Norden är en given röst i G20

För att den nordiska modellen på riktigt skall vara modellbildande kan vi inte längre nöja oss med att sitta på åskådarplats eller väcka nyfikenhet.

På den internationella arenan har informella sammankomster fått en allt större betydelse, detta mot bakgrund av att det blivit svårare att fatta beslut i de internationella institutionerna. I dagarna möts därför G20-gruppens arbetsmarknadsministrar i Peking för att diskutera internationella sysselsättningsfrågor. De länder som inte är med i G20 får nöja sig med en åskådarplats och mister viktigt inflytande. Det gäller även de nordiska länderna, som var för sig inte är kvalificerade.

Vi har dock alla förutsättningar att söka ett fördjupat samarbete med G20. Men få invånare till trots – knappt 26 miljoner – är vår region världens tolfte största ekonomi. Utöver en stark tradition av aktiv medverkan i internationella organisationer, där vi uppfattas som en samspelt region som ofta tänker lika, vill lika och röstar lika, har vi också ett eget starkt mellanstatligt samarbete genom Nordiska ministerrådet.

Den nordiska modellen är dessutom i ropet, nu senast vid de nordiska statsministrarnas försommarbesök hos Barack Obama. I ett internationellt perspektiv beskrivs våra länder ofta som konkurrenskraftiga, framgångsrika och modellbildande. Ordning och reda i ekonomierna, jämte en kombination av tillväxt, konkurrenskraft och social trygghet, väcker nyfikenhet även i Vita huset.

I en globaliserad värld har utrikeshandeln stor betydelse, särskilt för små och öppna ekonomier. Detta har i allra högsta grad bäring på oss i Norden. Vi har visat att det inte bara är möjligt att framgångsrikt kombinera ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft med en omfattande välfärdsstat och hög ekonomisk jämlikhet, utan att det också är önskvärt. Den nordiska modellen har uppmärksammats, av bland annat OECD och World Economic Forum, som en flexibel samhällsmodell med bättre förutsättningar att hantera kriser än många andra modeller.

Källan till flexibiliteten står att finna i det organiserade arbetslivet, en minst sagt viktig pusselbit i modellen. Bland de otaliga listor där våra länder är parkerade i topp – i exempelvis jämställdhet, jämlikhet, optimism och lycka – finns en särskild lista där Norden lyser som en ensam stjärna på det arktiska himlavalvet för andra länder att följa. I den fria världen har vi världens högsta fackliga organisationsgrad.

Vårt eget nordiska paraplyorgan, Nordens fackliga samorganisation, samlar inte mindre än 9 miljoner medlemmar. Två av tre löntagare är fackligt anslutna till något av de 400 fackförbunden inom landsorganisationerna, tjänstemanna- eller akademikerrörelserna i Norden. Vi kan tyvärr konstatera att resterande länder inom OECD, bortsett från Belgien, inte är i närheten av att utmana vår position.

Den höga fackliga anslutningsgraden har lett till att de nordiska länderna har en relativt låg grad av arbetsmarknadslagstiftning. I stället regleras arbetslivet av parterna genom kollektivavtal och överenskommelser, som innehåller allt från lön och kompetensutveckling till omställningsprogram och pensioner. Avtalens löpperioder är varierande, men avgörande under giltighetstiden är att det råder arbetsfred. Samtidigt som modellen ger arbetsgivarna förhandlingsutrymme och flexibilitet lägger den grunden för en hållbar och förutsägbar arbetsmarknad med hög anställningstrygghet, kollektivavtalsenliga löner och anständiga arbetsvillkor.

Till skillnad från tungrodda parlamentariska lagstiftningsprocesser innebär den nordiska modellen, med en relativt låg grad av lagstiftning på arbetsmarknadsområdet, att de nordiska ekonomierna och dess arbetsmarknader är flexibla och lättmanövrerade. Den ger vår region goda chanser att hantera det globala trycket på ökad konkurrenskraft. Detta är en av de huvudsakliga anledningarna till att de nordiska samhällsystemen bemästrat finanskriser på ett sätt som i internationella sammanhang gett oss väl godkänt och bidragit till det modellbildande renomméet.

Vi menar dock att, för att den nordiska modellen på riktigt skall vara modellbildande, kan vi inte längre nöja oss med att sitta på åskådarplats eller väcka nyfikenhet. Vi behöver närvara i Peking och vid framtida G20-möten för att i ett tidigt skede kunna påverka viktiga internationella beslut i en riktning som gör att värden fördelas över världen, genom ett hållbart, inkluderande och rättvist arbetsliv. Det är kärnan i den nordiska modellen och det gör Norden till en given röst i G20.

Vi uppmanar därför de nordiska regeringarna och Nordiska ministerrådet att skyndsamt söka inflytande i G20. Världen behöver oss, och vi behöver världen.

Jarkko Eloranta ordförande för FFC och Nordens fackliga samorganisation Antti Palola ordförande för STTK Sture Fjäder ordförande för Akava Magnus Gissler generalsekreterare för Nordens fackliga samorganisation

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46