Nia på betyget för HS och Tikkakoski

Bild: Flickr - André Stumpf

Helsingin Sanomat ritade viktiga konturer kring en sekretessbelagd anläggning.

Presskollegerna på Helsingin Sanomat får en nia i klassiskt finländskt skolbetyg för sin rapport om signalspaningscentralen i Tikkakoski. Där ligger den i anslutning till flygvapnets anläggningar vid den samtidigt civila flygplatsen norr om Jyväskylä.

Signalspaning görs också med flyg och det har aldrig varit någon större hemlighet att minst ett av flygvapnets transportplan i årtionden har avdelats för att snappa upp signaler i vår eter.

Helsingin Sanomats artikel bygger på hemligstämplat material, men ger ändå inte mer än konturerna av hur en signalspaningscentral är strukturerad och hur den fungerar. En stor del av det källmaterial man refererar till är upp till tio år gammalt.

För läsaren är det uppenbart att Helsingin Sanomat, med landets bästa redaktionsresurser, har gjort ett arbete med att sålla vad man publicerar. Så ska det självfallet vara med tanke på de enorma konsekvenser det kan ha att yppa säkerhetsstämplat material, också när det inte ens är dagskurant.

Åtminstone en av de Helsingin Sanomat-journalister som jobbat med Tikkakoskiläckan fick på söndag kväll uppleva en fyra timmars husrannsakan i sitt hem. Under något farsartade former såg vi myndighetssamarbetet bakom 112-numret; journalisten var i färd med att förstöra källmaterial och fick då först brandkåren till platsen och därefter polisen.

Det material som beslagtogs av polisen behöver fortfarande frisläppas som bevismaterial av en domstol. Men ändå är det ofattbart att man i Finland med sådan lätthet ingriper i en av de yrkeskårer som i västvärlden ska ha ett starkt skydd för källor, klienter och samtalspartners.

Vårt lands öde, framtid och val diskuteras i ett luddigt pratmoln om att "vi ju hör till väst" och att väldiga val ska göras utifrån det. Då vill vi inte se en rad polisbilar en söndagskväll på uppdrag hemma hos en representant för de fria medierna.

Helsingin Sanomat har journalistiskt avgjort att det är av stort allmänt intresse hur maskineriet för civil och militär informationsspaning i Finland ser ut. Det är rätt att övervägt publicera den information mediet har, i kassaskåp eller under elektronisk kryptering. Finland har ett lagförslag om dataspaning som ska gripa in i klassiska medborgerliga rättigheter.

HBL stöder att lagarna kommer och att regelverket uppgraderas till modern tid. De skissade kontrollmekanismerna har vi försiktigt berömt. Men det utesluter inte att medierna, under stort samhälleligt ansvar, också utifrån läckta dokument redogör för hur det här urverket en dag kommer att ticka tyst omkring oss.

I modern anda utvärderar också HS självt sin prestation och ger sig någonting i stil med betyget nio. Chefredaktören har rätt i att kopplingen till lagförslaget inte var tillräckligt tydlig. Den skymdes helt riktigt av tidningens disiga spionestetik och var journalistiskt svag.

En annan märklig formulering hos HS var tidningens resonemang om att "finländarna har rätt till samma information om spaningscentralen som utländska underrättelsetjänster har". Det går att mellan raderna läsa in att Helsingin Sanomats källa sannolikt finns utomlands, må det sedan vara i öst eller väst.

Det är inte ovanligt att vissa ting och fenomen i Finland är bättre kända utomlands än i offentligheten här. Den blinda fläcken har också vi inom medierna ibland.

Vårt försvarssamarbete med utlandet har tillåtits blomstra utan större offentligt samtal om det här hemma. Det är inte alls osannolikt att Finland har "marknadsfört" sin signalspaning i slutna rum utomlands, i samma huvuddrag som HS nu valt att publicera. Och så är saken känd i vidare kretsar än först var avsett.

Det är också en journalists grundläggande insikt i stort som smått: det man redan talar om "på stan" kan inte längre vara formellt hemligt.

Ett plus var också att HS sade sig ha utvärderat källan och källans motiv. Det ska man också enligt vår finländska journalistregel 14 göra – även om det vid en del saftiga läckor ibland blir ogjort.

Man får sannerligen önska att Helsingin Sanomat har gjort det arbetet grundligt. Inte heller journalistiska bedömningar är ofelbara. Misstag här undergräver all seriös journalistik.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46