Nostalgitrip med relation

Pjäsen är inte något mästerverk, men musiken och danserna är bra.

Sonja Mäkelä, som använder ett helt stycke till att förklara att hon inte har någon relation till varuhuset Stockmann är knappast rätt person att skriva en recension om Svenska Teaterns aktuella musikpjäs (HBL 18.2). Hela idén med pjäsen är ju att uttrycka de känslor och den nostalgi som vi gamla helsingforsare känner. Vi som har vuxit upp med Stokis/Stocka och upplevt alla förändringar som varuhuset genomgått under årtiondenas lopp. För att inte tala om den sorg vi känner när vi nu upplever varuhusets nedgång och fall(?). Pjäsen är inte något mästerverk, men musiken och danserna är bra. Igenkänningsfaktorerna är många och värda en stor publik!

Kristina Nathoo Esbo Bedömning utan relation

Sonja Mäkelä påstår i sin teaterrecension (HBL 18.2) att "Svenska Teaterns Stockmann, Stockmann saknar budskap och den svängiga musiken lyckas inte rädda helheten". Jag har fått en helt annan uppfattning om lördagens urpremiär. Mäkelä kan knappast bedöma helheten eftersom hon "inte har någon relation till huset och kommersen i det", som hon själv medger.

Bifallet under föreställningen var starkt. Men ett jubel efter föreställningen blev det inte utan publiken nöjde sig med respektfulla, fast långa applåder. Undrar vad skådespelarna måste göra innan folk bryter ut i jubel?

Gerd-Peter Löcke publicist, Helsingfors

Svar Som teaterkritiker är min uppgift att bedöma ett konstnärligt verk utifrån det jag ser och upplever. För att jag ska kunna göra det krävs inte att jag har en personlig relation till det pjäsen handlar om, i det här fallet Stockmanns varuhus. Även om jag hade det, vore min bedömning av föreställningen densamma.

Sonja Mäkelä recensent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33