Natten går med tunga fjät

Att mäta tiden ger trygghet. Klockans tickande håller världsalltet på avstånd och begränsar tiden till ett 24 timmars kretslopp som upprepas varje dygn.

Min bror messade mig häromdagen en bild på pappas armbandsur som hade hittats i kvarlåtenskapen efter vår mor. Vår far fick guldklockan i 50-årsgåva av sin arbetsgivare för trogen tjänst. Nu har batterierna slutat fungera och klockan har stannat.

Jag kommer väl ihåg pappas guldklocka. Jag minns hur pappa avtackades under högtidliga former på sin 50-årsmottagning och hur han bar uret i ur och skur. Några år senare blev han utmanövrerad från sitt jobb med en månatlig sjukpension, trots att han inte var sjuk.

Vid ungefär samma tidpunkt låg jag ofta vaken om nätterna och funderade på rymdens oändlighet. Min mormor hade dött och jag grunnade frenetiskt på var hon fanns. Jag var åtta år gammal, men blotta tanken på den oändlighet som omgav vår galax gav mig ångest. Vart leder vår Vintergata? Var tar universum slut? Sångtexten "blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är" fick plötsligt en kuslig innebörd.

Min far insåg att jag brottades med världsalltets gåtor om nätterna. I ett försök att återkalla mina fötter till jordens yta berättade han om astronauter som hade förlorat förståndet efter att ha ägnat alltför mycket tankeverksamhet på skapelsens oändliga dimensioner. Med nuets välsignelse och besvärjelsen carpe diem som ledstjärnor hittade jag tillbaka till vardagens trygga lunk och nattsömnen igen.

Armbandsuret hittades ungefär samtidigt som det hade förflutit fjorton år efter pappas död. Att mäta tiden ger trygghet. Klockans tickande håller världsalltet på avstånd och begränsar tiden till ett 24 timmars kretslopp som upprepas varje dygn. Klockor ger kontinuitet. Då min mormor dog, köpte mamma en väggklocka för de ärvda pengarna. Den bruna väggklockan med de förgyllda loden påminner nu om tidens gång i en släktings hem i Tennäs by i den omgivning som betydde mest för min mor.

Då föräldrahemmet inte längre finns, klamrar vi oss fast vid konkreta föremål för att minnas. Min mormors spegelbyrå förvandlas till en helgedom och mammas böcker kan inte längre förpassas till loppis. Av samma anledning har jag sparat pappas pipa, trots att rökningen högst troligt förkortade hans liv. Att slänga bort eller avstå är att dö en smula.

Då den stridbare advokaten Matti Wuori avled, ströddes askan av hans kvarlevor i Östersjön. Hans uttryckliga önskan var att askan skulle strös i havet från en av Greenpeaces båtar. På minnesstunden på Georgsgatan i Helsingfors uppträdde bland andra rättstandläkaren Helena Ranta och författaren Peter von Bagh. Ranta beskrev sina fasansfulla utredningar av massgravar på Balkanhalvön. Att samla ihop benskärvor från lemlästade lik och konfronteras med summariska avrättningar sätter känslorna i svallning och förståndet på prov. Ranta har av förståeliga skäl funderat en hel del på bestående arv efter döden. "Kärleken kvarstår och överlever. Den övervinner allt. Den kärlek som våra döda släktingar och vänner efterlämnar, hjälper oss att gå vidare", sade Ranta.

Mikael Sjövall entreprenör och publicist.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00