Niinistös mässa i Åbo

Bild: Antti Aimo-Koivisto

Hoppas viljan och modet att skriva böcker om Sauli Niinistö inte avtar efter utskällningen i Åbo.

Sauli Niinistö skrädde inte orden då han på bokmässan i Åbo i lördags mötte författarna till höstens tre (!) böcker som handlar om honom. Han har redan tidigare, genast efter att böckerna utkom, tydligt protesterat mot en del av innehållet där hans presidentskap direkt eller indirekt kritiseras.

Vid bokmässan i Åbo ombads han att berätta vilka fel han har hittat i böckerna. Niinistö antydde då att de är så många att de 40 minuter som hade anslagits för tillställningen inte skulle räcka till.

Speciellt Lauri Nurmi fick utstå hård kritik av presidenten och uppmanades överväga att byta yrke. Nurmi är journalist på Aamulehti och bland annat hans sätt att utnyttja den positionen genom att föra fram sin egen bok har ogillats skarpt av Niinistö.

Nurmi visade sig lyckligtvis tåla Niinistös behandling. Han stod på sig och bemötte Niinistö på ett oblygt och rättframt sätt som varken presidenten eller publiken nödvändigtvis är van vid.

Niinistö konstaterade att det skulle vara bättre att hans presidentskap skulle bedömas först senare, då han har gjort sitt jobb färdigt. Det har också varit en oskriven regel i Finland, men lyckligtvis är det inte så längre.

Varför skulle en bedömning av en president kunna göras först då hen har avslutat sitt värv? Också en sittande president måste kunna nagelfaras under sina sex, för att inte tala om tolv år vid makten. Landets statsöverhuvud ska kunna och bör regelbundet granskas precis på samma sätt som alla andra folkvalda. I massmedier och även i böcker.

Det är sedan en helt annan sak att granskningarna kan innehålla fel, missförstånd eller snedvridande tolkningar. Saker och ting kan också upplevas och se helt annorlunda ut beroende på om man är aktör, rapportör eller bara iakttagare.

Niinistö har inte ens försökt dölja hur irriterad han är över en del av innehållet, speciellt i Lauri Nurmis och Matti Mörttinens bok "Sauli Niinistö – Mäntyniemen herra". Efter bokens utgivning uppstod bland annat en debatt om presidentens eventuella inblandning i inrikespolitiska frågor som inte hör till hans maktbefogenheter.

Sakfel ska rättas till, men kritik ska också en president tåla. En diskussion med saklig argumentation även då synpunkterna skiljer sig avsevärt ska inte vara ett problem.

Alla, också presidenten, har naturligtvis rätt och till och med skyldighet att påpeka faktafel eller felaktiga slutsatser. Att tala om avsiktliga fel eller feltolkningar bör man akta sig för trots att det kan kännas frestande om man upplever sig felbedömd.

Det är bra att fel rättas till om de är uppenbara. Men det kan göras på olika sätt. Då Sauli Niinistö uttalar sig gör han det som president och då vägs varje ord på guldvåg. Hans uppträdande vid bokmässan i Åbo i lördags gav ett kraftigt utslag på vågen.

Institutionens anseende, högaktning och uppskattning kräver ett värdigt uppträdande av dess innehavare.

President Mauno Koivisto uttryckte sig klokt då han talade om svårigheterna för en president att delta i den offentliga debatten. Han konstaterade att det i presidentens verktygsback inte finns en så liten hammare att dess slag inte skulle låta som om det kommer från en slägga.

Även om presidentens maktbefogenheter har minskat efter Koivistos dagar så är hans ord bra att minnas då också dagens president gör sig redo för ett slag.

Tommy Westerlund Ledarskribent