"Nolltolerans ska gälla för sexuella trakasserier"

Sexuella trakasserier och övergrepp är ett folkhälsoproblem som måste åtgärdas på alla nivåer, i alla sammanhang. Det kräver över 6 000 finlandssvenska kvinnor i uppropet #dammenbrister, och kastar bollen till bland annat fonder, föreningar och beslutsfattare. Så här tar de lyra.

Christel Björkstrand, generalsekreterare vid Finlands Svenska Idrott:

– Vi har nolltolerans mot sexuella trakasserier och tar upp frågor kring jämställdhet och likabehandling till exempel i våra tränarutbildningar. Det är viktigt att idrotts- och motionsverksamheten är en trygg miljö för alla utövare. Olympiska kommittén har väldigt klara direktiv om hur man ska göra då sexuella trakasserier uppdagas, och dem följer vi. Det är viktigt att de här sakerna tas på allvar.

Hur kan man ta steget vidare och förebygga trakasserier?

– Finlands centrum för etik i idrotten, FCEI, kommer nästa år att göra en undersökning om just de här frågorna och hur man arbetar med dem som riktar sig till idrottsföreningarna i landet. Den ska vi också vara med om, för att också finlandssvenska föreningar ska delta. Tills vidare finns ingen särskilt heltäckande undersökning kring det här. Själv har jag inte under min tid hört om sexuella trakasserier i föreningarna, men det skulle vara naivt att tro att det inte förekommer och det är bra att saken nu diskuteras.

Leif Jakobsson, Svenska kulturfonden:

– Vi stöder ju i enlighet med våra stadgar utbildning och kultur, och till den del som den här typen av frågor dyker upp inom fältet så är det klart att vi också beaktar dem på olika sätt. Just nu har vi en intensiv period på gång med över 4 000 ansökningar inom november. Visst kommer vi att titta på ansökningarna också ur det här perspektivet.

Kunde arbetet för jämställdhet och likabehandling lyftas som en prioritet mer explicit inför kommande utdelningar?

Bild: Karl Vilhjálmsson

– Vi gör ju inte den typen av begränsningar i det skedet, men det är möjligt att Svenska kulturfondens förtroendevalda nästa år lyfter också en sådan fråga då en ny verksamhetsplan ska göras upp. Den som gäller nu är skriven redan i våras och här finns ingen specifik formulering kring de här sakerna, men det är helt klart att jämställdhet ska vara en utgångspunkt i projekten. Det är en självklar del av det arbete som Kulturfonden driver och stöder, och många aktörer jobbar systematiskt med de här frågorna. Kulturfonden är rätt bra på kartan, men jag är övertygad om att våra sakkunniga senast efter den här hösten kommer att se på ansökningarna också ur den här synvinkeln med ännu större känslighet.

– Det är bra att den här frågan nu lyfts upp och diskuteras också i Finland. Men det är bra att minnas att det här inte är en specifikt finlandssvensk fråga utan en samhällsfråga, och jag hoppas att den här diskussionen förs på ett brett plan i hela samhället.

Sara Sundell, sakkunnig inom jämställdhetsarbetet med barn och unga vid Folkhälsan:

– Folkhälsan jobbar mycket med jämställdhet på dagis och i grundskolan. På dagis arbetar vi med personalens och också föräldrarnas tankar kring kön och förväntningar på pojkar och flickor. Här finns fortfarande många normer som styr hur flickor och pojkar blir bemötta, och genom att synliggöra dem vill vi öka medvetenheten och jämställdheten.

Bild: Lehtikuva/SPT/Jenny Blomqvist

– I många av berättelserna i #dammenbrister handlar det om övergrepp och trakasserier som skett redan i barndomen, mellan barn eller av en vuxen mot ett barn. Därför är det viktigt med sexualupplysning redan tidigt. Om man inte talar om sexualitet och gränser med barnen vet de inte var gränserna går och vad som inte är okej. Det handlar om trygghetsfostran också. Ta till exempel baddräktsprincipen – ingen ska få röra dig där baddräkten sitter.

I grundskolorna ska det sedan årsskiftet finnas jämställdhetsplaner, där jämställdheten och eventuella problem kartläggs och en åtgärdsplan görs upp. Här hjälper också Folkhälsan till.

– Man måste sträva efter nolltolerans, allt kränkande beteende och prat måste brytas. Det bästa resultatet får man om man jobbar strukturerat med hela personalen och på alla nivåer. Nolltoleransen handlar om att lärare inte får se mellan fingrarna med kränkande beteende, inte bortförklara. Det ska inte vara okej att ropa bög eller hora, och elevernas upplevelser måste tas på allvar.

Ansvaret för attityderna ligger både hemma och i skolan.

– Det handlar om att lära sig respektera varandra, och det är det vi jobbar med redan på dagis. Då vi respekterar andra och deras gränser och sätt att vara kränker vi ju inte varandra.

Anna-Maja Henriksson, Svenska folkpartiets ordförande:

– Den här kulturen av sexuella trakasserier måste dras upp med rötterna i hela vårt samhälle, också i finlandssvenska kretsar. Det kanske chockar en del att problemen är så här utbredda, men många kvinnor vet att trakasserierna och övergreppen är vanliga. En ökad medvetenhet kan hjälpa den enskilda kvinnan eller flickan att förstå att hon inte är ensam eller att det är hennes fel.

Bild: Roni Rekomaa

Henriksson hoppas att de som utsatts för rent straffbara handlingar nu ska våga anmäla brotten.

– Fastän det kan kännas obehagligt att anmäla är det viktigt att göra det. Nolltolerans är det enda rätta och vi behöver arbeta tillsammans för att förändra beteendemönstren.

Vad kan du som politiker konkret göra för att rensa ut de fula vanorna och övergreppen hos oss?

– Säkert kan en finjustering i lagtexten behövas, men nu är det inte lagstiftningen som regelverk som är viktigast, utan att vi sätter ner foten och säger att ett sådant här beteende är totalt oacceptabelt. Som politiker kan vi leda den här diskussionen och jag hoppas att den sprider sig som ringar på vattnet till det finska Finland.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33