Neil Young oförglömlig i unga vänners lag

I god form. Neil Young har varit aktiv i musiklivet i snart 50 år och han visar inga takter på att trappa ner. Bild: Richard Nordgren

I sällskap av Promise of The Real har Neil Young fått en injektionsspruta som bevisar att han vid 71-års ålder är kanske i sitt livs form.

Neil Young & Promise of The Real Hartwallarenan 3.7.

Det är mycket miljömedvetenhet på Neil Youngs spelning på Hartwallarenan. Ekologisk mat säljs och marknadsförs som motvikt till flottiga pizzor, korvar och burgare och i souvenirståndet är det etiskt producerade t-shirts och prylar som går åt. Koncept för hockeyklubben Jokerit att ta efter?

Neil Young har ju alltid (också då han befann sig i knarkträsket) varit en förespråkare för en bättre och sundare miljö, men speciellt nu känns budskapet mer angeläget än någonsin. Spelningen inleds med att två kvinnor sår frön på Hartwallarenans scen innan det är dags för Neil Young att stiga fram. Starten är akustisk med en gitarr och en orgel som Youngs instrument.

After the gold rush, Needle and the damage done och så Mother Earth är några av de lugnare spåren Young bjuder på. Och Mother Earth, från en av Youngs genom tiderna bästa album Ragged Glory, blir en av konsertens pärlor. En vacker ballad som fått en ny fräsch touch och som avslutas med att fyra män iklädda i heloveraller och masker tar fram bekämpningsmedlet för att fröet inte ska växa.

Efter den akustiska delen är det dags för lite mer ös då Young får sällskap av Promise of The Real, som leds av Willie Nelsons söner Lukas och Micah Nelson. I flera decennier hade Neil Young sällskap av Crazy Horse på scen. Det var en oslagbar kombination som gav Neil Young en hel del friheter. Nu är det mer organiserat och disciplinerat, men det betyder inte att Neil Youngs artistiska friheter skulle begränsas. Tvärtom.

Neil Young räds inte för att ta ut svängarna och det känns lite som om rockfarfarn Young fått en artistisk nytändning på karriären. Promise of The Real visar ändå att man noggrant studerat sin läromästares produktion. Det är mycket kärlek och respekt för vad Neil Young gjort. Men visst vågar också Promise of The Real ibland utmana Young i ett fyrverkeri av frenetiskt gitarrlir.

Bild: Richard Nordgren

Mansion on The Hill, Love and only love och Country home är exempel på låtar som får mer styrka och udd när Promise of The Real backar upp Young.

Neil Young har ju inte varit känd för speciellt mycket interaktivitet med publiken och av den varan blir det inte heller mycket av under den här spelningen. Men det är också en del av Neil Youngs charm. Han låter i stället musiken tala för sig och gör det med en briljans som få av dagens ungtuppar på marknaden mäktar med.

När Cinnamon Girl ljuder som extranummer är det med ett stort välbehag som den knappt tre timmar långa spelningen lider mot sitt slut. Tre timmar som är ett bevis på att Neil Young är kanske i sitt livs form och det är ganska mycket sagt när man blickar tillbaka i backspegeln på en karriär som otaliga gånger ristats in i rockhistoriens milstolpar. Och det är inte slut än allt annat.

Niclas Lönnqvist Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning