Norges glädje är skidsportens stora problem

Skid-VM är roligt. För Norge. Men man behöver inte vidga synfältet mycket för att förstå att skidsporten har problem. – Det var mycket mer intressant förr, säger förra storstjärnan Katerina Neumannova.

Minns ni slovenskan Petra Majdic? Eller tyskan Stefanie Böhler? Kanske Sara Renner från Kanada, italienskan Arianna Follis eller Slovakiens Alena Prochazkova?

Den gemensamma nämnaren är att det är längdåkare som för tio–femton år sedan plockade pallplatser i världscupen eller på mästerskap. Och framför allt: att de inte var från Norge, Sverige, USA, Ryssland eller Finland.

Fakta

Den norska dominansen

De senaste fem säsongerna (den pågående inräknad) har Norge och Sverige dominerat prispallarna i världscupen överlägset på damsidan, med USA, Ryssland och Finland som närapå enda undantag.

Så här har de individuella pallplatserna fördelats 2015–2019:

Norge: 263 pallplatser: (101 guld–89 brons–73 silver)

Sverige: 80 (27–24–29)

USA: 40 (8–12–20)

Finland: 32 (6–11–15)

Ryssland: 19 (4–7–8)

Schweiz: 4 (2–1–1)

Slovenien: 2 (1–1–0)

Tyskland: 3 (0–2–1)

Polen: 1 (1–0–0)

Japan: 1 (0–0–1)

Österrike: 1 (0–0–1)

På mästerskapen ser samma siffror (endast individuella lopp) ut så här för de senaste tio åren:

OS 2018

Norge: 2 guld–2 brons–1 silver

Sverige: 2–1–1

Finland: 0–1–2

Ryssland: 0–0–1

VM 2017

Norge: 4–1–1

Sverige: 0–1–1

USA: 0–1–1

Finland: 0–1–0

VM 2015

Norge: 3–2–1

Sverige: 1–1–2

USA: 0–1–1

OS 2014

Norge: 3–2–3

Polen: 1–0–0

Sverige: 0–2–0

Slovenien: 0–0–1

VM 2013

Norge: 4–2–3

Sverige: 0–1–0

Polen: 0–1–0

Ryssland: 0–0–1

VM 2011

Norge: 4–1–1

Polen: 0–2–1

Italien: 0–1–0

Finland: 0–0–1

Slovenien: 0–0–1

OS 2010

Norge: 2–1–1

Polen: 1–1–1

Sverige: 1–1–0

Estland: 0–1–0

Finland: 0–0–1

Slovenien: 0–0–1

VM 2009

Polen: 2–0–1

Italien: 1–1-0

Finland: 1–0–2

Norge: 0–1–0

Ryssland: 0–1–0

USA: 0–1–0

Ukraina: 0–0–1

Ovan nämnda nationskvintett har i vinter, med två undantag, lagt beslag på alla pallplatser i världscupen. Schweiziskan Nadine Fähndrich och tyskan Sandra Ringwald tog dessutom sina respektive andraplatser i Cogne strax före VM, i en tävling som många av de bästa åkarna stod över.

Kris i Centraleuropa

På VM i Seefeld har Norge och Sverige lagt beslag på alla medaljer utom tre på damsidan. De fyra individuella gulden gick till Norge och de övriga två, i stafett och sprintstafett, tog Sverige hand om.

Det är ju roligt för de skandinaviska fansen, men utvecklingen oroar den förra generationens toppåkare.

– Jag vet inte hur det ser ut i de andra länderna men i Tjeckien upplever vi en stor kris inom längdskidåkningen, inte bara på damsidan utan också bland herrarna, säger den flerfaldiga OS- och VM-medaljören Katerina Neumannova.

– Och jag tror inte att det är bra för längdskidåkningen. När jag höll på fanns det väldigt starka lag från till exempel Italien, Tyskland och Schweiz. Sporten var mycket mer intressant att följa, inte bara för dem som bor i Norge och i viss mån i Ryssland, Sverige och Finland.

Tjeckien är långt ifrån ensamt om problemen. De senaste åren tycks vara ett enda långt centraleuropeiskt längdåkningsmörker.

– När jag var som bäst var det 40 miljoner polacker som följde tävlingarna. Nu tittar de inte så mycket längre. Självklart är det viktigt för sporten att vi kommer tillbaka, säger Justyna Kowalczyk.

Tillfällig comeback

Den tidigare världsstjärnan – polskan har tagit två OS-guld, två VM-guld och vunnit den totala världscupen fyra gånger – kan vara en del av lösningen. Hon lade ned karriären efter förra säsongen och gick in som landslagstränare. Sedan dess har hon försökt lyfta ett stukat polskt landslag, och i VM-sprintstafetten gick det polska laget – där Kowalczyk tillfälligt var tillbaka på skidorna och körde tillsammans med 17-åriga Monika Skinder – till final.

– Vi började arbeta i maj förra året, och då höll tjejerna en extremt låg nivå. Nu är vi i final. Ni förstår inte hur hårt vi har kämpat, men nu är vi på rätt väg. Vi måste jobba hårt, och vi kommer att fortsätta jobba väldigt hårt. Polen ska ta sig tillbaka, säger Justyna Kowalczyk.

En annan ljusglimt var Sloveniens överraskande VM-silver på samma distans. Också där var det två generationer som kamperade ihop: 34-åriga Katja Visnar och 23-åriga Annamarija Lampic.

Visnar konstaterar att intresset för längdskidåkning har sjunkit snabbt i Slovenien efter Petra Majdics storhetstid för tio år sedan.

– Silvret var otroligt stort för oss. Vi är en liten nation och det är åtta år sedan Petra vann medalj i VM. Så det här är otroligt viktig för att vi ska kunna utveckla sporten vidare, säger Katja Visnar.

"Inget personligt mot Norge"

På herrsidan ser det bättre ut och åkare från nio olika nationer har stått på pallen den här säsongen. Samtidigt går det inte att komma ifrån att Norge har roffat åt sig alla herrguld på VM.

Någonting måste ske, säger Katerina Neumannova. Annars riskerar sporten att förgöra sig själv.

– Jag hoppas att människor i Norden fortsätter att intressera sig för sporten, men det är inte tillräckligt. Längdskidåkningen behöver Centraleuropa, sporten behöver toppåkare även från andra länder, inte bara från Norden och Ryssland, säger 46-åringen.

Hon erkänner att hon jublade när Sverige vann sprintstafetten förra helgen och tog det första ickenorska VM-guldet på fyra år.

– Det är inget personligt mot norrmännen, men för sporten i stort är det bättre om andra länder också vinner.