Nej tack till välfärdsfonder

I praktiken tror jag att Sitras nya modell även leder till saftiga och utdragna gräl om vem som på riktigt borde övervaka det hela.

Jag flaggar gärna för privat företagsamhet och privata initiativ. Och även för privata hälso- och socialtjänster som ett alternativ i det normala utbudet. Men jag har svårt att förespråka den sorts hybridmodell som Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra nu lanserar. Tanken är att kommuner som ser ett viktigt samhällsbehov (men saknar budgetmedel) anlitar "privata välfärdsfonder" vars pengar sedan används av privata aktörer som tar på sig ansvaret att sköta sagda samhällsbehov. Modellen har ett stort lockbete: kommunen betalar tillbaka investerarnas insats med ränta endast i det fall "en oberoende part" konstaterar att de uppställda målen nåtts.

Jag har läst Sitras modell flera gånger, men ser många problematiska aspekter – både filosofiska och praktiska. Främst tycker jag vi borde vara mycket försiktiga med att blanda in ytterligare privata vinstintressen i känslig och viktig samhällsservice som till exempel barn- och äldreomsorg. Vi har nyligen läst om skräckexempel både i Finland och i Sverige där individer – barn – hamnat så gott som vind för våg då beställar-, ansvars- och övervakarrollerna blivit allt mer diffusa.

I praktiken tror jag att Sitras nya modell även leder till saftiga och utdragna gräl om vem som på riktigt borde övervaka det hela, och om den "oberoende partens" uttalanden verkligen är oberoende, eller i stället tenderar att luta mot att investerarna i alla lägen borde få sina pengar tillbaka. Ur kommunal finanssynvinkel är det också suspekt att pengarna initialt satsas utanför kommunbudgeten samtidigt som återbetalningen, vars prislapp kan sättas nästan godtyckligt, garanterat måste komma från kommunens budget. Det blir dessutom svårt att avgöra om kommunen verkligen har dragit någon ekonomisk nytta av arrangemanget efter den långa horisonten på kanske fem eller tio år. Detta säger mig att dessa "samhällsobligationer" knappast kan vara avsedda för riktiga investerare, som i dagens turbulenta ekonomi nog väntar sig potentiell utdelning lite fortare – eller då en garanterad återbetalning efter tio år.

På pappret alltså lockande för dåligt insatta kommunalpolitiker, i praktiken kanske bara ett nytt sätt att överföra gemensamma pengar till privata aktörer, med den skillnaden att det nu står fler privata aktörer i kö för att riskfritt sko sig på det allmänna. I Helsingfors hoppas jag vi säger nej tack!

Rabbe Sandelin Munksnäs, Helsingfors

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46