Norsk naturkraft visar vägen

Katastroffilm. Den norska Vågen är en uppfriskande film som fungerar på sina egna villkor. Bild: Okänd

Konungariket Norge har haft sin beskärda del av naturkatastrofer, bergigt och kuperat som landet är. Däremot är det tunnsått med katastroffilmer, något som bara inte ingår i den nordiska filmvokabulären.

DRAMA/ÄVENTYR

Vågen

Regi: Roar Uthaug. Manus: John Kåre Raake & Harald Rosenløw-Eeg. Foto: John Christian Rosenlund. I rollerna: Kristoffer Joner, Ane Dahl Torp, Jonas Hoff Oftebro.

Traditionellt sett har man ju hellre gett sig på (muntergöken) Ibsen än på Skyskrapan brinner, så att säga.

Inte minst därför är det lite spännande med Roar Uthaugs Vågen (Bølgen), en katastroffilm med många inhemska råvaror, såsom bergras, svallvågor och till synes idylliska fjordlandskap.

Färden går till Geiranger på norska västkusten. Här möter vi Kristoffer Joners geolog och familjefar som är i färd med att flytta till Stavanger i norr. Innan detta gäller det dock att ta farväl av arbetskamraterna – om det så betyder att han under processens gång försummar hustrun (Ane Dahl Torp) och familjens två barn.

Fram växer bilden av en arbetsmyra som ibland har en tendens att se spöken mitt på ljusa dagen. Anser åtminstone arbetskamraterna som ställer sig skeptiskt när karlen under sitt sista arbetspass tycker sig se tecken som tyder på ett förestående bergras - i värsta fall med därpå följande tsunami.

Å andra sidan: att på alltför lösa boliner trycka på alarmknappen och evakuera det närliggande samhället låter sig inte göras, inte mitt under turistsäsongen.

Ifall det sistnämnda argumentet för tankarna till Steven Spielbergs Hajen (och dess likar) är det inte fråga om en slump. Vågen, Bølgen, är en katastroffilm i rakt nedstigande led från de amerikanska 70-talsklassikerna, komplett med en dramaturgi som hämtad ur Hollywood-skolans första klass.

I förgrunden har vi den arketypiska kärnfamiljen samt en veritabel anti-hjälte som frilansar som nördig visselblåsare. Följaktligen är detta ingen Turist (med hälsningar till Ruben Östlunds mera finstämda och provokativa katastroffilm), långt därifrån.

Men visst är det kul att se de anglo-amerikanska lärorna tillämpas inom ramen för ett i högsta grad nordiskt filmbygge, i synnerhet som regissören Roar Uthaug lyckas utvinna såväl gastkramande spänning som mera känslomässiga kvaliteter ur materialet.

Till det kommer givetvis de digitala effekterna som inte heller är fy skam, och som gör den förestående tsunamin till en i sanningens namn skrämmande naturkraft.

Resultatet är en film som fungerar på sina egna villkor, som utmanar jänkarna på deras egen hemmaplan. Uppfriskande fräckt!

Krister Uggeldahl

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning