Njuta ända in i det sista

Rolf Lassgårds likhet med sin rollfigurs skapare Leif GW Persson är slående.Bild: Peter Cederling /SVT

Den avslutande delen av SVT:s Leif GW Persson-trilogi handlar om att den sista tiden välja kvalitet i stället för kvantitet.

Den döende detektiven i SVT1 3.1, 5.1 och 8.1 kl. 22.00, ej i SVT Play. I Yle Fem från och med 12.2.

En svensk kriminalserie brukar höra till traditionen i SVT kring trettondagen. I år är det Den döende detektiven, den sista delen i en Leif GW Persson-serie som står på tur. De tidigare miniserierna hette En pilgrims död och Den fjärde mannen och originalsändes 2013 respektive 2014. Den döende detektiven bygger på Leif GW Perssons kriminalroman med samma namn från 2010, den avslutande delen i en bokserie om rikskriminalchefen L-M Johansson alias LMJ. Kristian Petri – även aktuell i SVT med dokumentärserien Eran om den svenska punkens historia – har regisserat alla tre GW Persson-serierna. Leif GW Persson är för övrigt även aktuell med ett program om detektiven Revolver-Harry som sänds före kvällens seriestart i SVT1 klockan 21. Tyvärr är ingetdera programmet tillgängligt i SVT Play, men Yle Fem som är samproducent kommer att börja sända Den döende detektiven måndagen den 12 februari.

Den döende detektiven handlar om döden – eller snarare om den dödssjukes livskvalitet. Om valet att mot läkarnas inrådan njuta och leva livet även om det innebär att slutet då kommer fortare. För den numera pensionerade polischefen LMJ, spelad av Rolf Lassgård, innebär det att inte ändra livsstil efter en stroke utan fortsätta njuta av livets goda i form av fet mat och alkohol. Och göra det man är bäst på och ägnat hela sitt yrkesliv åt: lösa ännu ett fall.

Yttre action bjuds det här nästan inte alls på, däremot på lågintensivt utredningslunk när LMJ för att stå ut med tristessen som konvalescent i rullstol bråkar sin skarpa hjärna och sina känsliga instinkter med ett preskriberat sexualmord på en nioårig flicka. Allt medan han är en mardömsklient för hemtjänsten, och även beter sig trotsigt mot hustru, kolleger och vänner.

Det är LMJ, skickligt gestaltad av Lassgård, som är det intressanta i den här serien, hans sätt att förhålla sig till sin nya livssituation och sin omgivning, hans tjurskalliga bufflighet som inte saknar charm. Kriminalfallet med sina pedofila grymheter är mera kriminalseriestandardvara och erbjuder heller inget utöver det ytligt klyschiga. Lassgårds porträttlikhet med sin rollfigurs skapare GW Persson är uppenbar, särskilt med käpp i hand. Lägg därtill till det grymtande grötiga sättet att prata och vi förstår att likheten är avsiktlig.

Günter's är för övrigt en i verkligheten existerande korvkiosk i Vasatan i Stockholm som får fin reklam i serien – eller så inte, beroende på hur man förhåller sig till det här med hälsa, kost, liv och död.

Malin Slotte TV-redaktör