågel på rymmen från Högholmen-imitation leder Gahan publiken genom de flesta låtarna på Spirit. Det är lika välsvarvat som en av kung Adolf Fredriks snusdosor, men också lika medvetet opolitiskt. När Gahans, Gores och Andrew Fletchers röster förenas i textraden "Come on people, You're letting me down" från Where's the Revolution, verkar det lika mycket som en uppmaning till publiken som till sig själva. Den önskade revolutionen finns där som en peacemärkestejpning över bastrumman, som en nyversion av Bob Dylans ärkeklassiska ordplanscher i Subterranean Homesick Blues och som stilistiska knutna nävar i en av videoprojektionerna. Revolutionen kommer inte i kväll heller.

Däremot är det, som alltid på arenaspelningar, de största hittarnas kväll. Bandet vet det, och river av bland annat Enjoy the Silence och Personal Jesus så hyperkommersiellt som möjligt. Med något som liknar en hemmabygd tenniskanon i miniatyrformat skjuter Gahan merchandise ut i publiken i snabbare takt än Oprah Winfrey hann dela ut bilar i det numera kultförklarade inslaget i sin tv-show. Ett sista skrikande gitarriff och Depeche Modes ironiskt icke-politiska samtidssatir Global Spirit Tour är över för Helsingfors del.

Malin Nyqvist

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00